Förlossningsmetod - kompromiss med sjukvården?

Hej på alla som svarat,
tack för er input och tips!
Hur har det gått för er Limaliie och DinaMii? Limaliie, hur gick din förlossning? Allt väl hoppas jag!

DinaMii, hört något om din remiss? På onsdag ska jag träffa mödravårdens läkare, kommer bli tungt. Nu har jag kollat in både Sanna och Vanja i vecka för vecka.

Sockerdockan, har för mig att det var den här uppsatsen: dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/8252/Uppsats%20f%C3%B6r%20publicering.pdf?sequence=1

Fröken K, tack för dina ovärderliga tips! Jag känner igen mig i mycket av din beskrivning, både i hur du beskiver bemötandet inom vården och dina egna anledningar. Ja, jag gissar att det där med att inte känna sig trygg med vården kanske inte är det bästa att dra upp, då det förmodligen finns en stor kåranda bland barnmorskorna (såklart) som då ger taggarna utåt om man försöker sig på att kritisera deras jobb (tja vem reagerar inte på kritik liksom). Tur att du skrev det ändå, så jag preppar mig på andra skäl såsom att trycka på ångest och sin rätt att välja förlossningsmetod, det kanske kan gå..  Bland andra skäl! Vad skönt att du har fått ditt snitt beviljat!

STORT TACK för alla era svar och hoppas ni läser mitt inlägg nu även om det är en vecka senare!

Hej. Min unge är inte född än de har skjutit upp igångsättningen till tisdag *suck* för nu heter det att jag blivit lovad att inte gå över BF.

Hur som har jag vart på förlossningen för bedömning 2 ggr och varit mogen för igångsättning men överläkaren ville vänta till kroppen skött det mesta själv för det är det bästa förutsättningarna inför en igångsättning. Är öppen 3 cm och tappen håller på att plåna ut sig...så de skulle kunna ta vattnet direkt men nej.

Ja jag är besviken men jag orkar inte hålla på, hon säger hur som att barnet inte verkar stort när hon känner på magen osv och de kommer hålla koll på allting på tisdag. Så får lita på det.

Lycka till TS med allting

Jadu.. Den är inte skickad än. Är i v28 nu och ska till bm i v30. Då skickas remissen.. Sen hoppas jag det får snabbt. Ungen kommer i okt och jag hoppas att vi iaf får träffa läkaren i sep ist för början av okt..

Jag sa till på inskrivningen att jag vill ha snitt, så det dokumenterades då. Men sen tar dom alla så sent som möjligt här i Dalarna enl min bm. Så vad kan man göra..? Bara att glida med.. Men det är bra, då hinner jag med ditt resultat innan och kan få många goda tips och råd ;)

Hej DinaMii,
tänkte bara ge en snabb update om mötet med läkaren på den mödravård jag är inskriven på. För det första var hon den första vettiga person jag träffat där (vilket jag inte trodde först när jag såg henne), erfaren och lyhörd är sammanfattningen. Så det var ett trevligt möte. Dock spelade jag inte tillräckligt mycket på känslomässig rädsla (tilläggas bör att jag är en rätt logisk icke alltför känslostyrd person vilket gör att jag har svårt att fejka/trycka på vissa saker). Så kanhända jag är rätt "körd" nu men vi får se, det är ju inte hon som är slutgiltiga instansen.

Jag vet inte om du har gått samma väg som jag eller om det var din barnmorska som skickade remiss direkt? Du kanske redan gått igenom dessa steg, men det kanske kan hjjälpa någon annan därute och få förbereda sig lite på frågor i alla fall.

Jag visste inte vad mitt möte skulle handla om idag, trodde det var ytterligare ett övertalningsförsök, men det visade sig att hon ställde typ diagnos (men det fattade jag ju inte förrän på slutet). Iaf, hon började med att fråga varför jag var där och jag fick säga anledning (planerat kejsarsnitt). Därefter säga vad det var som skrämde mig mest av följande alternativ:
1) Rädsla för smärta
2) Rädsla för skador och död
3) Rädsla för babys hälsa

Jag tryckte på på samtliga men överhängande 2+3. Hon fortsatte med att säga det är inte kvinnans beslut att fatta hur hon vill föda, men att man kan ge de verktyg som behövs för att försöka övervinna rädslan och få till vaginal förlossning som är det slutgiltiga målet (jaaa det har man ju fattat att det är så det funkar). Dessutom höll hon på att prata om att det var viktigt med behandling så jag inte skulle överföra min skräck om jag eventuellt fick en dotter (knappast så det hjälper mig här och nu men aja whatever).. Men hon tillade ändå att det det ska kännas bäst för kvinnan och då blir det planerat kejsarsnitt. När det finns historik och det förts journal om detta, tar man alltid hänsyn till patientens bästa.

Frågor hon sedan ställde var bl.a (de jag minns):

Känslor sedan graviditeten
Känslor inför graviditet?
Hur länge har du känt såhär inför graviditeten

Sover du om nätterna eller har du oro?
Kan du jobba om dagarna eller tar detta upp din tid?

