Svängdörrar

Nu bor ju jag här också. Gemensamma barn också. Det är jag som handlar, lagar mat, tvättar, städar.

Min man har längre arbetsdagar.

Tycker att om man ska leva som i en familj så ska alla få säga sitt.

Tycker inte att det bara är barnet som ska säga sitt och trivas.

Vi andra ska också trivas.

Jag ser framför mig en hattig vardag där man varken vet ut eller in.

Vardag som helt plötsligt ska innebära en massa koll innan man gör något.

Hur många ska med? Hur mycket mat? Träningar/match vilken familj är det som har ansvar för skjutsningar eller stå i cafeterian?

Det är ju inte bara ett barn som kommer och går det är ju massa runtomkring.

Har man bestämda tider så vet man ju vad man ska rätta sig efter.

Dom första raderna håller jag definitivt INTE med om. Inte ska väl en vuxen och ett barn bestämma hur det ska vara i familjen.

Jag håller med dig, aldrig jag funnit mig i att bara bli presenterad för att så här blir det nu. Allt som berör mig har jag rätt att tycka till om.

Kräv att bonus ringer och kollar innan hen kommer över. Har ni annat för er så får hen acceptera ett nej. 
När det gäller aktiviteter så får den föräldern där bonus skulle varit den veckan köra dit, eller så får hen cykla. Den som säger ja till att stå i kiosken under en match, får också göra detta även om bonus skulle få för sig att va hos den andre.

Ska det fungera så måste föräldrarna prata ihop sig om regler, så att inte den ena föräldern kan skicka över bonus till den andre så fort det gäller skjuts eller annat som ska fixas.
I vilket fall som helst, om inte bonus har frågat i god tid om du vill skjutsa till aktivitet, så svarar du bara nej och hänvisar till en av föräldrarna. Är sen ingen av föräldrarna anträffbar, så får bonus låta bli aktiviteten eller som sagt cykla.

Svängdörrar innebär större ansvar och framförhållning utav bonus själv. Så hen inte tror att det står folk redo att serva närhelst hen behagar dyka upp.

Bra tips!

Tyvärr är detta bonusbarn van vid att allt fungerar utan att behöva säga till.

När man har en mamma o pappa som slår knut på omgivningen och sig själva för att inte barnet ska bli lidande så ordnar det sig alltid.

Jag vill dock inte ha det så pga att jag vill veta i tid. Tycker att det är ett respektlöst lärande detta.

Tänket går bara till sig själv.

Vill heller inte ha någon biomamma här eller via telefon i tid o otid.

Samarbete har ej funnits i mellan föräldrarna.

Det ordnar sig säkert men just nu ser jag bara problem.

För mig har det alltud funkat så att jag är klar över hur jag vill ha det (självklart med hänsyn tagen till alla andra) sen kommunicerar jag det och står fast vid det.

Exempel. Pappan har omedvetet lärt barnen att dom bara kan skrika rakt ut vad dom vill ha så dyker det magiskt upp. Jag ställer dock inte upp på det utan kräver att man ber i trevlig ton om man vill ha något. Detta lär jag barnen: "skriker ni eller är otrevliga lyssnar inte jag". Det tar inte lång tid innan barnen börjar be mig i trevlig ton. Jag kräver dock inget å pappans vägnar, det får han sköta själv. Pappan inser ändå rätt snabbt att han oxå vill ha respekt och börjar avkräva samma behandling av barnen som jag får.

Det gäller liksom allt i hemmet. Jag har lärt mig att man visar respekt och är snäll, omtänksam och trevlig mot sin familj. Det är så jag är och kräver samma tillbaka. Får jag inte det är jag inte tillgänglig/får man ingen hjälp. Om pappan nöjer sig med annat bemötande är upp till honom.. men det brukar funka så att när en förälder (är likadan mot alla barn oavsett vem som är förälder, det är jag som bestämmer hur jag ska bli behandlad, ingen annan) ser att barnen faktiskt kan bete sig om dom vill så börjar dom kräva samma av barnen.

Alltså säger du bara att det du ställer upp på ör kommunikation, vill pappan ha det på annat sätt är det upp till honom. Du lagar mat till så många som sagt ska vara där, dyker barnet upp oanmäld får hen äta det som finns och om det inte finns något får pappa lösa det. Tar han av veckans planerade mat får han tilläggshandla tills du behöver det. Osv. Har du inte fått information/ frågan om att skjutsa så ör du inte tillgänglig. Då får barnet cykla eller pappa lösa det. Självklart utan att du måste rädda upp för något av dom andra barnen om han lovat något där. Jag gissar att han rätt snabbt kommer tröttna på situationen och vilja ändra. Och du har inte tvingat honom till något, du har bara låtit honom ta ansvar för dom beslut han tar och själv bestämt vad som gäller för dig.

Jag är inte heller för svängrumsboende.

Bonus är 10 år nu och ska just börja gå hem ensam från skolan. Jag kan inte se att hen om bara några år skulle vara mogen för att komma och gå som hen vill. Ingen skulle ha koll på läxor eller mat ( barn med överätningstendenser)

Barnen mår bäst av att ha klara regler och ramar, att veta vart de ska gå efter skolan. Tror det andra hemmet skulle användas som flykt när det inte passar med det som föräldern man bor hos säger, och det är inte ok. Man kan inte bara dra när det inte passar.

Nycklarna kommer from denna termin lämnas i brevlådan måndag morgon när barnet åker till den andra föräldern.

Vill man ha det upplägget så skulle jag säga from gymnasiestarten. En 14-åring är i mina ögon för ung.

Vi har en liten lägenhet och när bonus är hos sin mamma använder vi det rummet till annat. Nu är de än så länge i lågstadieålder, så de åker inte själva. Händer att de kommer på andra tider ibland och det är givetvis ok men de får räkna med att om det är oplanerat så kan det vara så att deras rum är fullt med andra saker och de får ligga nån annanstans.

Ursäkta men dina första rader är något av det dummaste jag har hört. I vårt hem och vårt förhållande bestämmer jag och min man och våra två bonusar får rätta sig efter det vi bestämmer och de regler vi har.

Allas önskan är lika värd och avgörande för hur arrangemanget ska se ut.

Barnen får lära sig hur livet ser ut, man måste göra saker man inte vill och man får inte alltid bestämma själv.

I övrigt håller jag med om detta med att svängdörr kan leda till att de drar till den som enligt dem är " snällast".

Precis som Iam skriver, så dra dina personliga gränser. 
Prata med bonus själv om vad du förväntar dig i framförhållning för att det ska flyta så smidigt som möjligt. Håller du sen stenhårt på det så kommer det säkert att fungera.