Rätt eller fel att pusha barn till träning?

Alltså den här trådstarten gör mig illa berörd. Din dotter är normalviktig och du stör dig på att det dallrar lite på hennes skinkor. Du är rädd för att hon ska få dåligt självförtroende och bli mobbad så du sätter ett krav på att hon måste springa för att få godis och du ger henne övningar med fokus på rumpan. Inser du inte att du är den som skadar din dotter? Du ska stötta henne och inte påpeka fel på henne, hon är tolv år så det är klart att hon fattar vad du håller på med!

Min son är en vältränad hockeyspelare i ungefär samma ålder. Skulle jag tvinga ut honom i löpspåret skulle han vägra och skulle jag ändå tvinga ut honom så skulle det inte bli bra. Träning måste vara roligt och lustfyllt, så försök istället att hitta en aktivitet åt din dotter som hon tycker är kul. Förklara för henne att det är viktigt att vi rör på oss, men lär henne samtidigt att hur man ser ut inte är det viktiga...och sluta med att ta bort godis om hon inte rör på sig, lär henne istället vad som är lagom...si så där 100 g godis i veckan säger de väl...

Pusha låter för mig fel sätt och likaså att ställa det som krav för lördagsgodis. Risken är stor att barnet då ser träningen som något trist och kravfullt. Att uppmuntra till att röra på sig och motionera tror jag dock är viktigt för alla, men träningen ska vara rolig annars kommer man pina sig igenom det och undvika det vid första chans. Att belöna med godis (eller straffa med indraget) ger dessutom lätt motsatt verkan till det man vill nå.

Sen tycker jag inte du ska prata så mycket vikt med ditt barn. Prata hälsa istället. Motion är bra för hälsan, man blir pigg och orkar mer. Dessutom kan det vara väldigt kul.

Hitta aktiviteter hon tycker är roligt och som samtidigt innebär motion/rörelse. Det behöver inte vara så träningsinriktat för att ge hälsoeffekt. Det viktiga är att röra på sig.

Pusha/"hota" med att "annars blir du fet och ful"-isch är helt fel väg att gå. Betona hälsan i stället.

Och se över era matvanor! Gäller alla som läser detta!
Vad äter ni på veckan, makkisar och korv/fiskpinnar? Hur ofta äter ni sallader till middagen?
Hur ofta är det godis/chips/läsk på bordet?

Hemma hos oss skärpte vi upp matrutinerna i början av 2014. Vi veckoplanerar och lagar nyttig, allsidig mat varje dag. Snabbmat och halvfabrikat är undantag, max någon gång per vecka. 
Till varje middag serveras en god sallad, och ja barnen äter den! I början var det "ska", men ganska kvickt så började de äta den med god aptit. :)

Knepet är att förbereda. På söndag, förbered måndagens middaag så den är klar när ni kommer hem måndag em. Måndag kväll, laga tisdagens middag. O s v. På det viset slipper man stressa med att få maten på bordet.

Fredag kväll: fredagsmys med popcorn, glass, Loka Crush. Ingen läsk under hela 2014. :)
Lördag: barnen har inte efterfrågat lördagsgodis under hela 2014. Lite glass i tv-soffan kan dock slinka ner.

Så gjorde vi och det funkar hur bra som helst!

På köpet har jag själv gått ner 11 kg i år och är numera en riktig fräsching till 40-taggare!

Recept på den god, snabb och nyttig sallad
Spenatblad i påse, hackad scharlottenlök, småtomater, gurka, paprika, olivolja, salt o peppar, en burk bönor (gärna sojabönor). och om man vill lite fetaost eller mozzarella.

Som sagt, det här är inte "pubertetshull", utan början på övervikt.En rumpa ska inte dallra när man går, oavsett om man är 12 eller 25. Och jag vet precis vad folk kommer säga nu - "det är normalt, rumpan dallrar på alla". Ja, kanske. Men det beror ju tyvärr på att övervikt normaliserats i vårt sjuka samhälle.

Det är intressant att läsa dina infallsvinklar hur du ser på det, men vi har helt olika syn på detta. Precis, hon förstår! Hon är inte dum, och vet att jag bara vill hennes bästa. Varför kan man inte påpeka fel på ett barns kropp? Tror du på fullaste allvar att alla barn som får höra att deras kroppar är lite mulliga utvecklar ätstörning? Personligen tror jag risken är större för barn vars föräldrar inte bryr sig för att de är upptagna med jobb dygnet runt.

I början har det varit motstridigt ibland, särskilt när det var dåligt väder ute eller när hon helt enkelt känt sig lat eller varit på väg till kompisar. Är hon på väg någonstans har jag kompromissat, men väder och lathet får aldrig styra träning och motion.

Att du uppmuntrar henne att träna är bra, men att du gör det för att rumpan dallrar och för att få äta godis är fel! Träna ska man göra för att må bra och bli stark, inte för att det dallrar på skinkorna! Du tar fram ett problem som inte finns och gör det dessutom synligt för din tolvåring. Hon har rätten att se ut precis som hon gör och faktiskt må bra av det! Jag är lärare och har god kunskap i hur vi kan påverka barns självkänsla och självförtroende och du är ute på fel väg!

Nej, inte pusha och framförallt inte villkora, träning.
Jag skulle ha lockat istället och försökt få henne att känna glädje i att röra på sig.
Då ökar chanserna att hon bibehåller goda vanor, om hon själv tycker om det.
Din metod riskerar att skapa en motvilja till motion som är olycklig.
Samt att du lär henne att hon inte duger åt dig som hon är och det är förödande för hennes självkänsla.

Fast hon mår ju bra och blir stark också!

Jag tycker ditt resonemang är för mesigt. Barn tål att höra att de inte är perfekta, vet inte varför folk är så rädda att kritisera barns kroppar. Det viktiga är att man bryr sig och engagerar sig tycker jag.

Och på tal om självkänsla så får hon ju bättre självkänsla när hon tränar och märker att hon blir starkare och orkar mer, istället för att växa upp till en deghög som många barn tyvärr gör idag för att deras föräldrar är livrädda att kritisera deras utseende.

Vi har satt upp som mål att dallret ska bort, och det vill ju självklart hon också. Det är inte fel att våga ställa krav på barn, vare sig det handlar om kunskap eller kropp.

Go TS! Du gör självklart helt rätt. Otroligt att du stöter på så mycket motstånd i denna tråd.

Blir lite inspirerad att ge mig ut och springa själv, men det går ju inte för jag åt nyss middag. :)

Det du talar om för henne är att hon inte duger som hon är och måste göras om för att du ska vara nöjd.

Som jag sa är det inte fel att uppmuntra henne att träna, det är anledningen som jag regerade på. Dessutom påstår du att det är för att hon inte ska mobbas...om vuxna inte ger barnen våra sjuka kroppsideal så finns det inget att mobbas för.

Nej det är inte fel att ställa krav på barn, men då gäller det att man vet vilka krav som får dem att må bra...att träna för att mamma/pappa tycker att ens rumpa dallrar är inte ett rätt sätt. Hoppas du har en jäkligt stark dotter så du inte knäcker henne!

Ett tips är att tänka prestationsinriktat och inte resultatinriktat vad det gäller barns träning...alltså fokus på själva träningen och ge fan i hennes rumpa!

Inte för att JAG ska vara nöjd, utan för att hon inte ska utveckla övervikt.

Det är inget sjukt kroppsideal att träna bort en dallrig rumpa. Det sjuka är väl snarare att normalisera övervikt och lura barn att "du är perfekt som du är".