Du behöver inte börja plugga redan nu, livserfarenhet kan hjälpa dig att komma till insikt med vad det är du motiveras av, vad det är som gör dig lycklig. Livserfarenhet kan också förändra dig, förhoppningsvis till det bättre, positiv personlig utveckling kan komma från allt möjligt.
Så fråga dig själv vad det är som gör dig motiverad? Nu pratar jag inte om kortsiktig motivering, med andra ord så menar jag inte den där låten som får dig att känna "fuck yeah"(glöm inte bort den dock!), utan långsiktig och djupare motivation.
Det är en ganska central fråga. Motivationen gör dig självgående, då blir ditt framtida yrkesliv mindre av ett "måste", då du delvis jobbar för dig själv, sedan så garanterar inte det att du inte hamnar på en arbetsplats som du inte trivs med... eller att du blir tvingad att göra några hundår innan saker och ting blir bättre, men det är fortfarande en viktig sak att komma underfund med, och det handlar ju om allt i livet, inte bara ditt yrkesliv.
Blir du motiverad av att hjälpa andra?
Är du tävlingsinriktad?
Vad ger dig en lyckokänsla?
etc
Inspiration kan man få från allt möjligt, medmänniskor, uppväxt, en sång, en film, en textrad etc. Håll fast vid det. Skäms inte över dina val om det är val du gör medvetet. Exponera dig själv mot ny information och nya erfarenheter, det kan inspirera dig. En av mina bästa polare valde att plugga arkeologi efter en resa till Egypten med sina föräldrar. Det var hans "wow" upplevelse.
Har du några mål? Vad krävs för att du skall nå de mål du har? Vad kommer ditt yrke att kosta dig i form av tid, energi osv? Är det värt det?
Personligen så fattade jag mitt beslut rätt snabbt, jag tog studenten 2002, gjorde militärtjänst och sedan kom jag in på mitt första val direkt, det fanns en mängd olika anledningar till varför jag valde just den utbildningen, allt från popkulturella influenser till hur min uppväxt var men det kändes helt rätt och har också blivit helt rätt. :)