Precis så var det för mig. När mitt gamla förhållande tog slut, visste jag precis vad jag var ute efter och vad jag inte ville ha i ett förhållande. Genom erfarenhet lär man sig otroligt mycket, även om det ibland är onda läxor
Diskussionen här om att fördelningen av hushållssysslorna skulle göra skillnad för kvinnors sexlust stämmer då inte in på alla kvinnor. Själv har jag alltid varit den i mina relationer som har skött hushållet, lagat mat, handlat, hållit reda på släktingars och vänners födelsedagar, haft skafferiet i huvudet etc. etc. Men inte har det hjälpt för att öka sexlusten hos kvinnorna jag varit gift med (2 st).
Men jag tillhör väl kategorin män som är lite för mesig, eller för jämställd, eller hur man nu ska uttrycka det. Det ligger inte för mig att peka med hela handen när det kommer till sex. Jag är en givare, älskar att få en kvinna att njuta och ger t.ex. gärna oralsex. Jag har gärna het, ruffig sex, men är inte lagd åt dom/ug-hålllet.
Men jag vill ju inte hela tiden vara den som tar initiativ till sex. Jag vill också bli upphånglad, få gylfen neddragen och bli sugen i TV-soffan, bli bestigen på morgonståndet...
Nu råkar jag ha släpat med båda mina fruar till parterapeuter, så vi har försökt reda ut detta. Den ena hade egentligen inget ont att säga om mig. Hon kunde inte förklara varför hon inte ville sex med mig. Hon sa inte ens att hon inte var intresserad, hon njöt av det när vi väl hade sex. Men hon hade hunsat mig så länge på många plan så jag fann för gott att lämna henne.
Den andra, som jag fortfarande är gift med, kände sig berövad sin roll som hustru när jag tog en självklar plats i hushållsarbetet, så det var en orsak till att hon inte hade lust till sex. Hon är också mer beroende av att jag tar för mig sexuellt, och det kan jag väl göra då, men inte alltid. Hon har också beklagat sig över att det inte går att reta upp mig och få till ordentliga gräl, men jag funkar inte så.
Särskilt i mitt nuvarande äktenskap så har vi diskussionen levande och försöker överbrygga skillnader i våra beteenden, men det är inte lätt. Hela tiden faller vi in i oönskade mönster som är destruktiva. Frågan är väl om vi är menade för varandra. Det är inte helt självklart att vi ska fortsätta tillsammans. Vi har inga gemensamma barn.
Hur som helst kan orsakerna till att sexlivet inte funkar vara väldigt varierande. I början av de båda äktenskapen hade vi väldigt mycket och bra sex, men sen blev det sämre allt efter, men min egen lust har aldrig minskat, trots att även jag har haft det jobbigt på olika sätt, med jobb och ekonomi. Sånt påverkar inte mitt behov av sex.
Konfronterade henne igår när jag föreslog att vi skulle ha sex och hon "inte orkade" och sen lade hon sig till sängs med en bok istället. Så följde en timme där hon drog upp gamla saker som hon hade blivit arg på mig och saker som störde henne. Summa summarum så borde jag bara acceptera att hon inte vill ha sex så ofta som jag och "det är så här i alla förhållanden" och att hon hade "tusen andra saker som snurrade i skallen på högre prioritet än sex" (såklart inget som jag fick avlasta).
Fan det kan väl inte vara så att jag ska ha dåligt samvete för att jag vill ha sex med min fru? Att jag bara ska vara nöjd att få leva hennes vardag (och betala räkningarna) och vara nöjd att jag får tömma pungarna varannan vecka?
Det kan ju vara hett i en relation där sexlivet är levande, men inte ens jag hade velat att Anton skulle gjort så med mig om jag strax innan hade sagt att jag inte ville ha sex. Han kan vara bestämd mot mig och jag gillar det,( blir gärna bunden) men han gör bara det om jag är sugen på sex, viket han märker snabbt genom min respons mot honom i blickar, kyssar osv...( eller genom ord)
Det händer att jag sagt till Anton att jag inte vet om jag kan ha sex ,att jag inte riktigt är "i form". Då smeker han mig ömt...och kanske jag ändrar mig...
Män som inte respekterar ett nej känns bara otäckt.
Givetvis ska ett nej respekteras men i detta fall verkar ju kvinnan vara utled honom och inte ha den minsta lust för honom. Funkar hon som mig kanske hon har tröttnat på en man som inte tar för sig av vad han vill ha, som frågar om lov (?!) att ha sex (avtändande). En man som bara finner sig i att jag skulle avvisa honom månad efter månad och år efter år skulle jag tappa respekten för och då också lusten. Jag vill ha en man som säger emot och som visar vad han vill. Det är manligt och då tänder jag också. Jag förutsätter att alla förstår skillnaden med att ta sin kvinna hårt, bestämt och överraskande och mellan en våldtäkt.
Där funkar ju alla olika. Jag skulle uppskatta det och kanske kunna se min man med nya ögon om jag torkat in och inte längre ser honom som en man. På så sätt kunde min lust väckas igen. Annars tror jag att det enda som skulle återstå är att skiljas.
Att tvinga någon till sex är ingen lösning och det är inte heller det jag förespråkar. Bara att man låter visa sin lust och åtrå på ett mer primitivt sätt och på det viset tända hennes lust. Att ha en man som skulle tvinga sig på en och inte respekterar ens gränser är inget man vill ha heller. Det är en balansgång där.
Ett nej kan komma per automatik också, av tristess och då behöver det inte alltid vara fel med lite bestämdhet och att visa var skåpet ska stå.... MEN alla kvinnor är olika men jag antar att det finns fler som jag också så det kan ju vara värt att pröva. Uppenbarligen funkar det ju inte som nu.
Jag tror att minskad sexlust ofta är ett symtom på att något inte fungerar i relationen. Det behöver inte ens ha med sex(eller lust) att göra. Det kan vara att man inte känner sig respekterad på något plan. Då måste man försöka lösa detta. Ibland kanske resultatet blir skilsmässa, men ibland är det faktiskt bättre än att stoppa huvudet i sanden. Tycker man inte längre om varandra kan man inte förvänta dig att sexet ska fungera.
När man tittar i statistiken ( statistiska centralbyrån) ser man att par som träffats efter 30års ålder oftare stannar i långa relationer. Ju tidigare man träffats, ju större risk för skilsmässa.
Det är inte så konstigt att man lättare får relationen att fungera när man har mer livserfarenhet och självkännedom.
En annan orsak till att kvinnor inte vill ha sex tror jag beror på är att sexet inte är tillräckligt bra.
Fortfarande ser vi för mycket på sex som att det börjar och slutar med mannens erektion.(allmänt om sex) Visst. Jag vet att det finns många män som verkligen vill ge sin kvinna njutning på varierade sätt, men jag tror ändå vi fortfarande är för styrda av att sex "ska" vara på ett visst sätt och att man ska förstå vad den andre vill utan att prata om det. Om man nöjer sig med sex, som inte är riktigt bra, kommer man att tröttna. Prestationsångest och dåligt självförtroende kan dessutom lätt sätta käppar i hjulet. Om man fortfarande älskar varandra tror jag att man kan lösa det. Då måste man dock vara helt ärlig och utan att anklaga varandra. Jag tror också sexlivet gynnas av variation och jag tror det är lättare att variera sexlivet och prova nya saker om man kan prata med varandra om sex.
Jag vet att det inte är lätt. Jag kan idag se att jag skulle uttryckt mig på andra sätt än jag gjorde till min fd man. Nu var det så mycket som inte var bra så det kanske bara hade tidigarelagt skilsmässa, men hur som helst vet jag att man måste vara väldigt ärlig och öppen om samtalen ska lösa något. Dåliga samtal kan nog snarare öka den negativa spänningen och prestationsångesten. (läs mitt inlägg 368 om kommunikation)
Jag tror det är viktigt att redan från början prata om sex. När man inleder en ny relation kan man lättare göra rätt från början. Jag tror dock att man kan lyckas hitta rätt även i en långa relation som gått snett, men då måste man vara beredd på att det inte är någon quick-fix.
