Min man tycker att jag aldrig tar initiativ till sex

Till TS

Du har fått jättemånga bra synpunkter i den här tråden. Om du kan försöka och bortse från att det känns som kritik mot dig och ditt sätt att agera och istället fokusera på att det är troligt att din man känner som många män (och en del kvinnor) skriver här, så har du en chans att tänka om och rädda ditt äktenskap.

Du ska få min historia som ett exempel.

Jag älskar min man och han älskar mig. Sexlivet har alltid gått upp och ner och vi har ibland varit osynkade. Det är ok, vi har ändå varit ihop i mer än 20 år. I småbarnsåren blev det mindre sex främst när ena sonen var mkt sjuk. Ingen orkade ju när man aldrig fick sova. Båda saknade det dock och vi tog tag i det, ordnade barnvakt mm sov ut och hade sex. Fick det att funka eftersom ju mer sex man har desto mer sugen blir man. Vi har som sämst legat på en gång per vecka men då mådde båda dåligt.

Så för ca tre år sen ändrades våra jobbförhållanden. Massor av stress ledde till sömnbrist, trötthet och min man tappade orken för sex. Det har oftast varit han som tagit initiativ men när han inte gjorde det längre blev det liksom inget sex. Jag mådde jättedåligt av att vi inte hade sex. Först när jag tvingades vara utan insåg jag hur viktigt det var. Först försökte jag ta egna initiativ då jag trodde att det skulle hjälpa. Men min man var så trött så han avvisade alla försök. Gissa hur det kändes?! I ett år försökte jag sen gav jag upp och resignerade i att det fick bli sex på hans villkor ca 1 gång varannan månad. Jag älskade min man och han mig så jag tänkte att det bara var att gilla läget. Inte en sekund oroade jag mig för otrohet.

För ca två år sen så fick jag kontakt via ett spel online med en man. Som överröste mig med komplimanger, flirtiga kommentarer osv. Och jag föll handlöst. Jag letade inte, jag hade inga som helst planer på att vara otrogen och jag älskade fortfarande min man. Men jag blev tokkär. Han lyckades övertyga mig om att vi skulle träffas och jag gick med på det. Och efter första träffen var jag helt såld. Dock kom ångesten som ett brev på posten. Jag pendlade mellan att vara hysteriskt lycklig och kär till djup depression över att ha dessa känslor för ngn annan än min man. Efter sex veckor berättade jag för min man om den andre. Jag klarade inte av att må så dåligt längre.

Min man blev helt chockad. Hela hans världsbild förändrades och han fick en form av livskris. Jag hade aldrig haft sex med den andre mannen men känslorna gick inte över. I nästan två år har vi jobbat stenhårt på vårt äktenskap. På varann. På att ge bekräftelse (min man är bättre än vad jag är på det). Vi satsar på egentid tillsammans. På sex. Nya former av sex. Vi experimenterar. Och vi har jättekul tillsammans. Det är ett jävla hårt arbete ska du veta, men det är värt det 100 ggr om. Jag älskar min man och jag vet att han älskar mig. Ju mer sex vi har ju mer sugen på det blir både han och jag. Ca 3-5 ggr per vecka är ett minimum. Idag är jag lycklig och även min man. Men skillnaden är att jag får leva med att jag älskar två personer. Hade vi satsat på oss och på vårt sexliv tidigare så hade det bara funnits en man i mitt hjärta.

Det jag vill säga är att du kan ALDRIG veta att inte din man kommer vara otrogen. Lika lite som du kan veta att inte DU kommer att vara det. En del säger att jag inte var otrogen eftersom jag aldrig hade sex med den andre, men för mig är det otrohet eftersom jag fick känslor. Känslor som jag alltid kommer att få ha kvar dessutom.

Så förminska inte vikten av att ha fantastiskt sex med din man. I ett förhållande spelar sex nämligen en stor roll.

Till TS

Du har fått jättemånga bra synpunkter i den här tråden. Om du kan försöka och bortse från att det känns som kritik mot dig och ditt sätt att agera och istället fokusera på att det är troligt att din man känner som många män (och en del kvinnor) skriver här, så har du en chans att tänka om och rädda ditt äktenskap.

Du ska få min historia som ett exempel.

Jag älskar min man och han älskar mig. Sexlivet har alltid gått upp och ner och vi har ibland varit osynkade. Det är ok, vi har ändå varit ihop i mer än 20 år. I småbarnsåren blev det mindre sex främst när ena sonen var mkt sjuk. Ingen orkade ju när man aldrig fick sova. Båda saknade det dock och vi tog tag i det, ordnade barnvakt mm sov ut och hade sex. Fick det att funka eftersom ju mer sex man har desto mer sugen blir man. Vi har som sämst legat på en gång per vecka men då mådde båda dåligt.

