Hur få 4-åring äta?

Varför skulle man inte kunna uppfostra sitt barn med lite stängare ton?

När jag var liten och matvägrade så fick jag sitta vid matbordet tills jag ätit upp. Om det så tog timmar. Efter några gånger så försvann min envishet för jag visste om att det inte lönade sig. Har inte haft problem med att käka sen dess.
Som jag skrivit i ett annat inlägg, jag tycker det daltas för mycket med barn. Var sträng och konsekvent så lär sig barnen att det inte lönt att tjafsa och vara envisa.

Säkert har ni redan provat det här, men här är ändå mina tips:

Ät på regelbundna tider och ge aldrig mat mellan måltiderna (inte efter en kvart tex).

Sluta att tjata. Prata om annat vid matbordet och kommentera inte hur mycket eller vad barnet äter.

Laga maten tillsammans med barnet.

Laga inte särskild mat till barnet, men anpassa så att det alltid finns något som barnet tycker om bland det som serveras.

Och låt inte maten stå framme mer än en halvtimme. Längre än så ska det inte ta att få i sig maten.

Är ditt barn normalviktigt och utvecklas som han ska? I så fall får han i sig vad han behöver. Vad säger bvc?

Jag hade serverat maten på bestämda tider. Här gjorde vi så att pappa och jag satt kvar en stund efter vi var färdiga syskonen fick gå. Barnet som åt långsamt fick även sitta kvar medans vi duka av. Vi fick rådet från dietisten att servera något sött inan maten eftersom det trigga igång matlusten. Så dåliga matdagar serveras ett glas oiboy innan maten och för de mesta äts det bättre om inte har barnet iallafall druckit ett glas mjölk vilket oftast rattades innan.

Lycka till

En halvtimme!? Hade någon sagt till mig att: du får bara en halvtimme på dig att äta. Då hade jag blivit förbannad. Jag drar ut på tiden ordentligt när jag käkar. Det får ta den tid det tar. Stressa i sig mat är så himla fel och att överföra det på sitt barn är värre.

Bättre att barnet får sitta vid matbordet tills den ätit upp. 1-2 timmar, skit samma, bättre än att ta bort maten efter en stressad halvtimme.

Kan barnet förklara varför det tar sådan tid? Finns det något han verkligen gillar? Går den maten snabbare? Har det alltid varit så eller handlar det om ett tillfälle att kunna styra och bestämma? Det barn kan bestämma över är ju mat, sömn och utgifterna på toaletten.

Har också en fyraåring som har svårt att fokusera när det är mat. Ofta säger hen att hen inte tycker om maten tex "jag gillar inte fisk". Då säger vi bara "ok, men ät potatisen då", vilket oftast resulterar i svaret "jag gillar inte potatis". Då svarar vi bara att något av det måste du äta och sedan tjatar vi inte. Ofta är hen så inne i vad vi pratar om att vi kan mata i hen en tugga då och då utan tjafs. Det är en fas och det går över!

Han är normalviktig så det är jag inte orolig för. Jag tänker mer ur näringssynpunkt, vitaminbrist o liknande. Vitaminer i tablettform vägras.

Nej, det kan han inte. Svaret blir, jag är inte hungrig.

Men det vet jag att han är...

Men om han verkligen äter är det ok att sitta längre, men att sitta i 1 timme o bara peta, det är inte ok...

Min fyraårige son är också svår med maten nu sedan en tid tillbaka. Han sitter dock inte och äter jättelänge utan han bara säger att han inte tycker om det och inte tycker om det och att han är "hungrig på något annat" och så vidare. För honom verkar det främst handla om trots eller något sådant och att han vill bestämma själv. Så om jag säger att han skall äta så säger han nej, för han vill inte ge mig "rätt". Om jag då säger att jag inte kommer titta på honom och inte kommer lyssna på honom när han äter så brukar han vara mer villig. För då kan han låtsas att han fortfarande inte gör som jag säger samtidigt som han, "i smyg", äter av sin mat.

Det känns inte övermäktigt för honom. Jag menar att det är för "stor" portion. Det går inte att servera mindre potrtioner så han känner att han klarar av att äta upp på kort tid och få vara duktig. Gillar han att spela spel bygga pussel så kan man ju servera plockvänliga frukt/grönsaksbitar, ost i kuber, smörgås i små bitar osv. Några små saker vi tog till när det var som jobbigast för oss.

Testa att han inte får äta just den köttbullsbiten för den ska du ha. Om den äts upp gör en stor affär av att leta efter den skyldige. Mata honom med mackan och låtsas att han biter dig i fingret. Inte en massa trams hela tiden men lite grann så det blir kul att sitta vid matbordet igen. Testa att duka fint med ljus ev blommor inte en massa skålar odyl på bordet utan bara det som behövs för att äta och ev dricka. Alla barn är olika och du får komma på vad som passar er bäst.

Igår satt jag och läste om barn och snarkning. På flera ställen stod det att svullenhet i svaljet och bakom näsan ger snarkningar och hos en del barn också ovilja att äta och att de äter långsamt, eftersom det är lite obehagligt att svälja. Om så är fallet kunde man tydligen operera (under narkos men enkel operation).

Eftersom ditt barn är normalviktigt får han troligen i sig vad han behöver. Om vi vill att vårt barn ska prova att smaka eller att hon ska äta en viss sak lite mer brukar vi börja med att ställa fram det. Så tar vi fram resten efter en liten stund.

Jag tror inte heller att du ska oroa dig för mycket eftersom han är normalviktig. Barn äter annorlunda än vuxna då de kan äta bara potatis ena måltiden och bara kött andra måltiden, men över tid får de ändå i sig vad de behöver. Jag tror inte att du ska ta för mycket strid om maten för det skapar bara mönster och maktkamper. Håll fasta mattider och servera inget special. Prata med honom och förklara varför det är viktigt för hans kropp att han äter. 4-åringar förstår mer än man tror! Jag hade en diskussion med min 4-åring då vi tog fram kostcirkeln och tittade på den (finns massor av roliga bilder). Det var en riktig aha-upplevelse för barnen att se vad kroppen behöver och inte behöver (godis,glass, läsk etc).

Om barnet följer sin kurva tycker jag att du kan ta det lugnt. Du verkar göra för stor sak av det hela.

Ja jag tycker inte heller TS att det verkar vara så mycket att oroa sig för eftersom det är ett normalviktigt barn. Min 3-åriga son äter som en myra men är frisk, glad och normalviktig. Han äter väldigt bra vissa måltider men kan sedan äta väldigt dåligt flera dagar (bara ett par tuggor per måltid). 

Om barnet äter mjölkprodukter och dessutom antingen någon typ av frukt eller grönsak samt små mängder av annat så behöver man inte bekymra sig över näringsbrist.