• Anonym (M.K)

    Kärlek

    Hej,

    Lite osäker på huruvida kategorin stämmer eller ej men jag är snart 42, 3 barn i åldrarna 15 (bonus) 7 och 5. Vi har varit gifta i 11 år och hon är min själsfrände och 46 år. Vi har haft 2 svåra kolikbarn på raken men tagit oss genom med bravur. De flesta hade skilt sig för mindre med tanke på att vi inte har någon avlastning i form av mor och farföräldrar då de ej finns med i bilden. Låter lite trist och onyanserat men jag orkar inte förtälja alla detaljer då jag vill veta hur andra har det? Faktum är att vi har ett fantastiskt sexliv när vi väl har det. Även om det blir mer sällan så har jag hur konstigt nog än låter full förståelse för hur saker och ting hänger ihop som betydligt mer påverkar en kvinnas sexlust och ingen bitterhet där. Så sexet är inte huvudfrågan.

    Självfallet så saknar jag sexet men det som är pudelns kärna och min avsaknad är närheten. Hon visar sin kärlek och ömhet när hon väl är utsvulten. Jag saknar tiden där vi höll om varandra till sömns och framförallt spontaniteten och jag kan inte minnas när hon senast flyttade över till min sida och bara håll om mig! Har inte skett på åratal. Varje gång jag närmar mig så möts jag av en skräck där hon upplever att jag eftersöker sex. Känner bara att jag ger och ger men ytterst sällan får någonting tillbaka. Lever ständigt med känslan om att truga om närhet och inte minst sex och det får mig att må oerhört dålig. De senaste dagarna så har jag härsknat rejält och det undgår ingen när jag är tvär då det inträffar ytterst sällan. Vi har alltid haft lätt att prata med varandra och ingen av oss har någon provocerande attityd. Men hon vägrar diskutera ämnet och beskyller mig för mitt humör och temperament. Vill inte beröra ämnet i barnens närvaro och hon undviker ämnet när vi lägger oss pga att det är för sent och för trött. Vet inte längre när jag ska kunna ta upp ämnet men jag älskar henne och min familj över allt annat oavsett. Men jag känner mig samtidigt olycklig när alla andra suger kärlek och närheten ur mig.

  • Svar på tråden Kärlek
  • Anonym (M.K)

    Det var inte direkt någon rusch med tyckanden...

  • Mrs Okänd

    Känner lite likadant ibland, fast tvärtom. Min man vill kramas mer än mig. Vet inte om det har med barnen att göra...de är väldigt "på" mig...sitter i knät, kramas väldigt mycket och sjunger fina sånger om hur mycket de älskar mig, på ett sätt blir det att jag gärna är helt själv när tillfälle ges. Känner ibland ändå dåligt samvete och försöker tänka på min mans närhetsbehov. Vi har dock mycket sex så det hjälper upp en del.

    Varför vill hon inte prata om det?

  • Anonym (kär-lek)

    Du kanske får försöka övertyga din kärlek om att det är intimitet du i första hand söker genom att vara ödmjukt envis i dina försök. 

  • Anonym (M.K)

    Så är det nog som du beskriver. Våra barn är väldigt intensiva och kärleksfulla och väldigt på henne men jag vill ändock beskriva att jag är väldigt närvarande pappa och de suger verkligen väldigt mycket kärlek även från mig och det ska barn naturligtvis göra. Vi karmas och pussas mer sällan och det gör att det blir alltid på mitt initiativ. Jag kan aldrig ladda om känslomässigt och inte heller kompenseras som din man genom att ha sex ofta. Det gör att jag blir extremt kylig mot henne när det är alltid jag som tar initiativet och trugar.  

    Jag vet inte varför hon inte vill prata heller. Hon bedyrar att hon älskar mig och jag är hennes livs kärlek men jag börjar naturligtvis tvivla...Det har inte undgått henne sedan i helgen att jag har härsknat genom ett smärre utbrott i lördags innan vi la oss.  

    Det hör tillsaken att jag inte kan sova om jag inte reder ut en situation och det vet hon mycket väl om efter så många år. Har sovit max 8 timmar på 3 dagar. Jag vill aldrig ta upp saker och ting med henne förrän barnen har lagt sig och nu senast igår kväll när jag ville prata då tyckte hon att 21.45 var för sent för att prata och då lämnade jag sovrummet med frustration och enormt besvikelse och la mig på soffan. Hon stängde bara dörren efter mig och la sig på nytt. Jag tänkte i natt med tanke på att hon inte ville prata så beskrev jag mina känslor och hur jag har känt på sistone i ett mejl till henne så att vi undviker gå i försvarsställning i en dialog. Jag såg att hon läste mejlet i morse i sin telefon utan någon reaktion innan vi skildes åt.

    Känner mig faktiskt väldigt förtvivlad.

