AnooYoo

Äldre 15 Jun 20:06

780 svar

Vi finns, vi som ångrar barn

Anonym (ego) skrev 2014-06-15 19:58:00 följande:

jag tycker det är jävligt ego att ångra sina barn

herregud att hjälpa andra, ta hand om andra är väl meningen med livet i grund och botten

det är genom det du lär dig om dig själv

Tycker det är obehagligt att så många ångrar sina barn

det visar att det finns mer egoism i människor än vad jag trodde!!!

Tror faktiskt det måste finnas en diagnos bakom det,

det kan bara inte vara elakhet...

Att hjälpa eller ta hand om andra är verkligen inte meningen med mitt liv. Vilken diagnos tänker du att det beror på? Lumbago?

AnooYoo

Äldre 15 Jun 21:11

#388

Varg77 skrev 2014-06-15 21:01:40 följande:

Som sagt, det finns individer som inte kan älska någon annan än sig själv. Som folk som är notoriskt otrogna även fast de påstår sig älska sin partner.
Det är ju inte konstigt om de människorna sen ser barnen som några som bara förstör..

Har man en stabil tillvaro, en partner som man är kär i, en familj som stöttar en, goda vänner och arbetskamrater osv. så är nog risken väldigt LITEN att man ångrar sitt barn. Oftast har det nog med att göra med en viss problematik i bakgrunden.

Jag tycker det börjar låta som att en del i tråden som inte vill ha barn riktigt njuuuuuter av folk som säger sig ångra sina, vilket ju visar på något slags förutfattat hat.

Min son är det bästa som hänt mig, så är det bara.

Det är korrekt uppfattat att jag gillar att ha rätt. Det finns de som ångrar att de har barn, och det gör mig ännu mer nöjd över mitt val att inte ha några. Det betyder inte att jag inte känner empati för den olidliga situation de befinner sig i. Det betyder inte heller att jag inte kan älska någon förutom mig själv.
Däremot vill jag inte älska någon mer än jag älskar mig själv eller uppoffra mer än jag kan vara utan.

AnooYoo

Äldre 15 Jun 21:56

#397

Varg77 skrev 2014-06-15 21:42:30 följande:

Men jag tycker det är lite bullshit alltihop, att ångra ett barn som man påstår sig älska? Jag tror faktiskt inte riktigt man vet då vad älska är.

Om jag älskar min sambo liksom, då ångrar jag väl inte att jag träffade honom? Herregud..

Visst kan det vara jobbigt med barn, men man får väl tänka efter innan då.. Många i tråden skriver ju om trasiga liv/jobbiga liv, ja då är det inte konstigt kanske att barnen inte blir speciellt välkomna.

Det här kanske kommer som en chock, men kärlek är en känsla och därmed subjektiv. Alla upplever det inte likadant, inte ens på individnivå i olika situationer.

AnooYoo

Äldre 15 Jun 22:10

#399

Varg77 skrev 2014-06-15 22:01:11 följande:

Som sagt tror jag då att det ligger nåt annat i bakgrunden iaf.

Många i tråden som ångrat sina barn har ju själva erkänt att deras föräldrar var likadana, klart sådant "smittar" av sig!

Eller ta alla föräldrar som är värdelösa som föräldrar och kanske kör med både psykisk och fysisk misshandel, och sen är de förvånade över att barnet är så "upproriskt". Har sett det så många gånger!
Ja det är väl inte konstigt att barnet också då blir svårälskat, när det inte fått lära sig hemma vad riktig kärlek är.
Men en del kan liksom inte göra den kopplingen, de tror bara att det är något medfött fel på ungen.. Jo säkert..

Ens barn kommer till världen som ett tomt ark, du väljer ju själv vad du gör av det.. Och får även konsekvenserna av det.

Försök acceptera att det bara är du som känner dina känslor så som de känns för dig, och att andras subjektiva upplevelser av sina dito är lika verkliga för dem som dina är för dig.

Och skriv "mitt" barn istället för "ens" när det är vad du menar.

AnooYoo

Äldre 15 Jun 22:24

#405

Anonym (Ja) skrev 2014-06-15 22:17:30 följande:

Du har aldrig fött barn så jag förstår inte riktigt hur du då ens kan ha en förståelse öht att ha barn.

Har du sett hur djur försvarar sina barn i verkligheten eller på TV, typ naturprogram?
Det är så mycket som man älskar sitt barn. Det har ingenting med hur mkt du älskar en annan människa som inte är ditt barn. Ett barn som man fött skyddar man både fysiskt och psykiskt. Man talar inte om för sitt barn att barnet är ett misstag. Då är något riktigt fel.

Jag tycker att det är synd att det finns de i tråden som inte har fött barn som uttalar sig. Intressantare är att få veta från de som har fött barn och inte kan känna riktigt kärlek eller jämföra kärleken med sitt barn som till sin sambo. Att den är likadan. Det tycker jag är intressant. Inte hur barnlösa tänker.