I min nuvarande relation pratar vi verkligen om allt och för mig är det väldigt förlösande för att kunna släppa loss och slappna av. Jag hade en annan man innan Anton, men där vågade jag inte vara så öppen, vilket gjorde att jag inte heller med honom vågade släppa lös min sexualitet...även fast den mannen var mycket mer intresserad av mig och min kropp än min förste man.
Många män som skriver här verkar nästan hata kvinnor. Med den inställningen är det inte konstigt att ni får problem.
Jag tror inte att kvinnoförakt är rätt ord men jag har en viss förståelse över män som är bittra över kvinnors makt vad gäller kontroll över deras sexliv. OK, mer specifikt - den person som har mindre behov av sex kan använda det som ett vapen och ha i praktiken samhällets fulla stöd för det (inte kan du väl förvänta att en trebarnsmamma ska orka...)
Med att föreslå sex menar jag inte att jag skulle säga åt min fru att "Härmed anmäler jag mitt intresse för samlag" utan avvisningarna kommer oftast om vi ligger och spoonar (som vi för övrigt brukar göra när vi lägger oss även om det inte är sex i tankarna) och jag försöker tex. skrafsa henne på ryggen så kan det komma det klassiska "inte ikväll, jag är trött". Såklart jag kan fantisera att jag ryter "nu, kvinna" och river pyjamasen av henne och efter det är det fritt fram men så funkar hon inte. Ni får bara lov att tro mig - efter att vi varit tillsammans i 15+ år så vet jag vad som *inte* funkar (man kan inte känna den andra speciellt bra om man lyckas bli överraskad på den punkten). Det är inte det att jag skulle vara för feg för det.
Dock kan jag anta att det är "säkrare" för en man att bli avvisad genom att försiktigt pröva isen. Om man tar "nu kvinna"-attityden så antar jag att fallet är ännu högre. Om en kvinna skulle klä sig i spetstrosor och försöka förföra sin man och han skulle titta upp från datorn och säga "nah, tror jag ska porrsurfa istället" så skulle FL-mafian korsfästä honom- ingen skulle säga åt kvinnan att "du borde kanske närma dig mannen krypande och suga av honom under bordet först"(?)
Igen kan det vara jag som är naiv men jag tror att min fru inte är missnöjd med mitt förhållande (med undantag av vissa "standardförbättringar" som dom flesta fruar önskar) och jag skulle vara överraskad om hon skulle kräva skiljsmässa. Hon verkar nöjd med sexet då det blir av och hon pratar ofta om framtiden tilsammans.
Problemet är att hon inte har samma behov av sex som jag - jag vill ha sex kanske var tredje dag och hon tycker att "efter 2, 3 veckor känns det som om det skulle vara helt trevligt". Och eftersom hon tycker att det är helt OK så kan det ju läggas på lågprioritet där efter jobbstress och allt annat "som måste fixas". Och det är ju som sagt inte så mycket rum man har att jobba med i "förhandlingarna". När ungarna frågar som vuxna varför vi gjorde slut ska man säga "vi hade olika sexbehov"? Igen, koka groda. Ibland undrar jag hur folk utan barn ens kan säga sig ha relationsproblem. Om det inte funkar bra så går man skilda vägar.
Det som för mig fortfarande är ett stort frågetecken är hur det är möjligt för en kvinna som gillar sex (då när det passar henne), och som ser att mannen njuter av hennes kropp, och som ser att förhållandet blir bättre efter sex, och som ser att förhållandet blir sämre utan sex kan tycka att det är så moybjudande att "ställa upp" med sex? Min fru skulle få tammefan ge mig en rungande örfil var tredje dag om hon skulle få sexuell njutning av det etc. Och med "ställa upp" menar jag inte att man ska ligga där som en flundra och inte att man ska behöva vara störtkåt, bara att ge sig själv en chans att uppnå det dät tillståndet man kanske självmant först skulle ha uppnått efter två veckor.
