Inlägg från: Anonym (duärinteensam!) |Visa alla inlägg
  • Anonym (duärinteensam!)

    Vi finns, vi som ångrar barn

    Indianica skrev 2014-06-14 20:02:33 följande:
    Hur kommer det sig att du inte vill ha någon du älskar och tycker om????
    Hur är det med läsförståelsen? Jag har flera gånger skrivit att det är en stark fysisk känsla som inte riktigt kan förklaras med ord. Det verkar vara väldigt svårt att förklara för någon som inte känner så.
    Mamma fattar liksom precis vad jag menar när jag säger "en känsla".
  • Anonym (duärinteensam!)
    Indianica skrev 2014-06-14 20:14:05 följande:
    Jag har inte läst varenda ord i tråden, men för mig rimmar det väldigt illa att man inte vill leva tillsammans med den man älskar, kärlek till någon är för mig absolut inte synonymt med att man lika gärna kan vara utan den personen, tvärtom brukar man bli förkrossad om man inet får vara med den man älskar. Men det är klart att om du nu inte kan förklara det närmare än så här så är det ju bara så.
    Vilken tur då att det är mitt liv och inte ditt.
  • Anonym (duärinteensam!)
    Jeaninne skrev 2014-06-14 20:28:11 följande:
    Fast där har du förklaringen, tror jag. Klart att du har saknat saker från DIN mor, och att detta har skapat brister hos dig som gör det svårare för dig att älska och ta hand om ditt barn. Jag kommer ihåg en film på ett experiment med apor. Det visade sig just, att aphonor som inte hade haft någon mammagestalt, utan bara fått ty sig till en mjuk konstgjord "mamma" med en nappflaska där spenarna skulle ha varit, inte visste vad de skulle ta sig till med sina egna ungar - när de själva blev mammor. Det var helt borta. 

    Vi människor kan ju lära oss det praktiska som att amma (eller ge flaska), byta blöjor, klä på och av, bada barnet och gå ut och gå med det i vagnen. Eftersom vi har större storhjärna än aporna. Men det känslomässiga kan man inte lära sig...
    Vad fint med fler som kan tala om hur JAG känner. Det visste jag ju verkligen inte själv. Jag har inte saknat något från min mamma. Hon är helt klart bäst och jag respekterar och älskar henne än mer efter att ha fått veta att hon egentligen ville ha ett liv utan barn. Så knip igen.
  • Anonym (duärinteensam!)
    Anonym (osäker) skrev 2014-06-14 20:36:38 följande:
    Det är väldigt många här i tråden som tror sig veta allt om hur olyckliga, egoistiska och bristande vi alla är (utom de självutplånande genomlyckliga urmödrarna, som de själva är, så klart). 
    Ignorance is bliss...
  • Anonym (duärinteensam!)
    Anonym (tack) skrev 2014-06-14 20:53:43 följande:

    Jag fattar inte heller hur karriären kommer in i diskussionen. De flesta som inte vill ha barn har andra orsaker till det.
    Jo, förstår du, vill man inte ha barn som kvinna så är man ego, tänker bara på pengar och karriär och är en dålig kvinna.
  • Anonym (duärinteensam!)
    Anonym (Trasig) skrev 2014-06-14 21:06:19 följande:
    Men vad vet du om hon märker av det eller inte? Mina föräldrar ångrade sitt val att få mig och min bror, och de trodde att vi aldrig visste om det, eller kände av det. De gav oss närhet, de var aldrig elaka på något sätt, de gjorde nog sitt bästa för att inte visa det, ändå har jag hela min barndom gått omkring med en känsla i kroppen att jag på något sätt var oönskad, i vägen, ett nödvändigt ont. Jag försökte hålla mig undan i barndomen för att inte störa mina föräldrar, låtsades alltid vara nöjd för att jag bara ville vara till lags. Som femåring önskade jag själv att jag aldrig hade blivit född för att jag kände att jag bara var i vägen för mina föräldrar. Kände på något sätt på mig att närheten som jag fick aldrig var äkta och ärlig. Fick ett kasst självförtroende och drabbades av både psykisk ohälsa, självskadebeteende och ätstörningar från låg ålder. Jag tror att de flesta barn märker av det oavsett om man vill eller inte. I vuxen ålder har de erkänt att de aldrig skulle ha skaffat barn om de fått göra om valet, att livet inte blev som de tänkt sig när de fick barn, att de hade velat ha det på ett annat sätt osv. Det tog så hårt på mig och jag kommer aldrig att komma över det. Därför tycker jag att man ska vara 110 % säker på att man verkligen vill ha barn innan man skaffar ett, verkligen försöker förstå innebörden med att ha barn, förstå att man blir tvungen att offra saker, att man blir tvungen att sätta sina barn i första hand. Är man inte 110% säker på sitt val så tycker jag att man inte ska skaffa barn. Det kan förstöra ett barns barndom att känna sig oönskad och oälskad hela sin uppväxt.
    Därför att jag kan lova dig att jag på intet vis visar det. Att jag överöser henne med pussar,kramar, närhet och ömhetsbetygelser. Därför att jag varje dag talar om hur underbar hon är. Därför att det bara märks, okej..
    Jag gör precis som min egen ömma(nej, jag är inte ironisk) moder gjorde och hade hon inte talat om att hon önskat ett liv utan barn så hade jag inte till denna dag ens kunnat gissa det.
  • Anonym (duärinteensam!)
    Anonym (pojkmamma) skrev 2014-06-14 21:13:32 följande:
    Jag förstår inte riktigt. Hur kan man ångra att man skaffade det? Känns mera som att man skaffar en sak, köper något och sedan ångrar.
    Hur kan man ångra någon som kramar, pussar, skrattar och man ser sig själv i barnet? Känns som att man ångrar sig själv.
    Visst kan man tycka att man kanske borde inte ha blivit mamma/pappa men ordet "ångra" är för stort tycker jag.


    Som sagt, ingnorance is bliss...
  • Anonym (duärinteensam!)
    Anonym (Trasig) skrev 2014-06-14 21:15:10 följande:
    Okej. Det enda jag kan göra är att hoppas att hon inte märker av det. Men varför sa din mamma det till dig överhuvudtaget? Gjorde det inte ont att höra det?
    Därför att vi pratade om barn, meningen med livet och sånt och eftersom att hon vet att hon varit en toppenförälder och att jag aldrig tvivlat på att jag är högt älskad så kunde hon säga det.
    Nej, det gjorde inte ont. Jag vet som sagt hur mycket hon älskar mig och jag snarare beundrade henne för att hon lyckats vara en sådan bra förälder trots att hon hela tiden längtat till ett annat slags liv. Och för att hon vågade vara ärlig.
  • Anonym (duärinteensam!)
    Anonym (Ja) skrev 2014-06-14 21:17:55 följande:
    Precis, kan jag få reklamera den här varan, tack?

    Blir inte heller klok på vissa resonemang. jag kan förstå resonemangen från dem som inte har skaffat barn än och inte vill. Ett helt eget val men när man har skaffat och inte kan känna moderskänslor och endast känna ånger för att man skaffade barnet.
    Som sagt, sluta anta så mycket. Hur vet du att jag och andra i tråden inte känner moderskänslor?
  • Anonym (duärinteensam!)
    Anonym (Ja) skrev 2014-06-14 21:19:39 följande:
    Du skulle alltså ha satsat på en skådespelarkarriär istället?
    Vad du var rolig.
Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn