Får inte ringa mina barn

På sätt och vis så tror jag faktiskt du kan "störa". Och om barnen vill ringa till dig, tror du verkligen fadern hade nekat dem?

Det är ju där problemet isåfall ligger, & man ska kolla över barnens välmående. Vill dem ringa så självklart ska dem ha möjlighet till det :)

Jag är definitivt ingen psykolog eller kunnig i hur barn reagerar, men jag tycker det låter fruktansvärt! 
Rimligen borde barnen kunna få ringa till hem varannan dag (ni bestämmer en lämplig tid), samtalet är kort och de förstår att mamma finns kvar. Det är ju små barn det handlar om.

Dock är jag osäker på om jag tänker rätt, det är mitt hjärta som reagerar nu.

Mina barn växte upp vv från tidig ålder de ringde aldrig till mig på pappans veckor och aldrig till pappan på mina veckor om det inte var något speciellt viktigt de ville prata om, de fick ringa om de ville men hade aldrig den önskan, på semestern kunde de ibland ringa upp för att berätta något speciellt de gjort.

De har aldrig bett om att ringa den andra föräldern. Skulle de säga det rätt ut så skulle han nog inte neka det, men jag misstänker att de kanske känner att pappan inte vill det och därför inte frågar. Men det är bara en gissning.

Mitt motiv är att jag vill ge dem ett livstecken och visa att jag finns kvar. Jag vet att de har det bra så det handlar inte om att kontrollera.

"Anonym": Kanske en dum fråga, men känner du att dina barn har tagit någon skada av det?

Känner inte att något av mina barn tagit skada av att bo vv, när de var kring mellanstadieålder och hade busskort valde de lite hur de ville att bo så det blev inte alltid vv utan mer efter eget val. Vi föräldrar hade inget agg mellan oss och hade ungefär samma regler i båda hemmen.
Det passar dock inte för alla barn att bo vv man måste hela tiden anpassa detta efter hur barnen klarar av detta, en del mår bäst av ett fast hem, en del av att bo några dagar på varje ställe, en del av att 2 veckor på varje ställe bara föräldrarna är flexibla så fungerar det mesta.

Jag ringer inte till mina barn, när de är hos sin pappa. Däremot ringer de till mig emellanåt.

När barnen är hos mig, frågar jag dem emellanåt om de vill ringa och prata med (alternativt åka och träffa) sin pappa.

Sorry, jag var lite otydlig. Tror inte vv i sig skulle vara skadligt på något sätt. Tänkte mer på de längre perioderna av frånvaro när ni inte hördes av, om du märkte att det påverkade barnen på något sätt. Då tänker jag i första hand på längre tid än en vecka.

Vet att mitt ena barn saknade mig mer än vad de andra barnen gjorde och nog längtade en hel del efter mig någon negativ påverkan märkte jag aldrig. Tror att det är lättare för barn som har helsyskon i nära ålder att vara borta från ena föräldern längre tid, de har ju alltid sin familj med sig.

Grundfrågan är väl om det är för din egen saknad eller barnens potentiella saknad. Litar du på att pappan låter sina barn ringa ifall de önskar så är det bra annars får du ta upp det med honom.

Brukar ni ringa pappan under den tid som barnen är hos dig? För då kan man ju kanske göra det som en stående grej från bådas håll.

Till slut, jag har sett barn som haft det jobbigare när den andra föräldern hör av sig. De känner skuld, en saknad och oro. Därav min första fråga. Vill du prata med dem för din egen skull eller för barnens?

Instämmer med detta.