Är egentid något du tycker är viktigt som förälder?

Alltså jag tror inte att det finns NÅN som inte vill ha ett break efter att ha umgåtts med en trotsig treåring nonstop i ett halvår liksom. Kanske man intalar sig att man inte vill ha någon egentid om man inte har möjlighet till det men jag tror ALLA föräldrar glatt skulle ta en timme eller två i lugn och ro om möjligheten presenterade sig. Faktiskt.

Väljer bort? Ni får det att låta så dramatiskt men visst, vi väljer bort barnen ibland eller de kanske väljer bort oss, jag vet inte. Ingen av oss har ett behov av den andre 24/7. Ibland väljer barnen att leka med en kompis istället för att baka med mig.

Idag t.ex var vi hos mina föräldrar tillsammans och sonen frågade sin morfar när de fick sova över nästa gång, morfar svarade på tisdag och barnen blev väldigt glada åt detta. Just nu känner jag för att sitta i timmar på en uteservering tillsammans med min sambo när de är där och har roligt men vi får se. Andra hade kanske valt att ställa in övernattningen som både barnen och morföräldrarna ser fram emot eller övernattat tillsammans med barnen. Vi är inte dom.

Lite nyfiken; varför måste barnen ha somnat innan du kan lämna hemmet? Tränar du aldrig, har några hobbys utanför hemmet, jobbar eller träffar kompisar utan barn på andra tider än när barnen sover, eller gör du inget av det alls? 

Jo visst. Jag gymmar innan de kliver upp på morgonen, simmar när äldsta har simträning, coachar mellanbarnens fotbollslag. Kompisar träffar jag när de lagt sig eller när någon/några av dem leker med mina vänners barn. Jobbar gör jag väldigt sällan då jag är hemmafru/hemmamamma. Jag tycker om att göra saker med mina barn, att finnas där för dom, därför väljer jag att göra som jag gör. Tids nog vill de inte ha mig med och då går jag egentid så det räcker och blir över.

Visst, jag frågade. Ibland finner jag det intressant om någon utvecklar sitt svar vidare

Okej, här tar mormor och mormor en och en också ibland men ofta båda. Det är sällan för att vi frågar om det (inget fel om så vore dock, de kan säga nej) utan för att de gör upp planer tillsammans med barnen och vi säger "javisst, kul" eller nåt sånt när vi får höra. Inte speciellt dramatiskt även om vi väljer bort båda barnen och inte bara ett det dygnet. Fint att ni trivs med ert upplägg!

.. å jag tror som du. Att det måste vara fel på förhållandet som man måste fortsätta att "dejta" den man lever med o har barn med. Klarar man inte av vardagen med sin partner så är det fel partner. Sorry alla som gör så men ni har bara inte hittat rätt partner än :o

Så göra något roligt med sin partner får man inte göra när man skaffat barn? Märklig inställning. Det handlar ju inte primärt om att "dejta", utan om att göra saker tillsammans som par som man kanske inte gör när barnen är med.

Gör du enbart saker som ditt barn tycker är roligt, aldrig något för din egen skull? 

Jag föredrar att ha sex utan att sonen är närvarande...

"Inte kan" är väl fel ord. Jag ser det inte så, att det måste vara något barnen "inte kan" vara med på. Jag gillar helt enkelt att hänga med min man utan att barnen är med, oavsett vad vi gör egentligen. Det är skönt att få vara bara vi två, prata utan att bli avbruten, prata om saker man vet att barnen tycker är rätt trista (vi diskuterar mycket politik bl a), fokusera på bara oss. 

Ingen i vår familj skulle må bra av att vara runt benen på varandra 24/7, vi är inte bara en familj utan vi är enskilda individer också och det vill vi fortsätta vara.

Nu blev det lite "jag är inte bara mamma jag är tandläkare också", inte meningen. Men skämt åsido så är jag faktiskt inte bara mamma, jag är SÅ mycket mer, liksom min man inte bara är pappa utan SÅ mycket annat också. 

Jag vet inte hur jag ska förklara på annat sätt. 

Själv saknar jag att gå på biograf.

Vi har mat och matbord hemma...liksom inte samma sak..jag tror du fattar egentligen

Vår son älskar också att äta på restaurang, fika och gå på bio. Så det får han göra då och då. Men ibland vill jag se en film med en kompis som inte är lämplig för en 3,5-åring...

