Jag hatar att åldras! Fler?

Men hur gör du för att känna dig tacksam när du tycker de flesta dagar är skit? Jag har också kompisar från skolan som inte lever längre, men känner mig mest kluven inför det. Men, säger grattis på födelsedagen till dig i alla fall ;)Ja, jag har inte börjat med fillers eller botox än, men det är väl dags. Även om det mest är psykiskt för mig, än så länge.

Jag resonerar så att en man blir ju bara bättre med åren så därav lider jag inte värst mycket. Det intressanta som jag ser det är att man inte upplever sig själv som i krökarna av 40 men så ser man på andra att de åldras och ja...troligen åldras man liiite själv också. Men ärligt talat TS spelar det så stor roll det är ju din insida som räknas och inte utsidan.
Ibland kan man ju stöta på 30 åringar som man trodde var 55.... Det blir alltså inte bättre än vad man gör det till. Min psykiska ålder blir aldrig högre än 25...kanske 26... :)

Jag vet, men mitt problem är nog som du säger att jag inte tycker om mig själv. Och att jag aldrig tyckt om att vara vuxen. Jag drog ut på min ungdom så mycket jag bara kunde, med plugg, resor osv. Nu måste jag leva det trista medelålderslivet, men det gör mig bara deppig.Kanske kommer tiden när jag känner som du längre fram. I min ålder är allt fruktansvärt likriktad, alla är stöpta i samma mall och man ska passa in. Att träffa jämnåriga kompisar har börjat ge mig ångest, hemskt nog. Föredrar faktiskt äldre personer, eller yngre.

TS det finns ett ordspråk:

"-När ljuset är släckt är alla flickor lika vackra"

Ingen åldersdiskriminering där inte...

Jag måste ha skrivit en otydlig trådstart..:/ Utsidan är ok, även om jag så klart föredrog om alla såg ut som 18 alltid Nej, insidan är det stora problemet.

18 är väl att ta i lite, flickorna får gärna se ut som 25 hela livet och allt sitter fast :)...usch...
Jag tror inte man skall fundera så värst mycket över det där med psykisk ålder för en sak är säker det blir inte bättre att dissekera det i detalj. Jag har likt TS umgåtts med äldre eller yngre rätt mycket faktiskt.
Jag tror att det kan vara så att din inre bild om hur "livet skall vara" kanske är lite snedvriden och att det gör att du känner att du inte passar in. Kanske trivs du inte i mainstream segmentet. Men vem har sagt att man skall leva precis som alla andra, det har aldrig intresserat mig. Jag har gått mina egna vägar och det funkar fin fint. TS du behöver inte falla in i ett fack om du inte känner att det är du.

Jag hade gärna sett att killarna behållit skönheten, fastheten och håret de hade när vi tog studenten, haha. Men ja, du har rätt. Jag är inte mainstream och det har aldrig intresserat mig heller. För mig gick det enklare att vara annorlunda som yngre. Nu vet jag inte hur jag ska komma undan längre, man måste anpassa sig för man blir lätt ensam annars.

Ja vi är ju inte många längre som har skönheten och fastheten kvar......hm...:)

Nej men man behöver inte vara mainstream heller, man kan leva ett medelåldersliv riktigt bra utan att vara mainstream. Du skall ALDRIG anpassa dig utan du skall vara som du är. Att vara medelålderssvensson tycker jag låter skittrist. Man får bara söka anpassa situationen efter åldersförutsättningen. Fega inte byt jobb till något som passar livsstilen, byt bostad till något som passar osv. Jag håller själv på nu med lite transformering för att det skall passa mig perfekt. Du blir inte ensam, sluta tänka en massa negativa tankar. Du vet negativa tankar föder bara negativ energi och leder nedåt. Tänk positivt, det är viktigt sedan finns det en lösning också för dig, det är jag helt säker på.

Hej TS! Jag får också panik på att bli äldre ibland. Vad jag tycker hjälper är att först försöka tänka tillbaka på det man gjort som ung, förhoppningsvis känna att man hunnit med en hel del ändå.. Och koncentrera sig på "vad skönt att det kapitlet är avklarat". Om du inte kan tänka tillbaka utan att få tillbakalängtan eller må dåligt, skippa det steget.

Steg två är att tänka på framtiden! Och bara positiva saker förstås. Vad du kommer kunna göra som äldre som du inte kan nu, eller bara vad som helst som du tycker om som du "fortfarande" kan göra. Försök planera in saker som du kan se fram emot både inom kort och lång framtid. Jag tycker om att måla, så jag kan tillexempel koncentrera mig på ett framtida konst-projekt.

Hoppas det hjälper, och jobba på att tycka bättre om dig själv, du är underbar!
Kram

Jag hatar också att åldras, ansiktet börjar hänga och kroppen ser annorlunda ut. Jag vet att det är ytligt, men jag har alltid varit snygg och jag vet att jag är på väg att "tappa skönheten".

Sen lever jag med den där osäkerheten, är detta såhär det skall bli? Som om chanserna och möjligheterna att påverka mitt liv är över. Jag längtar tillbaka till det spontana liv jag levde i 20 - års åldern, eller de öppensinnade människor jag umgicks med på mina resor/vistelser i utlandet. Livet är på väg in i ny fas, vare sig jag vill det eller ej. Jag har jättesvårt för umgänget ( jag är 35). Det är tråkigt och moraliserande och jag umgås helst med barnen i mig och min mans bekantskapskrets.