Jag kommer inte över mitt ex. Någon mer som har svårt eller har tips?

Hej Olycklig.
Jag är en man som separerade sen ett halvår tillbaka (det var jag som lämnade). Mitt ex är helt förkrossad ännu,hon gråter ömsom inte förstår att det är över. Hon är livrädd att jag ska hitta någon ny, vilket jag kommer göra eftersom jag inte tänkt leva ensam.
Vet inte egentligen varför jag skriver och jag vet att det kanske inte är någon tröst, men även om det var jag som lämnade efter drygt 20 år så känner jag sorg över att relationen är över. Tänker ofta på allt bra vi hade, men också allt som var mindre bra. Det viktigaste tror jag är att man måste förlåta sig själv att det blev så här.
Att dejta är kanske inte lösningen men att träffa nya människor att ha kul med när man orkar så tror jag att man finner ljuspunkter i livet.
Har du någon bra vän så försök att ha roligt med henne/honom och älta inte problem med din vän/vänner hela tiden.
Kanske är som att sluta röka lite grann:
Om du börjar tänka på ditt ex så försök att låta bli att tänka på honom i fem minuter, träng bort tanken. Sen fortsätter du 10 minuter osv.

Sen får du aldrig glömma att livet finns mitt framför dig och inte bakom dig, se dig om, njut av varje sekund som känns bra, träffa nya människor, ta upp kontakt med gamla vänner, utöva din hobby när du vill, börja med något nytt fritidsintresse, njut av friheten, och du, kärleken finns där du minst anar det.

Anledningen till att jag bröt upp var att jag längtade bort. Detta var inget lätt beslut, gick i flera år och kände att det var något som inte kändes bra. Visste inte då om det var jobbet eller vad det var. 
Sen gick hösten och ju längre det led så kände jag att det här är inte rätt, hjärtat längtade ut. Och jävlar vilken ångest jag bar i kroppen men när jag berättade så släppte en hel del av trycket över bröstet.
Vi pratar inte så mycket med varandra, hon vill fortfarande leva med mig, säger att hon inte kan tänka sig någon annan osv. gråter och är mycket ledsen.
Detta tär mycket på mig men självklart mest på henne.
Jag hoppas att vi någon gång ska få någon typ av professionell relation då vi har barn ihop, men det förutsätter att hon accepterar att det är slut.

Tror att det är viktigt att tänka på att inte vara rädd för att vara själv, för man kan vara ensam i tvåsamhet också, det vet jag. Sen kan man ju inte tvinga fram någon glädje om man fortsätter tänka på det som var.
Jag tycker du ska bryta med ditt ex (om ni inte har barn), för varje gång du träffar han så rivs såret upp och hoppet kanske kommer tillbaka.

En annan sak som man ofta glömmer är att faktiskt äta näringsrikt och inte slarva med mat, detta ger energi och det krävs om kropp och hjärna ska funka, (jag är absolut ingen näringsguru utan mer tvärtom), men så funkar kroppen.
En annan sak jag brukar göra när jag är lite nere är att träna riktigt hårt fysiskt,efter sina egna förutsättningar. Då finns det inte så mycket tid att tänka så mycket.

Jag vet att det inte hjälper just nu men jag vet att du kommer att gå starkare ur det här när du är över honom, så som sagt undvik honom så ska du se att bilden av honom kommer att blekna men din kärlek till honom kommer säkert finnas kvar även om den också avtar med tiden.

Hej TS.
Jag har faktiskt inga kärlekskänslor kvar för mitt ex, däremot en typ av sorg att det inte blev som vi tänkte oss. Jag kan fortfarnade vara ledsen över att hon är så nere. Min relation med vår son är väl sådär iof, börjar han bli "vuxen" han är 17 år, så han har väl även andra funderingar över livet också, men jag är övertygad att det kommer bli bra.
Jag är intresserad och lite kär i en annan tjej, och den känslan är obeskrivligt skön, kan inte minnas att jag känt så starkt samt känt mig så levande som nu, det är skönt mitt i all sorg som en seperation för med sig.
Man har ju byggt upp ett helt liv ihop och det suddar man aldrig ut och det ska man inte göra heller, tror man ska ta med sig erfarenheter från det gamla både bra och dåliga