Vårdnad under amning

Tack för svar. Jag har sagt att jag vill ha barnet på heltid det första halvåret i alla fall, sen börja att hen får vara mer och mer, men han vägrar och säger att jag försöker stjäla barnet åt mig själv. Att sen kommer det bli att jag får ha kvar vårt barn för alltid. Men jag har för mig att man kan få hjälp med en plan liksom där umgänge ökar och ökar? Läst det i någon annan tråd här på fl...

Jag menar ju då att han får komma till oss så ofta han vill, eller allra helst för mig bestämda tider. 

Han vill att barnet ska bo hos honom och ha helt omvänt att jag får komma och hälsa på. Men jag KLARAR INTE det! Då säger han att han kommer stämma mig så fort barnet är fött och att de kommer ge honom vårdnad för att jag inte samarbetar???

Är det alltså så att om jag inte ger honom vårdnad så kan jag själv bestämma att barnet ska bo hos mig? Om han stämmer mig då?

Jag kommer självklart skriva att han är pappan, jag VILL att de ska ha en bra relation. Även vv i framtiden när barnet är äldre om det funkar.

Jag vet att han kommer vara en bra pappa även om jag hatar honom just nu och känner sån extrem avsky mot att han kunde göra såhär. 

Om jag bara behåller ensam vårdnad och inte skriver på gemensam nu kommer de säga att jag inte samarbetar då? Om jag ger honom umgänge så mycket han vill fast hemma hos mig i början? Kan jag bestämma att han inte får ta med sig barnet därifrån i början?

ok tack alla. Jag vet att jag verkar extremt hysterisk, är inte de i vanliga fall men hela min värld har just vänts upp och ner, måste hitta en lägenhet och fixa allt sånt praktiskt samtidigt som jag känner mig så fruktansvärt sviken. 

Det verkar på de flesta som att det är väldigt liten risk att barnet kommer få bo på heltid hos mitt ex om jag motsätter mig det. Det är främst det jag är orolig över. Att han kommer gå till familjerätten och få igenom att barnet ska bo heltid hos honom.

Jag fattar ju att han känner exakt samma sak som jag. Det är väl lika jobbigt för honom att inte få vara med sitt barn hela tiden, ha barnet i sitt hem och så. Just nu har jag absolut inte lust att vara förstående och rättvis dock, jag vill ha mitt barn hos mig.

Att han får umgänge utgår jag ifrån och kommer inte motsätta mig alls. Även växelvis boende, men inte för en nyfödd! Sen vill jag amma och då alldeles i början kan han ju inte ta med sig barnet någonstans!

Ja precis detta har både jag och mitt ex läst med. Han menar då att familjerätten kan bestämma att han ska vara den barnet bor stadigvarande hos. Menar att pappor är lika bra föräldrar, man kan flaskmata etc. Det håller jag väl med om men så fort det ska appliceras på ens eget liv känns det inte lika klart... 

Just nu vill jag bara skrika att då kunde han väl gett fan i att lämna mig gravid i sjätte månaden för någon annan. Och ja, barnet var planerat i högsta grad av oss båda för de som undrar.

Ok, har läst lite och det verkar mycket ovanligt att pappan får enskild vårdnad av familjerätten om han stämmer när barnet är nyfött och att de i princip aldrig bestämmer att barnet ska bo på heltid. Det verkar krävas att man har ganska stora problem. Så illa ställt är det som tur inte med mig även om jag just idag känner mig lätt hysterisk. 

Särskilt tack till Kjell2 för all info. Ska försöka ordna allt annat praktiskt så fort som möjligt nu. Inte helt enkelt att hitta ny lägenhet, idiot som jag är står jag inte ens i bostadskö i min hemstad. Vi äger ett hus tillsammans och när det är sålt om okänd tid har jag råd att köpa en liten lägenhet men det kan ju dröja. 

Det är så här jag skulle vilja att det går till. Jag får försöka förklara detta för honom när jag orkar prata med honom nästa gång. 

