Celines Essence skrev 2014-08-31 11:16:23 följande:
Det kanske låter osannolikt, men jag använde länge inte kjol jag heller. Jag fick för mig att det inte passade mig...I dag kan jag inte fatta att jag tänkte så .Nu gillar jag att klä mig kvinnligt, men jag blandar det med tuffare, sportigare stil. Det är inte kul när känslor krockar. Annars kan "krockar" vara lite kul. Gillar tex att göra uppenbart tunga saker i söta klänningar...Ja, jag sa ju att jag kan vara barnslig
Varför tycker du att det är enklare med yngre män ?
Ja kontraster är härliga, jag älskar det. Jag går ju gärna i slips, herrslipsar då och kjol till. Förr gick jag mycket i gubbbyxor, men det är jävligt svårt att hitta såna byxor som sitter som jag vill ha dem över baken och resten av kroppen då. Samma med pullovers och slipover, herrskjortor osv, älskade det och tydligen fick jag lära mig så gjorde det mig lesbisk också haha Så skönt när andra bestämmer saker. När jag rakade av mig håret och hade ett halsband med nitar/ taggar ja då var jag tydligen sadomasochist enligt en man på krogen, han frågade ursäkta är du en sån där sadomasochist ?? Ehh nä men om du ger mig 100 spänn så kan jag såklart nita dig ändå
Jag är så charmerande från och till
Barnslig är bra, trodde vi enats om det
*fastslår detta faktum*
Oj oj ja varför, de är enklare, de har lägre förväntningar på mig och absolut lägre krav på mig. Det är väldigt få män yngre än mig som någonsin kan få ett mentalt övertag över mig, svårt att förklara, mitt psyke är stark, en yngre man har oftast inte livserfarenhet nog att ens börja skrapa på kärnan av det som är jag och därmed hålls alla former av känslor och annat trams borta enklare ( ja jag är hemsk, jag har faktiskt tänkt sådär på riktigt, har även ansett att de är leksaker ) Det är ju lite sån skit jag sorterat ut med mig själv, Tänker ju som sagt annorlunda i mångt och mycket idag. Sen tror jag även min barnslighet gjort att jag per automatik klaffat med yngre som som sagt inte alltid tar allt så seriöst. Har ju haft relationer med yngre även om åldersskillnaden oftast bara varit 1-5 år, barnets pappa är ju 4 år yngre i årtal men nästan 5 år i månader. Vi klaffade fint och han var långt mer mogen än mig, så jag vet absolut att man kan vara yngre och ändå mentalt klara av saker och ting, han vände runt hela min världsbild och tillvaro som ingen annan. Jag är honom evigt tacksam för det han gjorde mig, för hur han eller vi lagade mig. Så oavsett vad som händer kommer jag alltid älska honom för det, för att han gav mig en chans, trodde på mig och hjälpte mig att laga mig själv. Hjälp till självhjälp kan man nog kalla det. Det var också skälet till att jag inte kunde vara arg när det tog slut. Jag kunde inte för jag insåg vilken oerhörd vinst jag gjort och att jag aldrig ville backa tillbaka och vara den jag en gång var ( har la gått sådär dårå ) Trodde aldrig han fattade vad han gjorde då, idag vet jag att han absolut fattade vad han gjorde och att hans stora fasa när vi skiljdes åt var att jag skulle falla tillbaka i gamla mönster. Men jag sa åt honom att det kommer inte hända, jag kan aldrig bli så trasig igen, det går inte, för jag har lärt mig hur man älskar och det går inte riktigt att plocka bort den biten och så är det iaf för min del då.
Egentligen har jag mentalt alltid passat bättre med äldre, har ofta blivit anklagad för att ha en gammal själ som yngre, nu för tiden är det väl mer jämt. Men min livserfarenhet som ung på många plan matchade med någon mkt äldre än mig. Men jag har åldersnojja och springer i sann forrest gump anda om en äldre man visar någon form av intresse.
.Jag har liten rumpa och smala höfter och jag gillar det. Skulle inte ändra på något. Däremot har jag ibland "råkat" fota mig så att bak ser mycket större ut än vad den är...Det förra inlägget var en reflektion angående foton.
