Nån mer som planerar nr tre och vill följas åt :)

Hejsan! Vi funderar på en 3:a. Ser att tråden pågått ett tag, men har läst lite i den och tänkte att jag iallafall kan skriva ett inlägg.

Har två barn sedan tidigare, en nyss fyllda 3 och en som blir 1 i augusti. Jag är 38 och sambon 33 så det känns som det brinner lite i knutarna (för min del) om vi ska ha en trea. Känner mig dock osäker på en massa saker. Två är hanterbart, men hur skulle det bli med tre? Hur fungerar vårt hus? Två skulle få dela rum och sedan måste vi nog flytta i framtiden. Bil? Hur får man in tre bilstolar? (Om vi ska ha tätt) kanske måste byta bil.. osv..

Orkar man en till tätt? Väntar vi så är ju risken att vi inte kan få fler barn. Blir det bra dynamik med en tredje? Fungerar ju bra nu (förutom lite syskonavundsjuka från stora) Så svårt att bestämma oss..

Hej!

Funderar på att smyga in i den här tråden då vi planerar nr 3. Har två barn födda 2013 och 2015. ÄL borde komma idag (hoppas jag) sen börjar väntan igen......

Tackar! :)

Äl +10 idag och tiden går ju så långsamt.. Har den vanliga mensvärken som jag brukar ha mellan Äl och mens och brösten känns lite som när mjölken rinner till. Minns inte riktigt om jag brukar ha så.

Vad jag minns så hade jag inga direkta symptom innan BIM med de andra två barnen, så det blev väl ingenting antar jag :p

Har frågat treåringen om hon vill ha ett till syskon. Nej var svaret. Det räcker med lillasyster. Ingen lillebror och ingen mer lillasyster. Kan ju bli spännande om vi nu lyckas med en trea haha!

Här är mensen tyvärr på G :(

Beklagar, fy vad orättvist :(

Tråkigt :(

Jag är 38 så ni är ju ungdomar i jämförelse! ;) Fick första barnet när jag var 35

Förstår ångesten, blir ju extra jobbigt såklart om det är svårt att få barn som det är.

Vår första var en hoppsan. Andra trodde vi skulle gå snabbt, men det tog 7 månader (visst, 7 månader kanske räknas som normalt men jag tyckte det var länge) Nu har vi vara hunnit med ett seriöst försök och ett mindre seriöst. Fick dock veta efter andra barnet att min livmoder troligen har ett mindre utvecklat livmoderhorn. Ofta har man då tydligen svårare att få barn, ofta saknas passage från ena äggstocken, och risken för missfall är högre. Många har även missbildade urinvägar (vilket jag troligen inte har eftersom jag aldrig märkt av nåt) Så den vetskapen i kombination med min ålder får mig att bli lite rädd för att det kanske inte blir fler barn.

Nej det har alltid funnits, men jag har inte vetat om det (tur det, annars hade jag väl fått ännu mer ångest) Men jag har kanske haft tur tidigare, man vet inte hur det blir den här gången och med min tur så blir det säkert problem nu. Eller så har jag tur och "missbildningen" är inte så stor, kanske har jag passage på båda sidor och kanske har jag inte högre missfallsrisk. Eftersom jag har två barn så tyckte är det tydligen ingen vits att kontrollera närmare hur det ser ut

Nä usch, det förstår jag att du inte vill. Håller tummarna att det går ändå