Celines Essence skrev 2014-08-29 11:32:46 följande:
Ja, visst kan det vara lätt att ge sig själv olika typer av stämplar. Man kan bita sig fast vid att man tror att man är dålig på något, ful ...eller vad som helst. Det kan gälla sex också. Att man för tidigt bestämmer sig för vad man inte gillar, eller hur man fungerar, utan att egentligen veta. Man kan ofta ändra sig igenom livet och jag tycker att det är viktigt att man tillåter sig det.
En sak ska du veta och det är att du är kvinnlig
. Alla andra tankar är gamla osanningar som du inte gjort dig riktigt kvitt med.
Jag har mycket sällan fått uppmärksamhet eller komplimanger för mitt utseende. Kvinnor har kunnat säga att jag är smal (och fin), men jag har inte märkt eller hört någon uppskattning från någon man förrän jag blev 35år. Min Fd partner sa nog vid några få tillfällen att min rumpa var fin i samband med sex, men jag vet egentligen inte om han gillade min kropp eller inte för det var verkligen sällsynt med uppskattning. Nu vet jag att det finns män som uppskattar även min typ av kropp...och det enda som betyder något är att Anton gillar den
Jag har aldrig träffat någon man med stor åldersskillnad. Anton är ca 10 år äldre. Det är den största åldersskillnaden för mig...Det är verkligen sekundärt...men jag gillar det
Jag tänker som dig där, det är farligt att vara för fast i sitt tänkande, så man stagnerar och inte utvecklas, både gällande sex och annat. Utrymme för variation, nyfikenhet och utveckling måste få finnas tänker jag. Ja du har rätt, jag har inte riktigt gjort mig kvitt dem, men jag försöker, en grej är ju att jag faktiskt äger kjolar nu för tiden
eller nåja jag har ägt innan också men inte använt dem. Det gör jag nu och lite andra små små saker, en ytterst långsam utveckling mot att det är okej att vara kvinnligt, alltså stereotypisk kvinnlig och gilla det. Det jobbigaste är väl när saker krockar, alltså känslor i kroppen, glädje som krockar med skam osv, när det känns dubbel och tvetydigt inom en. För min del då alltså.
Nå jag låg inte med karl och hade det inte varit för det faktum att jag faktiskt var hos min kompis så hade jag absolut sprungit min väg. Nu kunde jag inte riktigt fly. Hade jag mött honom på krogen så hade jag vänt när jag insåg det och gått åt ett annat håll och stoppat ner det i en låda och gett fan i att fundera över det mer. Men nu blev jag fast på en minimal balkong med honom och rökte och fick ju helt enkelt gilla läget lite oavsett om jag gjorde det eller inte. Tio år äldre än mig är max ålders skillnad uppåt för min del också och det var i år och är inget vanlig fenomen så att säga. Jag brukar ju hålla mig till yngre, det är enkelt och ställer sjukt låga krav på mig.
Nu för tiden vette fan vem jag är känner jag, massor som ändrats med mig, för mig, inom mig. Tycker det är bra så det är inte det, bara udda och ovanligt för min del då
