HJÄLP! Första födelsedagen sen separationen!

Om alla är sams och det känns rätt så tycker jag inte att det är något fel med att fira gemensamt. MEN då ska det känns bra för alla inblandade. Annars tycker jag att ni kan ha ett firande för barnet och sedan ha täta byten/umgänge så att pappan också får möjlighet att ställa till kalas där han bjuder sina släktingar.

Det finns inget rätt eller fel riktigt utan man får hitta ett sätt som fungerar helt enkelt. Sen när barnet är äldre kanske hon själv kommer vilja att ni kommer båda två på hennes kalas men då kanske det har gått så pass lång tid att ni inte har något problem med det, då får liksom hennes behov gå före era litegrann. Men ännu är hon ju så liten.

Om han inte kommer fira alls annars, är det ju helt ok, inget barnet lider av idag. Men det vore ju ett ypperligt tillfälle for honom att bjuda in sin egen familj och släkt, eller åka o hälsa på dem med barnet. Om pappan har henne varannan helg är det ju inte så sällan heller. Foresla att han tar ett par dar ledigt och tar barnet o hälsar på sin släkt med barnet istället.

Självklart ska han få vara med er och fira! Jag blir galen på vuxna människor som inte kan sätta sig själva åt sidan och fokusera på barnet. Det är barnets födelsedag, alltså självklart att pappan är med!

Mycket beror på hur stämningen mellan dig, ditt ex och din nye. Hur känns det för din släkt? Var det en "ömsesidig" separation eller var det du som gick? Ingen tjänar på ett kalas med spänd och dålig stämning, allra minst din dotter.

Såvitt jag förstår är det numera inte ovanligt alls att man firar gemensamt. Men kanske inte så snabbt efter separationen. Å andra sidan umgås min son otvunget med sitt ex och hennes nye pojkvän. Där är dock inga barn inblandade.
Du får helt enkelt känna dig för. Men din pojkvän har rätt i att det inte är ditt ansvar att se efter pappan längre.

Mina föräldrar separerade innan jag hunnit haft min första födelsedag. Jag bodde hos pappa varannan helg och så vitt jag minns det så firade jag alla födelsedagar hemma hos mamma.

Jag hade ett kalas för släkten (dit även pappa var bjuden), samt ett kalas för kompisar (har dock för mig att pappa var bjuden även till det kalaset, om han kände för att gå på barnkalas typ, men att han endast kom på släktkalaset).

Mina föräldrar var inte direkt bästa polare med varann, men de såg till att hålla sams och vara trevliga mot varann under mitt kalas. De gjorde det för min skull - något jag uppskattar enormt mycket idag. :)

Jag tycker gott att din dotters pappa kan få haka med på ett hörn. Beställ en riktigt dyr födelsedagspresent, till dotern, från honom. ;)

Om alla är med på det så kan det ju fungera galant.

Jag tycker att det känns märkligt öht att benämna en ny pojkvän styvpappa efter bara fem månader, men det kanske är jag som är konservativ?
Om pappan inte har nåt problem med din nya så skulle iaf jag bjudit honom för dotterns skull, kalas är ju jättehärligt och kul om även pappa är med. Samtidigt tror jag inte att hon skulle reflektera över att han inte var där, så problemet finns ju bara för er vuxna.
Om pappan mest troligt inte kommer skaffa sig vänner eller kunna hålla bra kalas för tjejen framöver så torde ju näst bästa alternativet för henne vara att både mor och far ska kunna vara med.
Om din nya kille redan efter 5 månader tycker att det är problematiskt tycker jag du ska fundera på vilka krav han kan tänkas ha framöver och hur det drabbar tjejen. Kanske lika bra att stämma i bäcken och förklara för honom att vid högtider får man liksom bita ihop, och det kan han börja öva på redan nu.

På dotterns kalas kan jag väl hålla med om att ts pojkvän kanske kan ha överseende med att papoan är där, om han beter sig respektfullt. Men nej, han ska väl inte alls behöva fira högtider med sin flickväns ex?!

Dotterns pappa ingår i dotterns familj, men i te i ts familj. I ts familj ingår pojkvännen och det är dom två tillsammans som avgör hur dom vill göra.

