Svängdörrar

Låter helt sunt, ungefär sånt upplägg som vi hade fram tills barnen var 12-13 års åldern, då kom det naturligt för våra då jag bodde 3 min från skolan och pappan 20 min därifrån. Sen hände det någon gång innan att dom dök upp på "fel" vecka, men då var det oftast i nödfall.

Det var faktiskt vid ett sånt tillfälle som min man träffade min äldsta dotter första gången, han var hemma på dagen och hon kom grinande hem för hon fick inte tag på pappa. Dom blev först lite chockade båda två men han kunde hjälpa henne och så blev allt bra, men kanske inte direkt som vi planerade.

Här jobbar sambon till 23.30 på barnfria veckan. Och jag tar inte ansvar för hans barn dom veckor han är här och vill inte göra det när han ska va hos mamman. Dessutom jobbar jag skift och behöver ha mina vilostunder när jag jobbat natt pga sömnsvårigheter. Och då vill jag inte han nån som kommer skenande in hur och när som.Så nycklar stannar här och likaså stannar mammas nyckel hos henne vid byte, det behöver inte bli nåt drama av en nyckel om man inte gör det till det.

Du har rätt. Jag anser inte "vara på kurs" motsvara ett andra hem...

Men det är en ickefråga för oss eftersom bonus aldrig kommer ha nyckel hit. Jo, möjligen när hon blir vuxen o skaffar körkort, men nu så bor vi för långt ifrån varandra för att hon skulle få användning av en nyckel.

Och återigen - hon är välkommen hit om vi är hemma. Hon vill inte vara här när vi inte är det heller så ingen skada åt ngt håll ;)

Ja ibland finns det skäl, dock så skulle jag valt att lära bonusen att visa hänsyn till ditt behov av sömn, om han inte gör det så skulle han nog må bra av träna på det. Sen att din man inte är hemma är självklart en aspekt att väga in, sen kommer även en tid då det kommer spela en mindre roll då barnet klarar sig själv.

Vill du inte läsa Brumma vad jag skrev eller förstår du inte?

Jag pratar inte om att en kurs är ett hem, jag pratar om hur man definierar ett hem, för dig (eller för dom du försvarar) är ett hem ett hus där du har en säng, dina kläder och en del andra personliga ägodelar. För mig är ett hem en djupare innebörd, det behöver  inte ens ha alla dom där sakerna, men du ska vara välkommen, du ska ha tillgång, du ska inte behöva fråga om lov för att vistas i ditt hem. Ett barn som lever ett liv där dom inte har detta, varken hos mamma eller pappa eller annan vuxen har i mina ögon inget hem, de har en plats att bo på.

Du skriver Brumma att det är en ickefråga i er familj, och det ser jag också att det är i ER familj. Men du skriver ofta att du tror på att varje familj gör rätt val för sin egen familj, tyvärr så vet jag att det inte är så enkelt. Föräldrar gör inte alltid rätt val för sina barn, en hel del föräldrar sätter sina egna behov före barnens behov, en del sätter nya partnerns behov före sina barns behov, och en del föräldrar vill eller kan inte göra det bästa för sina barn.

Jag har under mina 22 år av arbete med barn och unga sett allt detta, jag har sett ögonen hos barn när deras syskon blivit hämtade kl 3 av bonusföräldern på dagis medans dom själva är kvar till halv sju då deras egen förälder kommer, jag har känt hur dessa barn kryper upp i min famn och vänder bort blicken från sin familj, och det enda jag kan göra är att finnas där som en trygg vuxen, det sätter spår! 
Jag har hört barn och unga berätta hur de inte känner sig hemma någonstans, de känner inte trygghet någonstans, det sätter spår! jag har hört barn gråta för att mamma eller pappa sagt att dom inte kan bo där lika mycket för att deras nya partner har andra behov, det sätter spår!

Och det är inte ett fåtal barn jag pratar om, det är många, vilket även rapporter vittnar om. Barn mår sämre och sämre och vi vuxna sviker dom om vi lutar oss tillbaka och säger att allt som vi vuxna bestämmer är okej. 

