Min åsikt! Ni är tröga

"Mamma hade inte haft mig om hon varit tvungen att föda normalt. Hon hade valt bort mig då... *snyft*"

Blev själv kollad om jag kunde föda vaginalt då min mamma fick förlösas med akut snudd på katastrofsnitt när min bror föddes pga för trångt bäcken. Är själv född med planerat snitt. Som tur var brås jag på min farmor kroppsmässigt och hade inga problem att få mina barn vaginalt???? hellre vaginal förlossning än ett fult ärr på magen.

Åh, är det så enkelt alltså!?
Att om du föder med KS så blir du automatiskt en dålig förälder, och om du föder vaginalt så blir du en bra förälder?

Jaha, där ser man. Och här har jag gått och trott att huruvida du är en bra förälder eller inte beror på så många andra - betydligt viktigare - faktorer än hur du föder ditt barn.

Så dumt av mig.... .

"Hellre det än ett fult ärr på magen"? Vilken nedlåtande ton om hur alla kvinnor ser ut som förlöst sitt barn via kejsarsnitt. Hade du inte reagerat om någon kvinna som fött sitt barn via kejsarsnitt sa "hellre ett ärr på magen än ett fult ärrigt/större/trasigt underliv!" Så otroligt nedlåtande.

Med tanke på att nästan 80% av alla kvinnor som önskar kejsarsnitt är omföderskor så är blir din teori ännu intressantare. Du menar alltså att en kvinna går från att vara en lämplig förälder till sitt första barn till att schvooosh, bli fullständigt olämplig till sitt andra, bara för att hon haft oturen att vara med om en fysiskt eller psykiskt traumatisk förlossning?

Alla får väl göra som de vill. Dock visar forskning att barn som fötts med kejsarsnitt oftare blir allergiska, eftersom att de inte kommer i kontakt med de bakterier som finns i och runt slidan under födseln. Detta löser man ibland genom att "torka av" barnet med diverse kroppsvätskor och detta har gett bra resultat. Själv skulle jag nog föda vaginalt om möjligheten finns men jag är tacksam att vi har en hyfsat säker metod ifall någonting skulle gå snett.

Ser många som säger "det borde inte vara för lätt att få beviljat, men om man är fobiskt rädd så borde man så klart kunna få det".

Det är inte bara att säga "Jag vill ha KS" så får man det. Jag gick vecka efter vecka, utöver min vanliga barnmorska, till en specialbarnmorska som försökte få mig att inte vara rädd. In i det sista försökte hon få mig att våga och det var inte förens i vecka 35 som hon sa att kejsarsnitt skulle planeras. Vid den tidpunkten hade jag inte kunnat glädjas åt min graviditet alls, och när jag nu tänker tillbaka på den (dottern är snart två) så minns jag nästan ingenting alls.

Det här gjorde jag inte för att jag är lat eller rädd att snippan ska gå sönder lite utan att jag varje dag under hela graviditeten grät och hade enorm ångest för att jag var så rädd för förlossningen. Något jag inte hade gett ens en enda tanke innan jag blev gravid. Jag har ytterst svårt att tro att majoriteten av de som söker kejsarsnitt gör det bara för att de är rädda att spricka lite eller för att de inte orkar föda barn.

Nu har jag ingen statistik, men jag kan tänka mig att många som är rädda "omvänds" när de får extra hjälp och stöd, man måste verkligen stå på sig och jag misstänker att många ger upp eftersom det är ett stort åtagande att jobba igenom ett snitt. Oavsett om du "bara" är rädd för att spricka så ska ingen dömma ut ditt valda förlossningssätt, som jag sa längre upp så bestäms inte hur bra förälder man blir om ungen kommer ut ut underlivet eller inte, det är en så sjukt obetydlig del av föräldraskapet.

Har ingen aning hur det ser ut i dag MEN jag tror och hoppas att det är riktigt knepigt att få ett ks beviljat för att man är "rädd för förlossningen"! Läkarna tar inte dusten utan det får BM göra men det är doktorn som bestämmer.

fattar fortfarande inte varför det skulle vara bättre med vaginal födelse. Och vill än en gång peka på möjligheten att föda i andra länder där man kanske inte njuter fullt lika mycket av tio timmars tortyr.