  • Anonym (kär-lek)

    Alltför många har svårt för att prata om "jobbiga" saker, även om det är det alla borde lära sig att göra...ge inte upp det spåret! Uttryck dina tyckanden o tänkanden, men se upp för att låta anklagande!

  • Anonym (M.K)

    Jag har mina brister och är väldigt pragmatisk. Jag vill inte på något sätt måla mig själv som en 100 procentig omtänksam make men jag uppvaktar henne ofta med blommor och försöker komma iväg på tumanhand på någon restaurang för att komma ifrån hemma miljön. Vi är inte direkt bortskämda med barnvakter.

    Det är inte lätt att var intimt när alltid skyller på trötthet och vänder ryggen.

  • Mrs Okänd
    Anonym (M.K) skrev 2014-12-09 10:47:51 följande:
    Så är det nog som du beskriver. Våra barn är väldigt intensiva och kärleksfulla och väldigt på henne men jag vill ändock beskriva att jag är väldigt närvarande pappa och de suger verkligen väldigt mycket kärlek även från mig och det ska barn naturligtvis göra. Vi karmas och pussas mer sällan och det gör att det blir alltid på mitt initiativ. Jag kan aldrig ladda om känslomässigt och inte heller kompenseras som din man genom att ha sex ofta. Det gör att jag blir extremt kylig mot henne när det är alltid jag som tar initiativet och trugar.  

    Jag vet inte varför hon inte vill prata heller. Hon bedyrar att hon älskar mig och jag är hennes livs kärlek men jag börjar naturligtvis tvivla...Det har inte undgått henne sedan i helgen att jag har härsknat genom ett smärre utbrott i lördags innan vi la oss.  

    Det hör tillsaken att jag inte kan sova om jag inte reder ut en situation och det vet hon mycket väl om efter så många år. Har sovit max 8 timmar på 3 dagar. Jag vill aldrig ta upp saker och ting med henne förrän barnen har lagt sig och nu senast igår kväll när jag ville prata då tyckte hon att 21.45 var för sent för att prata och då lämnade jag sovrummet med frustration och enormt besvikelse och la mig på soffan. Hon stängde bara dörren efter mig och la sig på nytt. Jag tänkte i natt med tanke på att hon inte ville prata så beskrev jag mina känslor och hur jag har känt på sistone i ett mejl till henne så att vi undviker gå i försvarsställning i en dialog. Jag såg att hon läste mejlet i morse i sin telefon utan någon reaktion innan vi skildes åt.

    Känner mig faktiskt väldigt förtvivlad.
    Känner verkligen med dig. Jag har ibland försökt få min man att prata när vi haft våra problem men det finns inget värre när man inte får nåt svar. Då kan man inte heller lösa problemet. Det kan ju vara så att hon inte heller vet varför hon inte har så stort behov av intimitet och då kanske hon också blir "rädd" för att inte ha detta behov. Sen är man ju lite olika. Min man vill gärna kramas för att få en bekräftelse på att allt är bra. Hoppas för din skull att hon just nu tänker över situationen och kan ge dig respons.
  • Linux1003
    Mrs Okänd skrev 2014-12-09 10:56:36 följande:
    Känner verkligen med dig. Jag har ibland försökt få min man att prata när vi haft våra problem men det finns inget värre när man inte får nåt svar. Då kan man inte heller lösa problemet. Det kan ju vara så att hon inte heller vet varför hon inte har så stort behov av intimitet och då kanske hon också blir "rädd" för att inte ha detta behov. Sen är man ju lite olika. Min man vill gärna kramas för att få en bekräftelse på att allt är bra. Hoppas för din skull att hon just nu tänker över situationen och kan ge dig respons.
    Det är just bekräftelsen jag behöver och känna att allt är bra.Tack så hjärtligt för återkopplingen.
  • Mrs Okänd
    Linux1003 skrev 2014-12-09 11:06:28 följande:
    Det är just bekräftelsen jag behöver och känna att allt är bra.Tack så hjärtligt för återkopplingen.

    Kan nog stämma. Jag kan ju också göra så ibland och just en kram innehåller ju så mycket. Tyvärr är det ju just stress som gör att man inte hinner "stanna kvar" i kramen.
  • Linux1003
    Mrs Okänd skrev 2014-12-09 11:26:07 följande:

    Kan nog stämma. Jag kan ju också göra så ibland och just en kram innehåller ju så mycket. Tyvärr är det ju just stress som gör att man inte hinner "stanna kvar" i kramen.
    Så kan det vara också. Jag har surat förr men släppt det bara efter någon dag men nu känner jag att det rinner över och jag står inte ut längre.

    Jag har aldrig varit otrogen och avskyr otrohet men jag har tom den senaste tiden övervägt om det finns någon kvinna i samma situation som jag själv som behöver närhet, bekräftelse och inte minst sex och som inte vill ge upp sin familj. Men det är knappast långsiktigt och någon lösning på problemet.
Svar på tråden Kärlek