Lukt är ett känsligt ämne och det gäller speciellt om lukten kommer från en person i vår närhet.
För visst har väl även du någon gång råkat ut för att någon luktar rutten ål ur munnen eller svettiga yllestrumpor?
Frågan är nu hur gör du?
Säger du till och hur och när säger du till?
Rösta och diskutera gärna i tråden 
Har en kvinnlig kollega som STINKER svett. Jag klarar inte av att sitta bredvid henne på kontoret för det sticker i ögonen. Jag känner på lukten om hon varit inne på ett rum. Det är hemskt!
Jag har inte sagt något till henne för jag tänker att det måste bero på något sjukligt som hon inte kan rå för. Så jag tiger och lider. Men blä är det!
Att allting alltid ska dras till ytterligheter på detta forum.
Om personen inte märker av sina dåliga andedräkt själv, så är ju du en god vän om du upplyser denne om det.
Man kan ju välja att göra det lite diskret också. Typ ta upp ett tuggummipaket, ta ett tuggummi själv för att sedan erbjuda sin vän ett. ;)
Jag uppskattar iaf den sortens ärlighet.
Jag är inte alls känslig för lukter. Vet inte vart du fått det ifrån?
Däremot är jag en så pass god vän, att jag talar om för mina vänner om de kanske skulle behöva en stänk deo, en tandpetare, om de har hål i strumpan, synligt snor i näsan, osv.
JAG uppskattar när mina vänner är så pass ärliga mot mig, att de talar om för mig om läppstiftet är över halva överkäken, eller om kjolen lyckats fastna i trosorna efter ett toalettbesök.
Det är av godhet man upplyser sina vänner om sådana saker som kan komma att bli pinsamma i andra sammanhang.
Bara til min sambo.
Till de svettiga yllestrumpornas fördel vill jag säga att de oftast luktar betydligt bättre än svettiga syntet- eller bomullsstrumpor eftersom yllet bättre begränsar bakterietillväxt.