Har du psykisk diagnos?
Hur ser det ut för mamma och systrar?
Vad tänker du inför kejsarsnitt då?
Vad vet du om kejsarsnitt?
Varför vill du inte ha epidural? (för hon frågade om smärtlindringsmetoder vid VF och jag sa jag vägrar epidural)

Tips för andra är att lägga till att: du vill ha svar om möte hos läkare innan v. 34 för att det tar psykiskt på dig, la till argument om brist på kontroll eftersom man inte vet var man hamnar i sjukvården, finns ingen platsgaranti ? nervöst. etc.

(för mig känns det iaf bättre att veta vilket sjukhus jag är på eftersom det är dit jag vill oavsett förlossningsmetod). Största tipset är väl att använda starka ord som: jag vägrar, jag är livrädd, jag klarar inte, vill inte tänka på etc. (det var nog mitt misstag tror jag eftersom jag är rätt påläst om övriga bitarna, men använde inte känslor för att öka på intrycket av min förlossningsrädsla. Och som Fröken K säger - absolut inte vika från din linje överhuvudtaget).

Diagnosen blev då mild förlossningsskräck som jag fick på slutet av mötet (när jag trott att allt gått så himla bra..:(), men en remiss blev iaf skickad till mitt förstahandsval av klinik. Vi får se om jag kan spä på till nästa gång eller hur det blir då.

Ha det fint så länge!

 

Tack! :)

Min remiss är som sagt inte skickad än, men det är min bm som kommer skicka den.

Sen är min anledning att jag redan testat vf och det inte funkade. Smärtan och epiduralen klarade jag utan problem utan lustgas. Men sen visade det sej att jag har fel på mitt bäcken. Det behöver inte betyda att det inte funkar, tror jag. Men jag själv litar inte på att min kropp klarar av en vf, och då tänker jag inte riskera mitt eller mitt barns hälsa.

Jag vet inte hur bra läkaren jag kommer träffa är på att tyda röntgensvar, men mitt bäcken är röntgat och har en avvikande bild. Jag hoppas att läkaren verkligen kan se det och inte avfärdar det. Det är väl min skräck.. Vissa läkare "vet ju bäst" trots att andra läkare sagt något annat tidigare..

När har du nästa möte? Jag trodde det räckte med ett..? :/

Min bm trodde att dom gjorde ett tul när man är där, eftersom dom gärna vill se hur stort barnet är. Någon annan som varit med om det på ett snittsamtal?

Hej,
ja jag vet vi har lite olika bakgrundsbilder varför jag misstänkte att mitt inlägg kanske inte skulle hjälpa just dig (tyvärr).

Du borde ju ha en medicinsk orsak i bakgrunden (alltså du har det ju för sjutton svart på vitt) och ditt fall bottnar ju inte "enbart" i en komplicerad och traumatisk förlossningsupplevelse. För jag läste i den rapporten du länkade till att en komplicerad och traumatisk förlossningsupplevelse typ inte räcker som ett skäl för planerat kejsarsnitt nästa förlossning (helt galet enligt min mening). Men du borde ju ha ditt på det torra.

Anledningen till att jag får minst ett extra-steg är väl för att jg inte har någon medicinsk orsak i ryggen/det är väl så den här mödravc:n jobbar gissar jag.  Men det kanske är skillnad på landsting också, vet faktiskt inte. Vet inte heller om det är en barnmorska jag kommer att få remiss till och att det sen blir terapi etc. innan jag får komma till läkare. De har väl någon agenda med övertalningstaktiker i det oändliga med slutmål att varje kvinna ska föda naturlig väg...

Jo jag tycker att det hjälper :) allas erfarenheter och uppfattningar gör det lättare att bilda en egen bild av vad som komma skall tycker jag :)

Håller med dej, helt galet!

En sak som jag tänkte börja med är att säga att jag vet att för dom är jag bara en patient i mängden.. Jag vet precis hur jag själv ser på patienter som en i gänget när det är mycket att göra eller att man är stressad, som jag vet att även läkarna är. Men för mej själv är det här den största dagen i mitt liv, det är inte bara en förlossning i mängden för mej. Det är mitt barn, min sambos barn. Och att vi vill känna oss trygga fram till den dagen och under den dagen.. Sen om det har någon betydelse eller inte vet jag inte.. Men jag vill öka bilden av mej, mej som Carro, inte som "en i mängden-snitt-tjejer" läkaren ska träffa under dagen..

Ja precis, absolut vad jag också tänkt på! Man vill ju bli sedd och tagen på allvar. Men uppenbart är det ju en "löpande band" verksamhet. Och jag har då bara träffat barnmorskor på MVC, som jag tänker inte alls har samma pressande tillvaro som de på förlossningen. Hur ser de på en då liksom???

