Pratsjuk 35+ försöker få en trea

Kära tjejer!

Undrar om jag får vara med här o kämpa med er?

Jag är 39 år och har två barn 02 och 05.

Jag och min kära sambo sedan 6 år har nu bestämt oss för att försöka få ett gemensamt barn. Jag ville försöka redan för flera år sedan men då var inte han redo så jag la drömmen om ett gemensamt litet liv på hyllan.

Nu har hans biologiska klocka börjat ticka (han är 6 år yngre än mig) och vi ska alltså börja försöka.

Idag har jag plockat ut staven och jag är så pirrig och glad och hoppfull om att kroppen fortfarande fungerar som den ska och att äl kommer igång snabbt. Helst idag. Haha.

Kram alla!

Hej och välkommen! Vad roligt med en jämgammal. Jag är också 39 år och har försökt i ett år nu, med ett missfall emellan för ett halvår sedan.
Hoppas på att du får resultat snabbt! :)

Men åh, grattis!  Kikade in här bara för att se hur det gått! Jag är med i en grupp för tredje barnet i april/maj, men jag har inte riktigt koll på när det blir BF om man plussar nu? Juni? 

Tack! Japp 13 juni för min del. Välkommen!

Tack VeronikaK!

Tråkigt när det tar tid och blir problem. Har det varit svårt att bli gravid de tidigare gångerna för dig eller kom det med åldern? Jag hejjar på dig iaf. Skam den som ger sig när man väl bestämt sig.

Nej, tidigare gånger har det väl varit tagit genomsnittligt lång tid. 6 månader med första barnet och 4 med andra. Men då var jag strax över 30 och nästan tio år har gått sedan dess, så min fertilitet har såklart sjunkit. Iofs blev jag ju gravid på femte försöket denna gång men fick missfall. Nu har det gått 6 månader sedan dess, så det borde vara dags nu kan man tycka. Men fick missfall ganska sent (v.14) så det tog ett tag för kroppen att återhämta sig.

Men många blir ju gravida jättesnabbt i vår ålder så det är ju verkligen individuellt. Precis som du så hade jag velat börja med trean tidigare men min man har inte varit sugen tidigare heller.

Ok. Ja, det är ju nackdelen med att vara kvinna i detta fall. Vi får hålla tummarna för varandra helt enkelt. Jag bara hoppas att kroppen kommer igång som den ska nu. 

Hallå i tråden!

Jag märker att jag har vääääldigt svårt att tro på och acceptera att det äntligen faktiskt kanske skulle vara något på gång här. Jämfört med tidigare graviditeterna då jag genast när jag plussat kastade mig in i glädje och framtid så håller jag emot enormt den här gången. De senaste typ 18 månaderna har min identitet här varit en tant som försöööööker få en trea. Nu ska jag plötsligt byta till stämpeln gravid. MEN jag har inte fått någon blödning, hugg och kramper i tjejmagen håller i sig och brösten sväller och ömmar. Så sakteliga landar jag i att det kanske rent av är vår tur nu. Jag har vågat boka tid för ultraljud i v8 (2 november) och börjat fundera på vilken bm jag ska välja. Jag bävar för illamående och funderar över vilket småsnacks som kommer fungera den här gången. Och jag börjar höra ett litet svagt jubel inombords.

Jag kommer fortsätta följa er och titta in här då och då även om det inte blir lika regelbundet som hittills. Ingen blir gladare än jag om tråden lever vidare och kan vara ett stöd för fler både i valet och funderingar kring OM det ska bli en trea och i kampen för plusset. Kram och enormt stort tack för det stöd och den tröst alla i tråden varit för mig.

Hej och välkomna alla nya!

(Trodde jag skrev ett långt inlägg häromdagen men det syns inte till... lite krångligt att skriva på mobilen... )

hmmm 

är det något liv i denna tråd?

Själv  försöker jag få till en trea och nu i helgen stod det helt klart att även maken är väldigt med på tåget.  Jag har ju vetat att han vill men han har hållt sig lite passiv.  Vi hade ett missfall för snart ett år sedan  .-  då var en trea inte planerat men mycket välkommet om det hade blivit så.  

Nu får vi se om det händer nått. Står i valet och kvalet kring pergotime... behövde det för ettan. Jag tempar mig och har inte direkt några tydliga kurvor utan det ser ut som ett plotterdiagram, så jag får ingen hjälp av det. Jag har inte heller regelbunden äl men däremot regelbunden mens. Precis som med ettan...  

jag har också en helt absurd längtan efter tvillingar - men vi har inga sådana anlag så det är bara att lägga på hyllan.

så nu är det termometer, äl, bim, och sekret och sex för hela slanten....:)