Din rumpa

Tack Fjärilen kan inte du dela lite rumptankar med oss?

Konstigt hur man ibland kan tro på saker, jag tänker att det ofta måste bero på hur känslig och ur lag man var just när man fick höra dem. Själv lärde jag mig när jag som tonåring gick ner i vikt och blev anorektiskt att då var jag sött, blev så efter att jag fått höra åhh vad du blivit smal och fin av x antal vuxna. I min hjärna blev det samma sak som att jag var ful innan, så jag stred länge för att behålla min vikt på 47 kg. Har kollat på bilder på hur jag såg ut innan jag gick ner till det där och jag såg högst normal ut, muskulös och stadig absolut, men inte fet för fem öre. Bilderna på när jag var sådär smal ut, ser helt sjuka ut, som i riktigt sjuka, alla ben som sticker ut, jag har ändå rätt bred bröstkorg, axlar och ja höfterna skall vi inte tala om, allt stack ut och ansiktet såg hemskt ut. Fast just då tyckte jag såklart att jag äntligen dög. Sen var jag ju inte tjej heller eller kvinnlig då eftersom jag var så grabbig. Det slåss jag med än idag. Har väldig väldigt svårt att se mig som kvinnlig, vacker osv. Riktigt svårt för det. Och så är jag pantad också, som i riktigt ointelligent, det lärde jag mig själv väldigt bra och trodde stenhårt på, fast omvärlden påpekade motsatsen. Men jag ansåg att jag var dum, det var den enda förklaring jag kunde komma på som svar på varför skolan inte funkade, varför jag hamnade i dispyter. Det tror jag naturligtvis inte på längre. Märkligt nog så var det samam man som slet ut mig och trasade sönder mig som även fick mig att se att jag var smart och som kunde få mig att känna mig vacker också, vacker och smart, vilken känsla  *WOW*

Vem tusan skriver inte oseriöst på FL Alltså alla människor är mer än bara en sak, mer än bara yta, mer än bara djup, mer än bara en egenskap, en kroppsdel osv. 

Själv är jag superbarnslig till och från, det måste vara genetiskt. Som barn vara jag lillgammal och vuxen på många vis. Jag älskar filosofi, läste det på komvux bara för att ha något kul att läsa bland alla tråkiga kärnämnen, tog även psykologi a och b och etik och moral kurs bara för att det var roligt, vännerna kallade mig knäpp. Men de ämnena räddade mig, för där fick jag tänka, skriva och tycka i massor och inte bara räta in mig i ledet som vid många andra ämnen, man kan säga att de var min ventil så jag fick gjort de andra också och jag fick helt ok betyg och helt ok resultat på högskoleprovet för en första gångare som ansåg sig vara hjärndöd och korkad.

Tror mannen är 57-58 någonstans där, äldre än min mamma i vart fall och hon blir 54 i höst.

Kram

Vet inte vad mer jag ska säga än det jag sagt?

Min rumpa är rätt rejäl, men männen i mitt liv tycker om den, så det känns bra. Har turen att ha dessa finingar i mitt liv som verkligen tycker om mig som jag är.

Efter ett helt liv av att ha känt mig ful och otillräcklig så får jag känna mig åtråvärd och sexig; det är helt underbart.

Härligt att höra Det knyter an till det Häckis säger och jag kan säga att det är lika härligt som man att bejaka runda former när man själv släppt "vad andra skall tycka".

Ja, kan förstå att det kan vara så att det inte är lika "okej" att gilla kvinnor med rejäla former. Knäppt egentligen!

Yeah god morgon. Fin bakdel!

Ja, visst kan det vara lätt att ge sig själv olika typer av stämplar. Man kan bita sig fast vid att man tror att man är dålig på något, ful ...eller vad som helst. Det kan gälla sex också. Att man för tidigt bestämmer sig för vad man inte gillar, eller hur man fungerar, utan att egentligen veta. Man kan ofta ändra sig igenom livet och jag tycker att det är viktigt att man tillåter sig det.

En sak ska du veta och det är att du är kvinnlig. Alla andra tankar är gamla osanningar som du inte gjort dig riktigt kvitt med.

Jag har mycket sällan fått uppmärksamhet eller komplimanger för mitt utseende. Kvinnor har kunnat säga att jag är smal (och fin), men jag har inte märkt eller hört någon uppskattning från någon man förrän jag blev 35år. Min Fd partner sa nog vid några få tillfällen att min rumpa var fin i samband med sex, men jag vet egentligen inte om han gillade min kropp eller inte för det var verkligen sällsynt med uppskattning. Nu vet jag att det finns män som uppskattar även min typ av kropp...och det enda som betyder något är att Anton gillar den 

Jag har aldrig träffat någon man med stor åldersskillnad. Anton är ca 10 år äldre. Det är den största åldersskillnaden för mig...Det är verkligen sekundärt...men jag gillar det

Många blir som galna. Men jag skäms ihjäl. Jag hatar min groteska röv.

Midja 87 cm och rövjäveln 123 cm...!!!!

Helt jävla vidrigt!

Oj jävlar. Min bild var visst vattenmärkt. Det var inte med flit.

Jag är INTE aktiv längre.

Och jag ber väldigt mycket om ursäkt.

Nu blir Jag väl avstängd eller nåt.