Jag och min kille diskuterade precis också vad som sagts idag på mötet. Läkaren talade om ett vanligt alternativ som skulle kunna bli verklighet av min situation, vilket var att man lät förlossningen gå igång av sig självt, detta då för att det är bäst både för mamman och för barnet. Och att man sedan avbryter det för ett kejsarsnitt. Hon sa att detta inte räknades som akut kejsarsnitt, utan det går då under planerat snitt. Är det någon som hört talas om detta? Tyckte inte riktigt att storyn håller, just det bara att man får använda så många av vårdens resurser, låter lite väl lyxigt i budgettider... Vi undrar nu om detta är något lömskt sätt att "lura in en" i förlossningsmode, men kan vårdapparaten verkligen göra så mot en medborgare??
Hemskt att man ska ens behöva tänka de här tankarna, vet inte hur det blev såhär paranoidt... Men jag vill ju inte bli totalt inlurad i något som jag inte vill; risk gå över tiden +2 veckor och sedan föda en jättebaby vaginalt. Mardröm.

Som sagt, någon som har erfarenhet av denna metod? Hur gör man då, hinner man få epiduralen under värkarbetet så man kan snittas? Ska man börja fasta så fort värkarna är igång då eftersom vid planerat snitt ska man ju göra det? Annars ska man ju bulla upp med energi om det blir en vanlig förlossning. Ska man skrubba sig ren då som man gör inför operation så fort värkarna startar? Får inte riktigt ihop det.

Skulle jag få välja förlossningsmetod helt själv skulle jag faktiskt vilja ha exakt en sån förlossning! :)

Duschen är jag säker på att man skulle hinna fixa, ifall förloppet är normalt så hinner man ju både duscha och bada för att lindra värkarna, då kan man ju lika gärna duscha med Descutan då. Och går det absolut inte så kan man ju bara skrubba snittområdet och underkroppen så är det ju ändå bättre än vid ett akutsnitt. Tänker jag.. Och hinner man inte alls, näe men då är man lika "ren" som vid akutks, vilket oxå fungerar. Sen har jag funderat på om det är så bra att vara så ren vid snitt, eftersom att barnet då föds i en ännu mer onormal miljö. Man har ju sett att bakterierna vid en vf hjälper barnet med immunförsvaret och troligtvis även förebygger astma, så då kan det ju för barnets del inte vara illa om man inte tvättat med Descutan vid bröst och armar osv. Själva snittområdet skulle jag ändå vilja ha skrubbat innan för min egen infektionsrisk..

Sen vid ks är det ju inte riktigt säkert att kroppen fattar vad som hänt, att saker och ting tar längre tid. Att barnet tar längre tid på sej att komma igång med andning som inte bara har med att det inte pressas ut att göra. Varken mamman eller barnet får ju det där stresspåslaget och hormonerna i kroppen som man får vid vf. Därför kan det ju vara svårare att komma igång med amningen eller att vätskan försvinner om man blivit svullen under slutet av grav, samt att livmodern är sämre på att dra ihop sej i början när barnet är ute. Sen har man även sett att anknytningen till barnet ibland går långsammare vid ks eftersom man inte har alla hormoner igång.

Epiduralen hinner man med, både den och spinal.. Det gör man ju vid ett akut snitt :) mitt i värkarbetet. Jag fick EDA när jag hade värkar, sen under vägen till snittsalen så hann den gå ur, så jag hade REJÄLA värkar när narkosen la spinalen inför snittet. Gjorde sjukt ont, men bara under EN värk, sen var jag bortdomnad. Så det klarar dom :)

Det är ju samma som att du skulle få ett snitt beviljat i v39, men i v37 sätter dina värkar igång spontant.. Då ska du ju snittas, trots att du har värkarbetet innan.. Dom väntar nog aldrig till krystvärkarna, men ändå att du har ont, är oplanerat oduschad osv :)

Iom detta så skulle jag hemskt gärna vilja få komma igång själv, ringa dit och säga att dom ska förbereda för mitt snitt. Att få lunka runt lite med värkar och förbereds både min och bebisen på vad som komma skall..

Däremot, jag hade värkar med sonen i ett dygn, var helt öppen, innan jag snittades. Amningen tog ett par dagar att komma igång, tror det var 3, anknytningen tog faktiskt 2 veckor, och han hade problem med andningen. All vätska satt även kvar i kroppen i 1,5 vecka efter snittet, det försvann inte alls "över natten" på mej som hos mina vänner :p Så visst kan det kännas "förgäves" med att ha genomgått värkar och hela kittet och så blir det ändå inte "bättre" än vid planerat ks.

Men ändå, skulle jag få välja helt själv, så skulle jag vilja göra samma igen. Trots att det var skitdrygt med värkar och att vänta. Värkarna var hemska, med samtidigt en upplevelse i sej, som jag ändå skulle vilja vara med om igen, jag träffar ju aldrig på det någon annanstans, så skulle vilja ha det så.. En gång till, inte två ;)

Men det är inget jag tänker ta upp. Eftersom jag då känns möjlig att övertyga.. Vilket jag absolut inte vill vara! Dessutom så är jag som dej, ett snittkontrakt, skulle jag verkligen lita på det? Nej, tyvärr... :/ Så även fast jag skulle vilja, så är det inget alternativ för mej..