"verkar" och "nog" är uttryck som visar att det verkar vara så men jag kan inte bevisa det. De få gånger vi har pratat om det explicit så påstår (igen ett vagt uttryck) hon att det är bra men det bara är att hon inte vill så ofta och att hon inte kan tvinga fram det. Tror jag ska föreslå parterapi om det skulle gå enklare att prata med en "förmedlare" emellan för att få lite andra synvinklar. Jag har föreslagit en gång tidigare men då var hon ganska negativt inställd till det.
Jag håller med dig i allt detta, väldigt bra skrivet. Du skriver kloka saker i alla dina inlägg. Att våga prata öppet och ärligt med varandra när det gäller sex tror jag är jätteviktigt. Visst, det sexuella kanske funkar helt av sig själv i början utan att man behöver säga något, men förr eller senare kommer det att uppstå fnurror och oklarheter och har man då redan grundlagt en bra kommunikation så kommer man med stor sannolikhet att kunna lösa problemen. Och detta gäller så klart inte bara sex utan hela förhålladet. Det hänger ihop.
Ett stort misstag mitt ex och jag gjorde var att vi inte kommunicerade. Vi var bra på att prata om allt möjligt, men inte om oss två, om vårt förhållande och vårt sexliv. Där låste det sig. Det blev anklagelser av alltihop i stället för vettiga samtal och då föser man varandra längre och längre in i varsitt motsatt hörn tills man befinner sig i något slags krigszon där det till slut bara handlar om att försöka överleva. Båda slutar lyssna och bygger upp diverse murar och försvar. Och det värsta var att vi, mitt ex och jag, trodde att vi hade en bra kommunikation fast den var helt värdelös. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ta sig ur sådana illusioner och låsningar utan hjälp utifrån (läs parterapi).
Vad gäller den kvinnosyn som florerar i den här tråden så tänker jag att antingen kan man se människan som ett förenklat biologiskt system på två ben eller också kan man se oss alla, män och kvinnor, som komplicerade, sammansatta, föränderliga varelser med stor potential och fantastiska möjligheter till utveckling och lärande. Jag väljer det sistnämnda synsättet, dels för att det jag har sett och upplevt under mitt relativt långa liv har bekräftat det, dels för att det gör livet så mycket roligare och intressantare.
Och om nu något snille här får för sig att hävda att han sitter inne med sanningen så vill jag förekomma detta med att säga att både det biologiska synsättet på människan och det psykodynamiska bygger på teorier, det går inte att säga att det ena är rätt och det andra fel. Det handlar alltså om ett val man gör, vilket synsätt man väljer, inte om att det går att entydigt och vetenskapligt bevisa någonting.
Testa detta på frugan/flickvännen. Alltså seriöst. Gör det varje dag t ex en v. och se vad som händer!
Glöm det där med parterapi. Det i sig kommer inte leda framåt. Möjligen kan det vara ett forum för dig att säga vad det är du vill ha och behöver för ett bra liv. Stryk de saker hon inte kan/vill ha gemensamt med dig. Har hon sagt nej så fortsätt med de saker som är kvar även om det bara blir saker hon inte kan/vill dela med dig. Du är då helt öppen med vem du är vilket hon säkert uttryck att hon vill att du ska vara.
Att ha sex med henne 2-3ggr per vecka är vad du anser som lagom och att det ska vara något ni gör tillsammans. Detta är att ha sex på dina villkor.
Att ha sex med dig 1-2ggr per månad är vad hon anser som lagom och att du ska ta initiativ. Detta är att ha sex på hennes villkor.
Du kan inte tvinga henne att ha sex på dina villkor. Låt inte henne tvinga dig att ha sex på hennes. Sker det så sällan kan man lika gärna låta bli helt.