TS

Jag tycker att du ska prata med ditt ex. Förklara för honom att han inte bara kan förutsätta att du löser allt och han får hänga med på en räkmacka. Säg att han är välkommen denna gången men att din pojkvän kommer vara där. Be honom oxå att fixa något, ex tårta, så han faktiskt bidrar och inser att han inte bara kan smita undan. Sen om du inte litar på honom kan du ju fixa en extra tårta i smyg som du bara plockar fram om det behövs. Men viktigast är väl att du förtydligar att han så klart är er dotters familj, men inte din och inte heller kan utgå från det.

Jodå, det kommer han behöva göra om de inte tänker fira varannan lucia, varannan skolavslutning osv. Och med tanke på att han redan är styvfar efter 5 månader, och redan missnöjd med upplägget så blir det väl så.

Då är jag med hur du menar. Jag tänkte jul, påsk, midsommar och sådana tillfällen. Att fira lucia på dagis eller gå på en skolavslutning får han nog allt acceptera, men jag personligen ser inte det på samma sätt som att dela på ett släktkalas. Det senare känns liksom mer intimt och familj/släktorienterat. Det är ju på hemmaplan.

Allt TS skriver om pojkvannen är "min nuvarande tycker såklart situationen är jobbig och tycker inte det är mitt ansvar att se efter pappan längre då vi inte längre är ett par".
Och vem skulle inte tycka det är jobbigt med en ex som forsoker komma enkelt undan och utan att ens ha frågat bara tar for givet att han ska vara med som vanligt?

Fast det kan ju knappast vara betungande för TS nya kille? Däremot är det väl jobbigt för TS, men det har jag inte kommenterat.

Aha, nej det menade jag inte. :)

Att fira ihop är ju helt ok - om det funkar för ALLA inblandade. Att ha kalas ihop bara "för att" och försöka hålla masken för barnen tror jag inte alls på.... Barn känner av stämningar ganska bra.. Och det GÅR faktiskt att förklara för barn att mamma och pappa lever inte ihop längre och därför firar vi dig var för sig istället. Och nej, självklart är det inte din sak TS att styra upp för pappan längre.

Min bonus föräldrar gick isär innan hon fyllde två... Så de firade en födelsedag och en julafton tillsammans... Sedan har de - vi - firat var för sig. Hos mamma, där hon bor mesta tiden, har hon haft släktkalas med mammas sida och även barnkalas. Hos oss har vi haft kalas med min mans och min familj.

Inget konstigt alls - hade vi varit hos hennes mamma hade det knappast känts naturligt att min sida av familjen kommit, människor hon själv betraktar som "sin" familj. Likadant om det varit hemma hos oss hade mammans nyas familj säkert inte känt det naturligt att vara med.

TS - prata med pappan. Säg att det faktiskt känns konstigt att han skall vara med hos dina föräldrar (skulle ni ens vara där?). Inte för din nyas skull utan för att NI inte längre är familj och att DU helst inte vill det.

Eller så blir det två födelsedagsfiranden. Man KAN faktiskt fokusera på barnet utan att man måste göra det ihop.... Och nej, det innebär inte per automatik att barnet mår dåligt av det.. Snarare kan det väl vara en lättnad om barnet vet med sig att mamma o pappa inte riktigt kommer överens. Även om man just den dagen gör sitt bästa..

Du har rätt i att tanken på pappan och dottern som firar ensamma faktiskt är lite deprimerande.

ELLER så kan pappan passa på att införa en speciell tradition för bara honom o dottern. Bor hans släktingar långt bort eller om han inte är bra på att fixa kalas - skit i kalaset! Hon har ett kalas hos mamma, kanske pappan kan göra ngt speciellt med dottern när hon fyller.

Jag tar alltid barnet som fyller och sticker iväg till djurpark, gröna Lund, bio, museum osv. Ngt som intresserar barnet och så gör vi "vår" dag av det hela.

Är det sorgligt att sitta ensam med en tårta så gör inte det då, utan gör ngt eget av dagen. Som får dottern att känna sig speciell och som blir en "pappa-dotter" grej.

TS - kanske ngt att föreslå? Speciellt som han känt sig lite hotad i sin papparoll, detta är ju ett ypperligt tillfälle att stärka den rollen och bandet till dottern ;)