Säger du till om du märker att en person har dålig andedräkt eller luktar illa?

Jag har exakt samma situation med min sambo. Men hur sjutton får man dem att faktiskt ta tag i detta? :/

Vet inte, jag tror jag börjar bli nästan elak. Vet jag att han inte borstat tänderna på morgonen så kör jag andedräktstricket ändå, för jag vet att han KOMMER börja lukta illa om några timmar även om han inte gör det än. Fattar inte hur det kan vara så svårt för vissa att få in vanan att borsta tänderna, för mig är det lika viktigt som att torka mig efter att jag bajsat. Hur kan man glömma det liksom?

Svarade "nej" på frågan. Jag är inte särskilt känslig för lukter överlag, så det krävs väldigt mycket för att jag ska säga till, tex att det luktar fis eller avföring. När det gäller min sambo kan jag säga direkt till honom att han luktar svett. Ligger ingen värdering i det från min sida, bara en bekräftelse. Att han luktar illa ibland stör mig inte ett dugg, vet att inte jag heller luktar gott jämt.

En gång på bussen var fullkomligt outhärdligt. En kille på ca. 3år som satt bredvid mig, fes mig rätt upp i ansiktet. Eftersom det var ett barn så lät jag det passera. Men jag fick kväljningar av lukten. Den lukten sitter fortfarande kvar i minnet, och jag kan fortfarande bli illamående när jag tänker på det.

När det gäller vänner, kollegor och dylikt har jag rätt lätt för att säga till, speciellt om de är män. Jag brukar säga det på ett skämtsamt/retsamt sätt, t.ex. "whooow, åt du någon mat till vitlöken igår eller?". Kvinnor har jag svårare att säga något till om det inte är någon jag känner väldigt väl.

Självklart gör jag det - om det är en nära vän, eller någon jag känner skulle kunna ta en sådan hint, utan att ta illa upp.
Jag skulle uppskatta om någon sa till mig ifall jag luktade svett, kiss, hade snor i näsan, mat mellan tänderna, papper hängandes i byxlinningen, etc.

Det är inte min sak att säga.

Jag skulle kunna säga "hehe, har du ätit vitlök?", jag älskar själv vitlök och lukten stör mig inte. Jag skulle däremot inte säga till om någon har dålig andedräkt som inte beror på maten. Det är en känslig grej, och personen kan vara smärtsamt medveten om det utan att kunna göra något åt det.

Jag luktade illa när jag hade problem med visdomständerna, jag fick gå till tandläkaren flera gånger och i princip tvinga till mig en remiss för att få dem borttagna. Det var sjukt jobbigt att gå runt och försöka hålla munnen stängd, suga på starka halstabletter etc. Jag mådde verkligen dåligt av det, och jag hade blivit förkrossad om folk börjat upplysa mig om lukten.

Om personen inte märker av sina dåliga andedräkt själv, så är ju du en god vän om du upplyser denne om det.

Man kan ju välja att göra det lite diskret också. Typ ta upp ett tuggummipaket, ta ett tuggummi själv för att sedan erbjuda sin vän ett. ;)

Men om nu personen är medveten om det? Om den dåliga andedräkten beror på något som personen ifråga inte kan hjälpa? Då kan nog en "god väns upplysning" kännas hemsk. Man ska kanske vara lite försiktig...

Att allting alltid ska dras till ytterligheter på detta forum.