Det ligger i själva konceptet empati att kunna sätta sig in i att andra kan ha känslor man inte själv har. Till exempel kan jag förstå att föräldrars kärlek för sina barn är annorlunda än mina känslor för de jag älskar, men också att alla som har barn inte älskar dem på samma sätt bara för att de är föräldrar.

Du kanske skyddar det barn du fött på det sätt du beskriver. Andra gör det (uppenbarligen) inte.

Jag tycker att det är synd att du bara kan uppbåda intresse för åsikter som kommer från din egen intressesfär och tycks anse att bara de som har haft eller delar dina specifika känslor ska få uttala sig. Det är inte grunden för vad jag menar är en intressant diskussion.

Som tur är verkar det ju bli rättvist i alla fall eftersom varken du eller jag kommer att få som vi vill.

AnooYoo

Äldre 15 Jun 22:28

#409

Varg77 skrev 2014-06-15 22:23:30 följande:

Men det är ju ändå lite roligt att du skriver så mycket om barn när du nu valt att inte ha några.. Då du nu skrev att du är så glad att "ha rätt" när det gäller folk som ångrar sig, det stämmer ju inte om du istället tar min bild av saker och ting.

Hur som helst, från dag ett har jag ju valt att skapa ett band till min son som är ett som jag vill ha.. Jag såg också till att ha de bästa förutsättningarna för mitt barn när det kom till världen och hittills har det varit väldigt smärtfritt därför, tror jag.

Min son har endast förgyllt mitt liv tusenfalt. Så enkelt kan det också vara.

Varför är det roligt? Jag kan ha ha åsikter om barn även om jag inte vill vara förälder. Har du några åsikter om politik? Är du politiker? Tycker du något om musik du inte har skapat själv?

Jag har rätt. Det finns de som ångrar sina barn. Hur gör din bild det osant?

AnooYoo

Äldre 15 Jun 22:35

#415

Anonym (Avsaknad instinkt?) skrev 2014-06-15 22:33:55 följande:

En normalt funtad mamma med normala instinkter och förmåga att älska kan dock aldrig förmå sig känna ngt annat än djup kärlek och tacksamhet över sitt barn.

Är det din personliga åsikt eller vill du styrka att den gäller för alla på något vis?

AnooYoo

Äldre 15 Jun 22:46

#422

Varg77 skrev 2014-06-15 22:39:43 följande:

Ja men du skrev ju själv att du liksom njuter av att veta det. Det känns mest som om du verkligen inte heller vill ta in den andra bilden, att de flesta faktiskt INTE ångrar sina barn.
Du sitter här för att få rätt i ditt beslut att inte skaffa, som om du tvekade någonstans ändå.. Som om det lättar lite varje gång någon skriver att de ångrar sitt barn.

Hittills har det som sagt mest varit folk med någon slags problematik i bagaget. Oälskad av sin egen mamma, dum sambo osv.

Vilken fantasilös analys. Jag har aldrig sagt att jag njuter av att veta det. Jag har sagt att jag gillar att ha rätt. Här och i alla sammanhang.

Jag vet redan att mitt beslut att inte ha barn är rätt. Jag sitter här för att se att andra (som så gärna säger att man aldrig kan ångra ett barn) kanske ska inse att de inte vet hur alla andra känner. Det kanske skulle kunna få någon att sluta utgå från sig själv utan tillstymmelse till empatiska insikter.

AnooYoo

Äldre 15 Jun 22:48

#423

Anonym (Ja) skrev 2014-06-15 22:44:29 följande:

Du vet precis vad anonym (avsaknad instinkt menar). Dvs den gäller normala mammor med normala instinkter. Vilket är fullständigt rätt.

Jag tycker inte att jag eller någon annan här varken har rätt eller kompetens att deklamera vad som är normal föräldrakärlek. Jag hör inte heller till dem som tror att just mammors kärlek är speciell.

AnooYoo

Äldre 15 Jun 22:54

#427

Varg77 skrev 2014-06-15 22:52:59 följande:

Jag är inte oempatisk, men som sagt, det här kan jag inte förstå och det är nog på grund av att jag känner så starkt som jag gör själv. Något nytt som hände i mig när min son kom, alltså "tyvärr" eller vad man ska säga.

Du måste också kunna förstå kanske att den villkorslösa kärleken en mamma oftast har för sitt barn och som överträffar allt, gör att många här av ganska logiska skäl inte kommer begripa ångerresonemanget.

Jag tycker att det finns större logik i att allas känslor inte är likadana. Särskilt då de flesta säger att den kärlek de känner för sina barn inte liknar någon annan kärlek. Det borde ju leda till slutsatsen att det existerar olika typer och grader av känslor.

Vi finns, vi som ångrar barn

INNEHÅLL