Är egentid något du tycker är viktigt som förälder?
Är ensamstående utan avlastning så d där med egen tid hade jag för 10 år sen innan jag fick barn. Det är lyx som vissa unnar sig på sina barns bekostnad anser jag.
Är ensamstående utan avlastning så d där med egen tid hade jag för 10 år sen innan jag fick barn. Det är lyx som vissa unnar sig på sina barns bekostnad anser jag.
Är ensamstående utan avlastning så d där med egen tid hade jag för 10 år sen innan jag fick barn. Det är lyx som vissa unnar sig på sina barns bekostnad anser jag.
Någon annan som har en åsikt?
Jag är glad för din skull att du kan hänga upp dig på ord.
Hur menar du? Vilka är vissa?
Jag har valt att leva med min man också, och vi umgås gärna och mycket, men inte fasen vill jag umgås med honom 24/7/365 för det. Samma gäller barnen.
Men jag älskar mitt barn o ser det inte som nån uppoffring att umgås ska jag tillägga
Då är jag en av dessa föräldrar du dömer ut..
Jag tycker att det låter som att du främst dömer ut föräldrar av en viss sort, ensamstående klarar sig visst. Om du på riktigt anser att barn far illa av att dess förälder gör något eget spelar det väl ingen roll om man lever som ensamstående eller i par. Det spelar väl då ingen roll om jag fikar med en vän och du dejtar?
Ok. Du tolkade alltså "egen tid" som partid?
Jag tolkade egen tid som just egen tid, d.v.s. tid för bara mig själv. D.v.s. jag gör något helt eget (tränar, träffar vänner, går på bio etc) medan min sambo är med vår son. Och sån tid tror jag att alla behöver.
Och utifrån den definitionen av 'egen tid' så blev ditt inlägg #53 där du skriver att 'egen tid' är "en lyx som går ut över barnet" väldigt konstigt. Kan du se det?
vi är en av dessa familjer som skaffar barnvakt för att göra saker tillsammans min man och jag. I bland en middag ute på kvällen själva, du vet det är skönt att prata ostört i bland för oss också. I bland går vi till och med på bio utan barn och ännu värre; i bland får barnen sova borta två tre nätter och vi reser bort helt själva.
Det är inte samma sak som att göra det tillsammans i familjen, det tror jag egentligen du förstår. Skillnaden att äta en mysig middag på tu man hand mot att ha två söta snattrande 6 åringar med sig.
Vi ser det som en investering i vårt äktenskap, vilket gynnar hela familjen. Och våra barn har det toppen med sin barnvakt och lider inte på något vis av detta.
Ja, men inte utanför hemmet utan när barnen somnar. Jag har fyra barn, den äldsta är tio och den yngsta fem. Att bara "dö" i soffan några timmar för mig själv fyller mitt behov av egentid. Visst händer det att jag går ut och tar en drink med vänner när barnen somnat, men det är inget jag har behov av.
Jag och min man har heller inga barnvakter så vi lämnar aldrig bort barnen för att göra något ensamma utanför hemmet. Ironiskt nog gör dom flesta i vår bekantskapskrets det, för att "vårda sin kärlek", nån gång i veckan. De paren har problem i sin relation som jag och min man inte har, kanske för att vi inte hinner ha dem.
Personligen förstår jag inte varför man får barn om man har ett så pass stort behov av egentid utanför hemmet att man lämnar bort dem några gånger i månaden. Eller varför vissa väljer att resa bort utan sina barn. Jag blev förälder för att jag ville umgås med mina barn, resa med dem och åka på utflykter med dem. Så för mig är det en gåta varför man väljer bort barnen.