BF Juni 2015
Egentligen borde det finnas ett intervall på burken så man som patient slipper fundera och man som biomedicinsk analytiker slipper spilla pink på sig.
Urk, vad jag mår unket. Jag har inte spytt än, men så länge jag inte äter så mår jag mer eller mindre illa. Sen har jag fått sån värk av Sea Band efter att ha haft dem några dagar. Kan knappt ta på ovansidan handen (mellan tummen och pekfingret) utan att det gör ont. Eftersom det är exakt lika på båda händerna så antar jag att det beror på Sea Band.
Aja, bara att lägga sig och hoppas på att somna. Jag trodde bara att jag skulle klara av illamåendet bättre eftersom jag var så beredd på att det mest troligt kommer.
Illamåendet börjar ta ut sin rätt. Jag känner mig nedstämd och klaustrofobisk. Lite som att vara instängd i en illamående-låda och veta att jag som tidigast släpps ut nästa år. Coolt att det är så många i min närhet som klarat det här.
Känt så några veckor hoppas det går över runt v 11-12 som med sonen. Tröttsamt också att inget riktigt smakar som man tänkt sig. Men snart borde det avta. Går in i vecka 10 på måndag och om det blir som med sonen är det bara lite till att hålla ut med.
Förra graviditeten kräktes jag dagligen mellan v7 och v18 med ett uppehåll på ca två veckor v12-14. Kräktes för det mesta före frukost på slutet. Men mådde inte så illa ändå. Är värre som nu, att må illa och känna att det står upp i halsen men det kommer inget.
Inatt drömde jag att jag kände en fot sparka på höger sida i magen. Drömmer aldrig lika mycket som när jag är gravid :)
Och det där med knäppa drömmar känner jag också igen! Hehe
Jag brukar ha livliga drömmar och kommer ihåg dom relativt ofta.. Men drömmarna jag haft senaste 2 veckorna är av ett helt annat slag!
I förrgår drömde jag att jag var på jobbet och fick ett samtal från sjukhuset att det var dags!
Jag undrade såklart vad det var dags för och de sa "Men FÖDA såklart! Skynda dig!!" Så jag körde fort som tusan till akuten för det var ju bråttom att föda.
Väl där gör de kejsarsnitt och sen skickar de tillbaka mig till jobbet. "Att få barn med kejsarsnitt är ju inte att föda på RIKTIGT så du kan allt fortsätta din arbetsdag". Jaha sa jag och förvirrat åkte tillbaka till jobbet..
På jobbet gratulerade de mig lite halvdant för sjukhuset hade ju ringt och berättat för min chef att det var med kejsarsnitt och då var det ju som sagt inte på "riktigt" helt så folk var väl inte jätteglada för min skull.. En frågade vad det blev och då sa jag "Oj, det berättade dom aldrig!" Nähe, sa min kollega snorkigt, då har du inte valt något namn iheller då? "Eh, nä det har jag inte riktigt hunnit"...
När jag slutar jobbet åker jag tillbaka till sjukhuset för jag vill ju träffa min bebis och tror ju att jag ska vara mammaledig nu och ta hand om hen, och även nyfiken på vad det blev! Hade inte vågat ringa mannen eftersom jag inte visste om det var en flicka eller pojke och jag visste att han skulle fråga..
Kommer dit och då hittar dom inte mina papper på att jag varit där och när jag blir ledsen för jag vill ha min bebis så blir de är skitsura för att "Här kommer en kejsarsnittare som tror att hon är nåt, vem som helst kan ju få barn på det viset!" när jag blev arg för att de inte hittade mitt barn så skällde de på mig för att jag inte kunde säga om det var en flicka eller pojke de letade efter.. Haha!
Alltså jag har ju funderat lite på det här med att läkaren sa att jag nog inte kommer kunna föda normalt utan får göra kejsarsnitt, men att det satt sig på hjärnan SÅ illa hade jag ingen aning om! :P
Haha sjukt vad drömmar kan verka logiska när man sover!
Är det ingen här inne som rökt eller snusat? Hur går det för er att sluta?
Jo jag har snusat sen jag var 13!, drog ner när jag fick plusset till ca 1-3 snusar per dag. Idag är första dagen helt utan snus, mår sådär kan jag säga. Onico är räddningen idag.
Jag tycker det är fullt naturligt att man pratar missfall och att de sker när vi är tidigt gravida. Det hör ju tyvärr till. Klarar man inte av det så får man gå med i eller skapa en tråd där det är förbjudet att prata missfall eller så får man ta en paus från Familjeliv tills vi gått 12 fulla veckor.
Blärk. Sitter hos frisören. Jag klipper mig typ en gång per år och det är lång kötid så jag "kunde inte" avboka. Det spelar ingen roll hur mycket jag lättar den där capen man får på sig, det känns ändå som att struphuvudet trycks in i nacken på mig.
Usch, vad jag är gnällig. Insnöad och deppig börjar jag bli också. Hoppas vi får tvillingar så jag slipper gå igenom det här långdragna Helvetet en gång till.