Hemmabio är, för övrigt, inte i närheten av en riktig biograf i upplevelse.

Man kan få både och, faktiskt.

ja och ganska okomplicerat faktiskt för oss flesta tror jag :)

Jag säger verkligen inget om de som inte lämnar sina barn en sekund ( iofs kan jag tycka det är lite märkligt...men ok) man väljer själv sitt liv och hur det ska levas. Jag reagerar mer mer på den dömande tonen en del har, att man minsanna inte skaffat barn för att ha barnvakt.

Jisses, mina barn har gillat att sova hos mormor/ morfar, farfar, moster eller sina kusiner. Det är inte förenat med något negativt hos oss!

I höst ska min man och jag resa bort tre nätter på en storstadsresa som vi förvisso kunde ha med barnen på, klart att det skulle gå. Vi har rest och reser mycket med dem, men den här gången vill vi åka själva några dagar, strosa på museum, sitta på rökiga caféer, sitta uppe till klockan tre på natten och dricka vin och prata bara vi.

En annan slags resa helt mot när i reser med barnen. För jag är massor med mina barn ändå eftersom jag kan göra både och!

Barnen kommer sova hos moster o kusinerna och älska att mata hönsen hon har, gå promenader med deras hund och vara där.

Det är som sagt var inget spöstraff att sova hos moster och nästa gång vi reser så blir det med dem, precis som resan innan var med dem och precis som hela sommarlovet spenderats med dem!

Hjälper tyvärr inte för mig. Biograf är biograf. Går inte att återskapa hemma. Inte för en cineast, i alla fall.

Men räcker 150.000-kronors-varianten för dig så är det ju jättebra. Nja, du har hävdat att det är "en gåta" att man vill göra saker utan sina barn ibland. En gåta. Skiljer det sig så mycket från att tycka något är "märkligt", tycker du?

Jag tycker inte att det är "samma sak". Att äta hemma är inte samma sak som att gå på restaurang. Att titta på film hemma är inte samma sak som att gå på bio (och jag har ärligt ingen plats för ett biorum i mitt hem). 

Min ca 1,5 år gamla dotter uppskatter varken restauranger eller caféer. Inte heller finns det många (om någon) filmer som vi delar intresse för. 

Inte kan det väl vara "fel" av mig att då och då önska att jag fick njuta av dessa nöjen ensam med en annan vuxen person som jag älskar och delar mitt liv med? 

Ganska stor skillnad på en gåta som man inte förstår el tycker är obegriplig

och märklig som betyder konstig, underlig, som är annorlunda mot det vanliga på ett uppseendeväckande och förbluffande sätt. Ganska kränkande mot en person att säga dessutom.

Om du inte förstår den skillnaden får du nog slå upp det du tänker vräka ur dig bästa gång.

Det gör våra också. De skiner också upp när de ska övernatta hos sin älskade mormor och morfar och göra massa kul tillsammans med dem, ibland tar de också med barnen på restaurang

Du sa tidigare att dina barn sover över hos sina morföräldrar en och en, när så sker gör resten av familjen inget trevligt då utanför hemmet med tanke på det barn som missar det?

Låter som du tror att jag sitter o håller fast mitt barn men det är helt fel.

Jag har en ytterst social, trygg, empatisk, självsäker, omtänksam o självständig 9-åring.

Jag kan inte vara stoltare över hur han har utvecklats. Han är otroligt populär bland kompisarna och är sällan ensam med mig men jag finns ALLTiD tillgänglig för att han ska få en trygg barndom o uppväxt :)

Ursäkta men har jag sagt att det på nåt sätt avgör? Tror att ni har snurrat in er i er egen hårtofs!!!

Jag svarade bara på den otroligt korkade kommentaren om hur mitt barn verkade vara fast hos mig som en fånge. Vilket inte stämmer. Era barn kanske har blivit trygga o självständiga som ni skriver kanske just för att ni INTE varit närvarande, vad vet jag? Man börjar ju undra efter alla inkompetenta inlägg :(

Ja, oerhört många konstiga antaganden, som t.ex. att man inte skulle vara närvarande som förälder för att man har barnvakt någon gång ibland. Mycket märkligt antagande...