Jag lever i ett öppet polyamoröst förhållande och ser sanningen i vitögat.
Jag har flera barn och älskar alla lika mycket, och såg ingen minskning i kärleken till de olika barnen ju fler de blev.
Själv är monogami förhållanden bara egoism där man fått för sig att man kan äga en människa.
Nu ska vi se vad ni tycker
Jag håller inte heller med om att alla monogama är egoister, det är så oerhört mycket mer än ren och skär egoism som spelar in när man väljer en relationsform annan än fullständig relationsanarki.
I övrigt, jag är relationshedonist. Väljer mao relationsform efter situation och behov, framför principer. Därmed inte sagt att alla som inte är relationshedonister lever efter principer, de är bara mer konsekventa i sitt val av relationsform än vad jag är. Det gör att jag faller in i paraplybegreppet poly trots att jag lever i en monogam relation.
Det är olika läggningar, precis som man kan vara hetero/homosexuell.
En artikel jag läste visade dessa möjliga läggningar:
Seriemonogam: Det vanligaste i vårt samhälle. Man kan bara älska en person samtidigt, men känslorna kan ta slut och då kan man hitta en ny som man kan älska lika mycket.
Sann monogam: Man kan bara älska en gång i livet, och om ens partner gör slut/dör etc så kan man inte få lika starka känslor för någon ny. Man kanske kan vara ihop med en annan och känna på ett annat sätt men man har en sann kärlek i livet.
Polygam: Samma som seriemonogam men man kan älska flera samtidigt, lika mycket. Tappar man en så kan man hitta en ny och känna lika starkt igen.
Centerpolygam: Man har en sann kärlek som den sanna monogama, men man kan bli förälskad i andra samtidigt, men de känslorna kommer inte vara lika starka som för den man har starkast känslor för. En sån här person skulle tex kunna ha ett långt förhållande och så en del kortare på sidan av.
Personligen så är jag centerpolygam och jag är ihop med en kille som är sann monogam. Innebär en hel del krångel...
centerpolygam var ett intressant ord, har inte hört det förr. Myntade du det själv?
Polygama människor är extremt egoistiska, och tror att dom kan både äta kakan och ha den kvar genom att vara med flera utan att committa känslomässigt helt och fullt med någon. Att vara polyamorös är en billig ursäkt för att knulla runt utan att behöva ta några som helst konsekvenser. Polyamorösa ser enbart till sina egna känslor och behov, utan att behöva ta hänsyn till andras. There, I said it...
Polygama människor är extremt egoistiska, och tror att dom kan både äta kakan och ha den kvar genom att vara med flera utan att committa känslomässigt helt och fullt med någon. Att vara polyamorös är en billig ursäkt för att knulla runt utan att behöva ta några som helst konsekvenser. Polyamorösa ser enbart till sina egna känslor och behov, utan att behöva ta hänsyn till andras. There, I said it...
Tiderna förändras.
Förr innebar polygami att rika karlar kunde ha flera fruntimmer.
De fattiga karlarna blev då utan fruntimmer eftersom fruntimren inte räckte till
medan de polygamt gifta fruntimren fick stå på turordningslista för att få komma till och fick leva i celibat i väntan på "sin" natt med gemålen.
Egoistiskt!
Numera innebär begreppet polyamori vanligen _kvinnor_ som har flera karlar.
En del kvinnor (de som vill leva monogamt) blir då utan karlar eftersom karlarna inte räcker till (det föds som bekant ungefär lika många pojkar som flickor) medan de karlar som lever i polyamoriska konstellationer måste turas om att bli älskade och får leva i celibat resten av tiden.
Lika egoistiskt det fast omvänt.
Ju fler partners desto mindre kärlek åt var och en av dessa. Dygnet har som bekant bara 24 timmar och veckan bara 7 dagar, vilket inte går att ändra på.
Numera innebär begreppet polyamori vanligen _kvinnor_ som har flera karlar.
