Anonym (Street smart man) skrev 2014-09-26 09:07:53 följande:
Jag är en mycket ansvarstagande person, klart mer ansvarstagande än de flesta. Jag är absolut övertygad att såväl min sambo som våra nära vänner och mina närmaste arbetskamrater utan minsta tvekan skulle intyga detta. Jag gör fel ibland och jag står alltid för mina fel och jag ber om ursäkt när jag har gjort fel.
Min förbättringsprocess är ständigt pågående och jag ställer mycket höga krav på mig själv, men jag är inte ofelbar.
Det skulle aldrig falla mig in att kasta första stenen på någon.
Jag anser att otrohet inte är ok.
Det har inte varit ok av mig att vara otrogen.
Läs gärna mina inlägg igen och notera att jag har aldrig påstått att min otrohet skulle vara ok och jag har inte skyllt ifrån mig.
Men i mitt ansvarstagande ingår att jag inte berättar för min sambo.
Hon vet inte om min otrohet och hon mår inte dåligt av något som hon inte känner till. Om jag skulle berätta så skulle jag få henne att må dåligt.
Nu mår hon bra. Varför skulle jag göra så att hon mår dåligt?
Våra barn och våra nära känner inte till min otrohet och de mår bra. Om jag skulle berätta om min otrohet så skulle många människor må dåligt. Varför ska jag göra så att de behöver må dåligt?
Jag har gjort fel som har varit otrogen.
Detta fel går inte att göra rätt genom att berätta.
Däremot kan jag få många att må dåligt genom att berätta.
Jag tar ansvar och väljer att inte berätta!
Fool skriver: "Om det nu är så fel , varför gör du det ? Och varför tar du det i försvar med diverse bortförklaringar ? Om du nu älskar henne så mycket som du påstår varför väljer du att riskera att såra och förnedra henne som en otrohet gör ?"
Hon känner sig inte sårad eller förnedrad eftersom hon inget vet.
Om hon får veta så skulle hon känna sig sårad och förnedrad.
Varför skulle jag berätta och ,edvetet göra så att hon känner sig sårad och förnedrad?
Kanske har det börjat gå upp ett litet liljeholmens för dig?
Du känner inte till omständigheterna för jag har medvetet valt att inte beskriva dessa.
Du och andra är snara att döma men det dyker ju upp omständigheter (se ovan inlägg om den svåra sjukdomen...) som gör att du och andra faktiskt får ändra er. Ni utgår bara från er själva, skygglapparna verkar sitta tätt, och ni verkar ha svårt att ens förstå vad villkorslös kärlek innebär. Ni står där med stenen i hand beredda att kasta den, men förhoppningsvis hinner ni stoppa er själva innan ni stenar någon.
Du utgår från dig själv och du anser att du har facit. Jag och alla andra har bara att acceptera att du har rätt när du utgår från dig själv.
Samtidigt kan du fastslå att jag har fel när jag utgår från mig själv.
Om min sambo var otrogen mot mig så skulle jag föredra att hon skötte det lika snyggt som jag och att jag inte skulle behöva få reda på det.
Jag utgår från mig själv, från min kännedom om min sambo, från min vetskap om rådande omständigheter och jag väljer att inte berätta.
Vem är du Fool, och en del andra här, som med sådan säkerhet kan fastlå att jag har fel och att jag gör fel när jag väljer att inte berätta?
(För att slippa påhopp som nästan verkar vara rabiata så upprepar jag:
Jag anser att otrohet inte är ok.
Det har inte varit ok av mig att vara otrogen.)
Fast vilken "bättringsprocess" är det du syftar på ?
Att sitta och påstå att din otrohet är försvarbart för att du "sköter det snyggt" ?
Att sitta och påstå att det är försvarbart eftersom din sambo inte vet något ?
Är det en bätteringsprocess anser du ?
Sen väljer du återigen att glida runt frågor genom att upprepa det uppenbara , ja jag vet att du påstår att du anser att otrohet inte är ok , men vad spelar det för roll så länge du fortsätter bedra henne och så länge du fortsätter förvara det med att "det man inte vet...." ?
Jag ställer frågan igen och ser om du lyckas åstadkomma ett rakt svar denna gång. Om din otrohet nu är så fel som du påstår , varför gör du det ?
Om du älskar din sambo så mycket som du påstår varför bedrar du henne och riskerar du att såra och förudmjuka henne ?
Om dina barn är så viktiga för dig , varför sätter du medvetet deras trygghet på spel ?
Ja du fortsätter intala dig att du bara gör din partner en tjänst genom att inte berätta , klassisk rationalisering , du vill inte känna skuld över att du går bakom hennes rygg utan att hon har en möjlighet att göra något åt det , därför är det ju himla smidigt att vända på steken och påstå att du bara gör henne en tjänst genom att inte berätta för henne , för tänk vad ledsen hon skulle bli då , nä , du är ju bara en hjälte som offrar dig stoiskt för hennes bästa. Att du bara råkar slippa få stå för det du gjort samt att det även lämnar dörren öppen för att fortsätta äta kakan och ha den kvar har självklart ingenting med saken att göra , nejdå....du gör det baaaara för hennes skull..
Fast du behöver inte vara oroligt , du är inte ensam om det beteendet , vissa påstår tom att deras partner mår bra av deras sneknullande , för tänk vad glad jag blir över att bedra min partner , det ger mig bara så mycket energi , och den smittar sen av sig på min partner och mina barn serru , därmed gör jag bara alla en tjänst... wow vilken hjälte jag är !!!... typ något i den stilen.
Sorry men det krävs lite mer än "jag anser att det jag gör är fel" för att allt ska bli bra. Så länge du gör raka motsatsen till det du säger och fortsätter rättfärdiga det med saker som "jag sköter det snyggt" , "det man inte vet..."
