Vi hörs = dissad?

Förstår precis hur du känner. Jag är likadan. Träffade en kille när jag var 35. Vi var ihop i ca 1 1/2 år. Sen ville han görs slut och slutade höra av sig, jag messade och han slutade med ett " sköt om dej" sms. Hyffsat fegt i den åldern. Just nu är jag singel igen, är 46 nu, och är med på HP och skrev lite med en på mail där. Jag avslutade med ett- nu är jag lite seg och behöver sova, har ju jobbar 12 timmar, men det var trevligt att prata med dej. Vi kanske kan ses någon gång under semestern?- inget svar. Nu förtiden är jag lite modigare, och skulle kunna ta upp mailkontakt igen, men känner ändå att han kanske inte är intresserad, och kanske blev skrämd av min fråga att ses på semestern..... Men men, jag får väl maila o fråga. Messa du TS och få frågan ur världen!

Jo men jag tänkte bara på att om han inte svarar vill han inte ha kontakt alls och då kan vi ju inte vara kompisar :) jag vill egentligen bara se om detta kan leda till något :)

Jo jag ska kontakta honom men väntar lite längre, min kompis tyckte att jag skulle vänta lite mer än 1 vecka så blir det som en överraskning förhoppningsvis när jag kontaktar honom igen, eller är det ett dåligt råd?

35: oj vad jobbigt för att du sa ändå att du ville träffas under semestern och då visade du iallafall att du är intresserad inte alls som han som smsade mig som egentligen bara sa vi hörs. Så mannen du mailade kan ju inte sitta och vara osäker på att du inte vill ha kontakt med honom :/ asså vissa killar är så konstiga! Jag tycker att han borde sagt något annars kanske du får göra som jag ska göra o kontakta honom? :)

Alla killar gillar väl överraskningar så det låter finfint.

Jo men då väntar jag lite till :)

35: nej han vet inte att jag var oskuld jag berättade aldrig men jag tror att han kanske misstänker det för att jag hade väldigt ont i början, men vi har pratat om det och ingen av oss tyckte att det var allt för jobbigt och sen pratade vi bara om en massa annat så det borde ju vara ok nu men han kanske inte vill träffa mig mer för att han tyckte att det var jobbigt att jag hade ont och tror att det alltid är så?

Jag hade helst velat fortsätta ha kontakt med honom iallafall som vän iochmed detta plus att jag tycker att vi hade mycket gemensamt men om han inte vill kan jag ju inte tvinga honom :/

Åh jag har tänkt på en sak som mon kompis sa, när han var mitt ute i tjotahiti så hörde han av sig visst efter 5 dagar men det var ju för att han var mitt ute i ingenstans men nu när han bara är hemma så har jag inte hört nånting från honom? borde det inte vara svårare att smsa mitt ute i ingenstans än hemma like wtf?

Eller kan ha tagit min tystnad som en diss? Jag kan lägga till att han inte alls är blyg

Vad tror ni? :)

TS, spara en länk till den här tråden och läs den när du är 35. Bara gör det är du snäll. 

TS, om ni nu har mycket gemensamt så borde du väl kunna avvakta tills dess att något "gemensamt" dyker upp som du kan SMS:a om. Så det inte blir att du, med hjärtat i halsgropen, väntar prick en vecka och sedan skriver till honom typ bara för att. Utan skriv till honom ifall du hör/läser/stöter på någonting som specifikt påminner dig om honom. "Jag såg att den där filmen vi pratade om har premiär nu..." eller "Den där artisten du tyckte om skall spela i stan senare i sommar..." eller något. Istället för bara "Heeeiiijjj minns du meeeeiiijjj?!"

Angående hans "vi hörs" så var min första tanke att  dialogen er emellan kanske började bli lite trist, enformig och släpig. Att någon av er skickade ett SMS som inledde det hela och sedan fick det aldrig något slut, vilket resulterade i typ femtioelva "Sååå... vad gör du nu då? :)" per dag och så.  Många tycker ju inte att man behöver avsluta en SMS-dialog med någon avslutningsfras utan man skriver något, den andre svarar och sedan är dialogen slut. Medan vissa (jag inkluderad) bara maler på så länge den andre  skriver tillbaks. Även om man egentligen inte har någonting viktigt att prata om.