En del kvinnor (de som vill leva monogamt) blir då utan karlar eftersom karlarna inte räcker till (det föds som bekant ungefär lika många pojkar som flickor) medan de karlar som lever i polyamoriska konstellationer måste turas om att bli älskade och får leva i celibat resten av tiden.
Lika egoistiskt det fast omvänt.
Jag älskar bara en (min fru) men har sex med flera. I smyg. Skulle gärna ha ett "öppet förhållande" men är rätt säker på att min fru inte är med på det tåget.
Har inga problem med konceptet att på riktigt älska flera samtidigt, öppet... men det har aldrig hänt mig... låter härligt, men det är väl en hel del som ska klaffa innan man sitter i den sitsen...
Här var det lite fördomar och dåligt påläsning ser jag..
Om man tror att polyamorös innebär att bara en person har rätt till att ha relationer med andra så har ni läst helt fel.
Att vara poly innebär att båda parter har lika stor frihet,
Det är inte något harem vi pratar om här .
Visst finns det poly som lever så också förvisso men det är inte så vanligt som folk tycks tro.
Det vanliga är att båda parter har varsina relationer utöver deras egen relation.
Inget för mig - jag älskar tryggheten i att veta att jag är min partners enda partner.
Jag fattar nog inte riktigt vad det skulle ha med egoism att göra? Det handlar ju helt enkelt om att man gör en ömsesidig överenskommelse som båda känner sig trygga med. Det är ju inte en i ett parförhållande som ställer villkoren...
Jag förstår inte riktigt tänket med "egoism". Jag är inte polyamorös, för att jag helt enkelt inte är det. Min uppmärksamhet riktas och fokuseras mot en person. Det betyder inte att jag äger den personen, eller att den personen äger mig. Det är bara så vi fungerar. Precis som polyamorösa älskar flera av precis samma anledning. Det är så polyamori yttrar sig.
Att tro att det enbart är en fråga om egoism och ägandeskap tycker jag är extremt fördomsfullt i sig vilket gör ditt påstående till att ligga på samma nivå som att "polyamori finns inte, det är bara en fråga om att få knulla runt men ändå ha ett stabilt förhållande" Både du och jag hör hur absurd det påståendet är.
Så, ska vi komma fram till att "nej, det är nog mer att personer fungerar olika, både fysiskt och med känslor" istället för att försöka att med dåliga härskarmetoder påskina att det ena är bättre än det andra.
Ha en partner, ha flera, ha ingen. Bara det passar alla inblandade.
Man får aldrig, aldrig glömma att vi alla försöker leva våra liv på det sätt som passar just oss; som gör oss själva och den/dem vi älskar lyckliga! Att sätta sig till doms över andras val är aldrig rätt.
Man behöver inte alltid förstå andras val, men man bör respektera deras val, deras rätt att få leva som de vill, så länge det handlar om vuxna individer som är inblandade och alla är överens om det hela.
Jag levde monogamt länge, skiljde mig och insåg sen att poly passar just mig. Jag har plats för mycket kärlek i mitt hjärta, och har nu förmånen att älska flera underbara män och bli älskad av dem.
Våra förhållanden bygger bl a på kommunikation, ärlighet, tillit och gemenskap. Jag gör inget utan att okeja det med dem, och de kollar också med mig först. Vi äger inte varandra, men vi respekterar varandra och våra känslor.
Detta passar oss. Det passar inte alla. Och det är okej att älska olika.
Tiderna förändras.
Förr innebar polygami att rika karlar kunde ha flera fruntimmer.
De fattiga karlarna blev då utan fruntimmer eftersom fruntimren inte räckte till
medan de polygamt gifta fruntimren fick stå på turordningslista för att få komma till och fick leva i celibat i väntan på "sin" natt med gemålen.
Egoistiskt!
Numera innebär begreppet polyamori vanligen _kvinnor_ som har flera karlar.
En del kvinnor (de som vill leva monogamt) blir då utan karlar eftersom karlarna inte räcker till (det föds som bekant ungefär lika många pojkar som flickor) medan de karlar som lever i polyamoriska konstellationer måste turas om att bli älskade och får leva i celibat resten av tiden.