Så för ca tre år sen ändrades våra jobbförhållanden. Massor av stress ledde till sömnbrist, trötthet och min man tappade orken för sex. Det har oftast varit han som tagit initiativ men när han inte gjorde det längre blev det liksom inget sex. Jag mådde jättedåligt av att vi inte hade sex. Först när jag tvingades vara utan insåg jag hur viktigt det var. Först försökte jag ta egna initiativ då jag trodde att det skulle hjälpa. Men min man var så trött så han avvisade alla försök. Gissa hur det kändes?! I ett år försökte jag sen gav jag upp och resignerade i att det fick bli sex på hans villkor ca 1 gång varannan månad. Jag älskade min man och han mig så jag tänkte att det bara var att gilla läget. Inte en sekund oroade jag mig för otrohet.

För ca två år sen så fick jag kontakt via ett spel online med en man. Som överröste mig med komplimanger, flirtiga kommentarer osv. Och jag föll handlöst. Jag letade inte, jag hade inga som helst planer på att vara otrogen och jag älskade fortfarande min man. Men jag blev tokkär. Han lyckades övertyga mig om att vi skulle träffas och jag gick med på det. Och efter första träffen var jag helt såld. Dock kom ångesten som ett brev på posten. Jag pendlade mellan att vara hysteriskt lycklig och kär till djup depression över att ha dessa känslor för ngn annan än min man. Efter sex veckor berättade jag för min man om den andre. Jag klarade inte av att må så dåligt längre.

Min man blev helt chockad. Hela hans världsbild förändrades och han fick en form av livskris. Jag hade aldrig haft sex med den andre mannen men känslorna gick inte över. I nästan två år har vi jobbat stenhårt på vårt äktenskap. På varann. På att ge bekräftelse (min man är bättre än vad jag är på det). Vi satsar på egentid tillsammans. På sex. Nya former av sex. Vi experimenterar. Och vi har jättekul tillsammans. Det är ett jävla hårt arbete ska du veta, men det är värt det 100 ggr om. Jag älskar min man och jag vet att han älskar mig. Ju mer sex vi har ju mer sugen på det blir både han och jag. Ca 3-5 ggr per vecka är ett minimum. Idag är jag lycklig och även min man. Men skillnaden är att jag får leva med att jag älskar två personer. Hade vi satsat på oss och på vårt sexliv tidigare så hade det bara funnits en man i mitt hjärta.

Det jag vill säga är att du kan ALDRIG veta att inte din man kommer vara otrogen. Lika lite som du kan veta att inte DU kommer att vara det. En del säger att jag inte var otrogen eftersom jag aldrig hade sex med den andre, men för mig är det otrohet eftersom jag fick känslor. Känslor som jag alltid kommer att få ha kvar dessutom.

Så förminska inte vikten av att ha fantastiskt sex med din man. I ett förhållande spelar sex nämligen en stor roll.

Nä någon support blir jag nog aldrig. Samtidigt har jag ju dubbelmoral i mångt och mycket, vilket jag är medveten om och inte har problem att erkänna heller. Förstår gör jag absolut.

Samtidigt blir jag nyfiken på varför du inte gör slut? Alltså vad gör att du väljer att slåss med och emot dig själv på det viset? Inget illa menat, jag är bara genuint nyfiken för att jag inte förstår hur man orkar. En gång kan jag förstå, stundens hetta och all längtan inom en. Men att man väljer att upprepa det på kontinuerlig basis förstår jag inte. Ändå har jag varit den andra kvinnan, men jag förstår fortfarande inte varför männen chansat på att upprepa det igen.

Jag inbillar mig och notera inbilla, att om jag faktiskt skulle gå över gränsen och vara otrogen, så skulle jag inte fixa att upprepa det utan gjort slut istället och sen förmodligen försökt upprepa det med den jag låg med om man klickade och personen var bra liksom.

Kram på dig med

Det du utsätter din man för är väldigt påfrestande. Att leva i ett förhållande där den sexuella bekräftelsen helt uteblir blir på sikt outhärdligt. Att du "ställer upp" på sex ibland är i sammanhanget helt betydelselöst, det kan till och med förstärka problemet om ditt oengegemang märks även under själva sexet.