Du har efterfrågat rapporter, här kan du t.ex. läsa en rapport www.bris.se/upload/Articles/BRIS_Lyssnapamig.pdf 

Han är 12 nu och med den eminenta uppfostran min sambo ger honom här så tror han att universum snurrar runt han. Och att pappa är hans betjänt / bankkort och ständiga försvarsadvokat... Så nej några svängdörrar och egen nyckel kommer inte på tal på väääääldigt länge.

Jag förstod vad du skrev men jag anser att jämförelserna du gör haltar en hel del...

Nej, ett hem för mig är inte enbart ett ställe där jag sover o förvarar mina saker i. Det är ett ställe där jag alltid är välkommen. Men att veta att jag alltid är välkommen är inte för mig samma sak som att komma o gå som jag vill utan hänsyn till min familj. Jag är tex alltid välkommen till min mamma, det innebär inte att jag åker dit utan att höra av mig.

Jag har inte skrivit att varje familj gör rätt val. Men att de FLESTA familjer gör rätt val utefter deras förutsättningar. Inte alla.

Jag vet att många barn far illa i dagens samhälle, oavsett om de bor i kärnfamiljer eller inte. Och jag tror att om man väljer att stänga ute ett barn ur familjen spelar det ingen roll om barnet kan komma o gå som det vill. Det spelar ingen roll om barnet har en nyckel om ingen blir glad över att barnet kommer. Jag tror inte heller att barnet per automatik känner sig utanför för att det INTE får komma som det vill eller INTE har nycklar. Väljer man av olika anledningar att ha strikt vv så kan man ändå vara en del i en familj. Och där verkar våra åsikter skilja sig - jag anser man kan tillhöra en familj utan dessa "bevis" om man får det bevisat på andra sätt. Jag tror inte familjekänslan sitter i hemmet utan i hur man blir behandlad i övrigt.

Orkar inte läsa rapporten nu, ögonen går i kors... Men gör det imorgon.

Vi förminskar inte barnen här.

De lagar mat, tvättar, köper med saker om de Är på stan, städar Rum, får lära sig att ta hänsyn, respektera andra osv

Det blir aldrig nyklar hit o att just den saken skulle förminska våra barn tror jag inte!

Jag har också jobbat inom barnomsorgen och sätt saker.

Men att tycka synd om barn är värre än att inte ge dom nyklar.

Att syskon blir hämtade och inte det andra barnet finns det ju en förklaring till.

Den andre förälder vill ju också träffa sitt barn samt barn vill träffa denne.

När jag fick barn så fick bonus ej vara på dagis/fritids.

Exakt du som jobbar med barn och har sett hur kul tror du att bonus hade det hemma hos mig i jämnförelse att vara med sina vänner och personal som hittade på en massa?

Jag hade inte den orken kan jag säga.

Banden syskonen i mellan kunde ha tagits efter dagistid.

Sen är det så att vi i familjen har kontakt med varandra under dagarna.

Är det något super viktigt att hämta så får någon se till att åka hem.

Vi har vv på grund av att bonus ska umgås med sin mamma också.

Ska denne ändå vara här så kan vi bestämma vh hos mamma.

Är inte det vitsen med delat boende? Att barnen ska umgås med den andre föräldern och dom andra syskonen?

Detta är ingen ungdomsgård även vi vuxna meddelar varandra om det ska komma gäster eller om vi har planer för dagen.

Skulle aldrig neka bonus att komma in hos oss under mamma veckorna såklart.

Men tänker inte acceptera öppna dörrar.

Ingen har ordning på något.

Med en flat och osamarbetsvillig biomamma så funkar öppna dörrar dåligt!

Jag svarade i mitt inlägg ovan, hur det sett ut om jag haft två hem. Det är inte det samma som att bara ha ett, och kan aldrig heller bli. Vem som valt spelar ingen roll, ett barn bestämmer inte över sitt boende mer än att det kan ha viss inverkan om det ska va växelvis eller mest på ett ställe. Men inte ens då bestämmer barnet helt, om de vuxna säger nej.
Ett barn i kärnfamilj bestämmer inte heller över sitt boende, behöver vi flytta så har barnen inte något att säga till om angående det.

Ja, svängdörrs livet verkar redan ha börjat. Jag måste säga att denna biomamma är äckligt respektlös. Motarbetar min man fullständigt och gör precis som hon vill hela tiden.

Nu får jag vatten på min kvarn= jag har rätt i mina känslor. Jag visste att det skulle bli såhär.