Extremt tidig vattenavgång

Jag startar denna tråd för att jag vill berätta om vad jag har gått igenom och samtidigt kanske kunna ge hopp till någon annan som är i min situation. Jag vill bara ge hopp!!

I vecka 16+5 gick mitt vatten. Jag hade haft blödningar från vecka 4 så jag var redan på kontroller varje vecka. Mitt första barn föddes i vecka 25 pga blödningar som startade värkarbetet. Förmodligen även då pga gbs!

När jag kom till sjukhuset och de konstaterade att det var vattenavgång gav de oss inga hopp. Läkarna sa bokstavligen att de ALDRIG hade varit med om så tidig vattenavgång där det hade gått bra. De rekommenderade abort! De sa tom att jag skulle ta beslutet snabbt då vecka 18 är en gräns för när man får ta beslutet om abort själv). Jag hade gbs i urinet så de gav mig antibiotika.  Då fostret var helt friskt och växte som det skulle beslutade sig min man och jag för att vi skulle låta naturen välja. Jag hade en bra känsla i kroppen som jag ville tro på. Vi valde alltså att försöka få ett levande barn.

I 14 veckor låg jag hemma i sängen med vattenavgång. Jag läckte hela tiden men det producerades alltid nytt vatten så Liten fortsatte att växa och mådde bra. Läkarna var hela tiden tydliga med att detta kan gå illa och att chansen att det skulle gå bra var minimal. Varje vecka gick vi och gjorde ultraljud. Resten av tiden låg jag hemma i sängen. Jag gick enbart upp för att göra lunch eller gå på toa.

När jag var i vecka 30+2 satt värkarna i gång och ut kom ett levande barn och tack vare dagens neonatalvård så ligger han här nu på golvet på mage och övar. Han är idag 6 månader och har inte behövt någon syrgas sedan vecka 40.

Jag hoppas att jag kan hjälpa någon! Om ni har några frågor så svarar jag gärna på dem.
Kram