Tycker du verkligen att man ska ha växelvis boende av något slag för ett nyfött barn??? Även om det bara är 2 dygn i taget? Tycker det verkar omänskligt för en så liten. 

Det var inte jag som tog upp denna källa. Du har diskuterat med någon annan ovan.

Alltså hade du inget att tillföra angående vår situation utan ville generellt diskutera boende för äldre barn?

Ja ok ingen fara! Det är klart det gör och när barnet är ett år hoppas jag på att vi kan ha växelvis boende av något slag. Men vad som passar barnet då får vi avgöra senare. 

Får försöka. Kan inte fatta hur man kan bryta upp ett förhållande och sen vänta sig att få barnet bara sådär. Att inte vilja att ens barn ska få amma när det är bäst för barnet (om det funkar för mamman och sådär, inga påhopp tack) bara för att få ha barnet för sig själv. Men jag får vara arg på honom för mig själv och försöka vara rationell när vi hörs. Tack för svar!

Stort tack! Ska försöka men denna jäkla foglossning är inte kul. Men i slutändan kommer det ju vara värt det! :) 

Jag tror absolut att han kommer sakna barnet otroligt mycket och att han skulle kunna ta hand om barnet på ett väldigt bra sätt, men jag tänker inte avsäga mig att ha mitt barn boende hos mig som någon slags feministisk principsak. Aldrig. Vilken förälder i världen skulle det? Sen kan man ha olika åsikter om vad lagstiftningen ska stadga. Nu var den till min fördel och jag tänker inte som ett statement låta honom få ha mitt barn på heltid utan utnyttja faktumet att jag får vårdnaden.

Jag anser inte att detta är en situation där han gjort rätt eller fel. Han är väl extremt förälskad för vad det verkar. Dock kan jag tycka att han, om han nu är så mån om att umgås på heltid med sitt barn, kunnat försöka i alla fall några månader till innan han avslutade vårt förhållande. Tydligen var det viktigare för honom att flytta ihop med en annan kvinnan med en gång. 

Jag ska inte fylla i gemensam vårdnad. Jag vill vara hemma ett halvår i alla fall, sen antar jag att om han fortfarande vill så kan jag skriva över dagar på honom på något sätt, det borde vara möjligt. Det borde gynna deras anknytning om han då är hemma några månader. Exakt när de månaderna blir får vi försöka diskutera. 

Han tror dock att han kommer kunna få de första månaderna, yeah right. Jag tänker då inte gå tillbaka till jobbet två veckor efter förlossningen. Vem orkar det?? Han verkar ha helt skev världsuppfattning. 

Tack till alla er som kommit med hjälpsamma svar och stöd! Jag tror allt att jag lämnar tråden här då jag inte får ut så mycket av att diskutera vem av föräldrarna som är bäst lämpad att ta hand om barn i allmänhet eller vårt barn i synnerhet. 

I detta fall tror jag att vi båda är precis lika lämpade att ta hand om en bebis, men tror på forskningen som verkar visa att barn är tryggast med ett fast boende som sedan övergår till växelvis allt eftersom. Helst vill jag att barnet ska bo hos mig självklart, delvis pga. amning men också av ren själviskhet, det får jag erkänna.

Många fina personer i tråden verkar ha förståelse för att man är väldigt skör och upprörd när man just blivit lämnad av någon man trodde att man skulle dela sitt liv med. Kalla mig egoistisk, men jag har sett framför mig att vi skulle ta hand om vårt barn tillsammans, och känner inte att jag har del i beslutet som gör att jag i framtiden antagligen bara kommer att få se mitt barn halva tiden. Ja, jag är upprörd för att han överlagt har tagit ett beslut som satt oss båda, och ett oskyldigt barn i denna situation. Efter att han har tagit så mycket ifrån mig redan känns det fruktansvärt om han även skulle ta vårt barn.

Återigen tack till de som visat stöd, nu ska jag försöka få kontakt med familjerätten som nog kan hjälpa oss bättre än fl. Förhoppningsvis kan vi få någon slags samtalskontakt som kan hjälpa oss att reda ut vad som är bäst för barnet.