Är egentid något du tycker är viktigt som förälder?

Ja, vi är verkligen olika Jag tänker väl som Modesty, hur utesluter det ena det andra? Våra barn har träffat sina morföräldrar flera gånger i veckan sedan det att de var nyfödda, idag är de 5 och 7 år och vi ser ingen anledning att vara med varje gång de umgås med varandra. Är barnvaken välkänd för barnen och barnet har kommit en bit på väg i anknytningsprocessen till föräldrarna ser jag noll problem med att umgås med sin partner ensam utanför huset ibland.

Väljer bort? Ni får det att låta så dramatiskt men visst, vi väljer bort barnen ibland eller de kanske väljer bort oss, jag vet inte. Ingen av oss har ett behov av den andre 24/7. Ibland väljer barnen att leka med en kompis istället för att baka med mig.
Idag t.ex var vi hos mina föräldrar tillsammans och sonen frågade sin morfar när de fick sova över nästa gång, morfar svarade på tisdag och barnen blev väldigt glada åt detta. Just nu känner jag för att sitta i timmar på en uteservering tillsammans med min sambo när de är där och har roligt men vi får se. Andra hade kanske valt att ställa in övernattningen som både barnen och morföräldrarna ser fram emot eller övernattat tillsammans med barnen. Vi är inte dom.

Visst, jag frågade. Ibland finner jag det intressant om någon utvecklar sitt svar vidare
Okej, här tar mormor och mormor en och en också ibland men ofta båda. Det är sällan för att vi frågar om det (inget fel om så vore dock, de kan säga nej) utan för att de gör upp planer tillsammans med barnen och vi säger "javisst, kul" eller nåt sånt när vi får höra. Inte speciellt dramatiskt även om vi väljer bort båda barnen och inte bara ett det dygnet. Fint att ni trivs med ert upplägg!

Fixar man inte vardagslivet som par gör nog en kväll på tu man hand varken till eller från.
Hur hade du tänkt om du faktiskt hade andra människor i ditt barns liv som erbjöd sig att sitta barnvakt och ditt barn var med på noterna? Hade du sagt nej av princip eller låtit gå?

Jag förstår det men om, hade du då stått fast vid din princip eller gäller det bara andra?

Då är du i alla fall inte motsägelsefull även om så verkade i början. Själv har jag inget vuxet barn eller en sladdis men jag vet vad jag vill för mina barn, i mitt föräldraskap. För mig själv. Oss. Resten av familjen. Min "tro" är att mina barn inte skadas av att vara med andra trygga personer, att de inte skadas av att bygga vidare på den relation de har till annan familj och även om det gör varken till eller från för vårt förhållande är det trevligt att vara på tu man hand utanför det egna hemmet ibland, det räcker för oss.

Vad var så upprörande med vad jag skrev? Vi tycker olika, det är allt.

Det gör våra också. De skiner också upp när de ska övernatta hos sin älskade mormor och morfar och göra massa kul tillsammans med dem, ibland tar de också med barnen på restaurang
Du sa tidigare att dina barn sover över hos sina morföräldrar en och en, när så sker gör resten av familjen inget trevligt då utanför hemmet med tanke på det barn som missar det?

Okej, det är bra att ni gör det ni tror på. Själv ser jag inte alls hur ett barn som har det bra och roligt någon annanstans blir lyckligare av att övrig familj om det så bara är mamma och pappa gör det de alltid gör och inget annat när barnet övernattar. Det är väl inget straff att sova hos andra nära vuxna, många barn tycker nog att det i sig är mer skoj en ett restaurangbesök. Det gör mina i alla fall.
Handlar det om antal barn eller hade du som enbarnsförälder inte lämnat hemmet tillsammans med din man om barnet sov borta?