Wow. Vi ska ha kalas idag. Jag har fått uvi och min man fick åka in akut igår och blev opererad inatt, vi vet inte när han kommer hem. Ensam hemma med tre barn och ett stökigt hem. Känner mig riktigt nervös nu inför kalaset. Vill inte ställa in men är rädd att det kan bli ett rent hoppsan hejsan av det här. Tips råd ideer? Hatar att ha barnkalas, prestationsångest är bara förnamnet.
Nej, jag har ingen släkt här. De bor ca 100 mil bort tyvärr. Det är i såna här stunder det är jobbigt att inte ha ett "nät". Har inga vänner här heller då vi är nyinflyttade. Känns konstigt att be om hjälp när man inte känner varandra.
Ok, jag andas med magen och sansar mig. Här är planen, ett bigpack glass istället för hembakt tårta. Gästerna och födelsedagsbarnet får göra cakepops av en fryst (tinad) överbliven sockerkaka. Det blir en bra aktivitet som borde underhålla en stund. Städar toan men dammsuger en annan dag. Sen vet jag inte mer.
Vi vet inte hur många som kommer, vi har varken hört bu eller bä. Men alla tjjer i klassen är bjudna så det blir max 10 barn (och två brorsor). Tjejerna går i ettan och brorsorna är tio och två år. 10-åringen får spela hur mycket wii han vill idag :) och tvååringen får bara hönga med så länge han orkar.
Cakepops är tydligen bollar man rullar av sockerkaka sätter på pinne och doppar i smält choklad. Hittade en kaka vit choklad och en halv burk strössel i skafferiet. Vilken lycka!
Det gick bra. Mannen kom hem mitt i kalaset, nyopererad och trött så han tog lillebror och gick och la sig. Tjejerna hade jättekul och var nöjda med fikat. Vi hjälptes åt allihop med att koka chokladsås osv. Alla blev kladdiga och sockerrusiga :) Jag förklarade för föräldrarna hur det låg till här hemma och alla var väldigt förstående. Puh skönt, nu är det 9 månader innan det ör dags för barnkalas igen. Kanske ska jag börja preppa redan nu :)