Jag är 43, och har två barn; 21 och 15 år + ett barnbarn på 7 mån.
Jag hade inte planerat fler barn, men fick ett plötsligt besked i vecka 25.
Fullständig kalldusch!
Är nu i v 32, och min relation tog slut i februari, så jag är själv.
Men det är märkligt, att föda barn såhär sent igen :)
Tack så mycket!
Det har inte gått så jättebra, att förstå och inse. Känns fortfarande ofattbart på alla sätt.
Det värsta av allt är faktiskt att pappan till barnet anklagar mig för att ha dolt graviditeten med flit för att snärja honom tillbaka. Vilket inte stämmer såklart, han gick direkt till en annan i februari.
Så han vill inte ha någon kontakt, och vi har inte talats vid sedan beskedet.
Det blir en ofattbar sorg att göra det ensam, under såna omständigheter. Och att man har så kort tid kvar.
Datumet är satt till 27 aug, men det verkar som om jag har högst 4 veckor kvar.
Har inte hunnit ordna några grejer knappt, utan tiden har gått till chock och sorg.
Modersinstinkten infann sig direkt, men det är svårt att begripa att man ska börja om.
Jag bär på en flicka.
Känner du stor skillnad i graviditeten jämfört med dina tidigare barn?
Jag tycker det är extremt mycket tuffare nu.