Du har helt tappat attraktionen för din man och han känner givetvis av detta. Din sexlust finns troligtvis kvar och jag undrar om du inte fantiserar/drömmer om andra män ibland? Din man misstänker nog det...

Kan han inte känna sig åtrådd i ert förhållande kommer han försöka göra det någon annanstans, det är så vi fungerar. Ser han bra ut (och därmed lätt får uppmärksamhet från andra kvinnor) så tror jag inte alls att du ska känna dig så säker. Det vargveum skriver skulle kunna vara skrivet av mig.

Till TS

Du har fått jättemånga bra synpunkter i den här tråden. Om du kan försöka och bortse från att det känns som kritik mot dig och ditt sätt att agera och istället fokusera på att det är troligt att din man känner som många män (och en del kvinnor) skriver här, så har du en chans att tänka om och rädda ditt äktenskap.

Du ska få min historia som ett exempel.

Jag älskar min man och han älskar mig. Sexlivet har alltid gått upp och ner och vi har ibland varit osynkade. Det är ok, vi har ändå varit ihop i mer än 20 år. I småbarnsåren blev det mindre sex främst när ena sonen var mkt sjuk. Ingen orkade ju när man aldrig fick sova. Båda saknade det dock och vi tog tag i det, ordnade barnvakt mm sov ut och hade sex. Fick det att funka eftersom ju mer sex man har desto mer sugen blir man. Vi har som sämst legat på en gång per vecka men då mådde båda dåligt.

Så för ca tre år sen ändrades våra jobbförhållanden. Massor av stress ledde till sömnbrist, trötthet och min man tappade orken för sex. Det har oftast varit han som tagit initiativ men när han inte gjorde det längre blev det liksom inget sex. Jag mådde jättedåligt av att vi inte hade sex. Först när jag tvingades vara utan insåg jag hur viktigt det var. Först försökte jag ta egna initiativ då jag trodde att det skulle hjälpa. Men min man var så trött så han avvisade alla försök. Gissa hur det kändes?! I ett år försökte jag sen gav jag upp och resignerade i att det fick bli sex på hans villkor ca 1 gång varannan månad. Jag älskade min man och han mig så jag tänkte att det bara var att gilla läget. Inte en sekund oroade jag mig för otrohet.

För ca två år sen så fick jag kontakt via ett spel online med en man. Som överröste mig med komplimanger, flirtiga kommentarer osv. Och jag föll handlöst. Jag letade inte, jag hade inga som helst planer på att vara otrogen och jag älskade fortfarande min man. Men jag blev tokkär. Han lyckades övertyga mig om att vi skulle träffas och jag gick med på det. Och efter första träffen var jag helt såld. Dock kom ångesten som ett brev på posten. Jag pendlade mellan att vara hysteriskt lycklig och kär till djup depression över att ha dessa känslor för ngn annan än min man. Efter sex veckor berättade jag för min man om den andre. Jag klarade inte av att må så dåligt längre.

Min man blev helt chockad. Hela hans världsbild förändrades och han fick en form av livskris. Jag hade aldrig haft sex med den andre mannen men känslorna gick inte över. I nästan två år har vi jobbat stenhårt på vårt äktenskap. På varann. På att ge bekräftelse (min man är bättre än vad jag är på det). Vi satsar på egentid tillsammans. På sex. Nya former av sex. Vi experimenterar. Och vi har jättekul tillsammans. Det är ett jävla hårt arbete ska du veta, men det är värt det 100 ggr om. Jag älskar min man och jag vet att han älskar mig. Ju mer sex vi har ju mer sugen på det blir både han och jag. Ca 3-5 ggr per vecka är ett minimum. Idag är jag lycklig och även min man. Men skillnaden är att jag får leva med att jag älskar två personer. Hade vi satsat på oss och på vårt sexliv tidigare så hade det bara funnits en man i mitt hjärta.

Det jag vill säga är att du kan ALDRIG veta att inte din man kommer vara otrogen. Lika lite som du kan veta att inte DU kommer att vara det. En del säger att jag inte var otrogen eftersom jag aldrig hade sex med den andre, men för mig är det otrohet eftersom jag fick känslor. Känslor som jag alltid kommer att få ha kvar dessutom.

Så förminska inte vikten av att ha fantastiskt sex med din man. I ett förhållande spelar sex nämligen en stor roll.

Jo jag KAN veta att min man aldrig skulle vara otrogen. Vi bekräftar varandra på andra sätt än att ha just sex. Sex är så mycket mer än in och ut. Vi smeker varandra, pussar varandra, är nära osv. Eller måste man just köra in och ut för att det ska räknas?