Gör samma sak med alla saker i er relation så att du ser hur mycket av den som är på dina respektive hennes villkor. De saker hon inte vill prata om och ändra på så de hamnar i mitten mellan era villkor kan du stryka som en del av er relation. Beroende på vad som blir kvar kan ligga till grund för din värdering av er relation på ett sätt som blir tydligt både för dig och henne.
(Att du kanske accepterat eller sagt ja till eller uttryckligen hållit med om saker tidigare spelar ingen roll nu. Du gjorde det då av någon anledning som var bra då men nu anser du något annat. Om hon anser dig byta åsikt och vara fladdrig kan du alltid säga att det du sa då var för att du inte ville ha bråk/ville vara snäll/trodde att det var så man skulle göra vilket säkert i många fall stämmer.)
Videon låter bra men det kräver ju att partner är ganska öppen. Jag tror att dom flesta män skulle gå med på leken om frugan säger att "vill du ligga där och njuta, jag vill prova en sak?" Själv skulle jag inte vilja nåt hellre än att se/höra/känna att frun njuter men det är lite problematiskt eftersom hon knappt vill att jag rör henne genom trosorna för tillfället
Det stämmer säkert, detta med handskarna. Och jag tänker återigen på det du skrev förut, om att "vara där", och att man antagligen hittar saker att haka upp sig på i en sådan här film om man inte "är där". Man reagerar på det konstlade i situationen, på handskarna, på att det är en reklamfilm etc, i stället för att ta till sig poängen som du beskriver den: att man ska hitta varandra på ett djupare plan, få mer tillit, våga öppna sig, ta relationen till en ny nivå.
Har du testat något sådant här själv? Vad hände i så fall? Eller är du en sådan som så att säga redan kan detta med tillit från början?
... Prova!
Jag håller med dig Rosemary.
Jag tycker det är märkligt att handskarna i filmen får så stort fokus här i tråden . Tänk så mycket man får "stå ut med" i den kommersiella porren som inte förekommer i det vanliga sexlivet.... Eller hur är det...Hur vanligt är det att ha lårhöga stövlar med höga smala klackar när ni har sex....
Och hur står det till med analsexet i porren jämfört med hur det fungerar i verkligheten. Är det med verkligen överenskommande? Att utan förberedelse bara trycka in kuken och pumpa? ... Och hur är det med kvinnors orgasm. I porrens värd kommer de flesta kvinnor av endast penetrerande sex... Men i verkligheten måste många kvinnor få klitoris simulering. Jag undrar om ni, som besväras så mycket av handskarna i Youtube - klippet, är lika kritisk till alla detaljer i porren... Bara en undring...
För mig handlar klippet om att ge kvinnan tid, helt kravlöst, att hitta hennes njutning och att prata om det. Det är intimiteten, mötet och kommunikationen som bör vara i fokus, och det man gärna kan inspireras av. Varför vill man bara se det negativa hela tiden...Varför leta efter problem att fästa sig vid.
Och allmänt angående handskar så brukar jag och Anton använda handskar vid analsex. Nu när vi ändå skaffat handskar, har det hänt att vi båda använt det vid annan sexuell stimulans och smekning. Jag har runkat Anton med handskar och glidmedel och han har gjort liknande på mig... Det är inte alls tokigt, som omväxling... Det är rätt sexigt och skönt faktiskt ... Prova!
Jag antar att ni vill svara mig "ja, men det här var ju en instruktionsvideo, det är annat än porr"...Men i mina ögon är det inställningen som är det viktiga.
Vad gäller sexualitenten så tycker jag att männen ska fokusera mycket mer på den kvinnliga. Där finns det otroligt mycket att hänta för oss män. Det känns som att den kvinnliga sexualiteten är så mycket mer mångfacetterad, intressant och djupgående. Så mycket mer att utforska. Som en bortglömd värld som vi precis upptäckt. Vi män kan tillsammans med kvinnan hitta många skatter där, göra enorma upptäkter och det är vi som har den ena nyckeln till skattkammaren.