Lika egoistiskt det fast omvänt.
Ju fler partners desto mindre kärlek åt var och en av dessa. Dygnet har som bekant bara 24 timmar och veckan bara 7 dagar, vilket inte går att ändra på.
NU är det så här att jag har full förståelse för hennes behov av att ha två, fast jag rekommenderar starkt att inte ha fler än så. För hon är nu tvingad att hålla oss bägge nöjda och då menar jag inte sexuellt.
Jag skulle till och med kunna tänka mig att ha två själv om det inte vore för besväret.
Ni vet i monogama förhållanden grälar man ibland, ta det gånger två - om hon och jag börjar bli oense vilket vi ibland blir eftersom vi är sambos så får hon som ett brev på posten : a) han mår piss. b) han har blivit sur för något c) han försöker göra slut.
Det jag ser är att det inte är lätt att få bägge att känna sig speciella, och vet inte om jag tycker det är värt besväret. Men då ska jag väl erkänna att jag aldrig har fått ge eller ta emot kärlek från två kvinnor samtidigt. Jag måste komma ihåg att vara öppen- det kanske är värt det, jag är lite nyfiken ändå.
Sen till er som är emot polygami, ni har alla er fulla rätt till det val ni har gjort och ingen kan säga att det är fel sätt att leva, det var inte meningen att anklaga er för egoism. Mer än för er som är med flera partners i smyg och inte låter er egen partner kunna flyga, eller göra slut. För det ni sysslar med är att bilda harem.
NU är det så här att jag har full förståelse för hennes behov av att ha två, fast jag rekommenderar starkt att inte ha fler än så. För hon är nu tvingad att hålla oss bägge nöjda och då menar jag inte sexuellt.
Jag skulle till och med kunna tänka mig att ha två själv om det inte vore för besväret.
Ni vet i monogama förhållanden grälar man ibland, ta det gånger två - om hon och jag börjar bli oense vilket vi ibland blir eftersom vi är sambos så får hon som ett brev på posten : a) han mår piss. b) han har blivit sur för något c) han försöker göra slut.
Det jag ser är att det inte är lätt att få bägge att känna sig speciella, och vet inte om jag tycker det är värt besväret. Men då ska jag väl erkänna att jag aldrig har fått ge eller ta emot kärlek från två kvinnor samtidigt. Jag måste komma ihåg att vara öppen- det kanske är värt det, jag är lite nyfiken ändå.
Sen till er som är emot polygami, ni har alla er fulla rätt till det val ni har gjort och ingen kan säga att det är fel sätt att leva, det var inte meningen att anklaga er för egoism. Mer än för er som är med flera partners i smyg och inte låter er egen partner kunna flyga, eller göra slut. För det ni sysslar med är att bilda harem.
NU är det så här att jag har full förståelse för hennes behov av att ha två, fast jag rekommenderar starkt att inte ha fler än så. För hon är nu tvingad att hålla oss bägge nöjda och då menar jag inte sexuellt.
Jag skulle till och med kunna tänka mig att ha två själv om det inte vore för besväret.
Ni vet i monogama förhållanden grälar man ibland, ta det gånger två - om hon och jag börjar bli oense vilket vi ibland blir eftersom vi är sambos så får hon som ett brev på posten : a) han mår piss. b) han har blivit sur för något c) han försöker göra slut.
Det jag ser är att det inte är lätt att få bägge att känna sig speciella, och vet inte om jag tycker det är värt besväret. Men då ska jag väl erkänna att jag aldrig har fått ge eller ta emot kärlek från två kvinnor samtidigt. Jag måste komma ihåg att vara öppen- det kanske är värt det, jag är lite nyfiken ändå.
Sen till er som är emot polygami, ni har alla er fulla rätt till det val ni har gjort och ingen kan säga att det är fel sätt att leva, det var inte meningen att anklaga er för egoism. Mer än för er som är med flera partners i smyg och inte låter er egen partner kunna flyga, eller göra slut. För det ni sysslar med är att bilda harem.