Jag skrapades för en dryg vecka sedan i vecka 11 efter att graviditeten avstannat i vecka 6 och nu tänkte vi köra igång och försöka oss på en ny graviditet på en gång. Men denna gång känner jag mig inre lika kaxig. Oron över att det ska hända igen finns med och det skulle vara skönt att dela tankar med andra som upplevt samma på vägen.
Ser att det tillkommit många nya.Välkomna hit, trist att vi är så många som drabbats av ma/mf men det är skönt att ha en tråd att få ventilera sig i.
Vi får invänta mensen , tror den dyker upp kring den 16-17 mars om det tar 36 dagar som vid tidigare ma/mf.Hade tänkt försöka innan första mensen men hade ju en infektion i underlivet vid missfallet och nu har jag troligtvis även dragit på mig en uvi.Men när mensen kommit så kör vi.Tidigare 2 år som vi försökt så hoppade vi över mars då jag absolut inte ville ha ett december barn.Men nu vill jag inget hellre än att jag ska bli gravid igen så nu spelar det ingen roll.Även om man väntar i januari så kan man ju föda förtidigt så det blir december i vilket fall som helst.Men först ska ju mensen komma så man kan känna att allt är över och man är redo att försöka igen.
Tack moonlight! Ja anledningen att vi alla är här tråkig. Men som du säger skönt med en tråd att ventilera i.
Har nog ägglossning nu och inväntar mens omkring den 18 mars. Men får ju inte försöka än. Vid det första missfallet kom min mens på dag 26. Egentligen känner jag mig inte redo att börja igen men känner mig stressad pga åldern. Började att försöka när jag var 35 och snart är jag 37 år. Har ni gjort någon missfallsutredning? Vill också ha barn så fort som möjligt och spelar ingen roll om det blir i december. Jag har en son som är 18 år och han var beräknad till december men kom en månad för tidigt.
Inatt har jag haft mardrömmar och vaknat upp kallsvettig.. Hur bearbetar man en sån här sak.. För sambon är det så enkelt.. Han har sina visioner att det är livet, allt har sin mening, det är bara att bryta ihop och komma igen.. Allt detta efter att i torsdags suttit och gråtit ikapp med mig... Tycker inte synd om mig själv men kan inte släppa att man i 5 veckor gått och varit så lugn eftersom man inte haft en enda blödning och ändå har det inget där varit... Kommer att ta ett tag innan jag förstår hur min kropp fullständigt lurat mig.. Är så tacksam att man har denna tråd att ventilera sig i.. Håller tummarna att vi snart kan lämna denna tråd bakom oss och flytta över till bebis i dec/jan.. :)..
Plussade idag efter mf/ma nr 2 som startade 29 januari, så inte hunnit få någon men emellan. Testet visade negativt i onsdags och tidigare har jag plussat 9 dagar efter äl så misstänker att jag nu är i vecka 3+3.
Så nu går man och väntar på mf nummer 3.. 
Hur tar man sig förbi sådana tankar? När man inte ens kan glädjas över ett plus på stickan?
Plussade idag efter mf/ma nr 2 som startade 29 januari, så inte hunnit få någon men emellan. Testet visade negativt i onsdags och tidigare har jag plussat 9 dagar efter äl så misstänker att jag nu är i vecka 3+3.
Så nu går man och väntar på mf nummer 3.. 
Hur tar man sig förbi sådana tankar? När man inte ens kan glädjas över ett plus på stickan?
Plussade idag efter mf/ma nr 2 som startade 29 januari, så inte hunnit få någon men emellan. Testet visade negativt i onsdags och tidigare har jag plussat 9 dagar efter äl så misstänker att jag nu är i vecka 3+3.
Så nu går man och väntar på mf nummer 3..
Hur tar man sig förbi sådana tankar? När man inte ens kan glädjas över ett plus på stickan?
Palo: stort grattis! :) Beklagar era tidigare missfall. Håller tummarna att det ska gå hela vägen nu. Det är ju bara en 1% av alla kvinnor som får tre missfall i rad och fortfarande är det större chans att det ska gå vägen.
För tre veckor sedan fick vi vårt andra missfall i rad. Just det du beskriver att du inte ens blir glad över plusset och tanken att du väntar ett tredje missfall, är jag rädd för att jag också ska känna nästa gång. Har av denna anledning tagit kontakt med kurator på kvinnokliniken och väntar på en tid. Hoppas att det ska hjälpa och ge stöd. Tror ändå att jag kommer känna rädsla och oro under graviditeten och först ren lycka när jag väl har bebisen i min famn. Fy fan för att få upprepade missfall känner mig snuvad att känna glädje vid framtida graviditeter.
Stor kram på dig och hoppas att du snart kan känna glädje.
Grattis Anna! Vad roligt med flera plus i tråden :) Håller tummarna nu för er med.
Tack moonlight! Ja anledningen att vi alla är här tråkig. Men som du säger skönt med en tråd att ventilera i.
Har nog ägglossning nu och inväntar mens omkring den 18 mars. Men får ju inte försöka än. Vid det första missfallet kom min mens på dag 26. Egentligen känner jag mig inte redo att börja igen men känner mig stressad pga åldern. Började att försöka när jag var 35 och snart är jag 37 år. Har ni gjort någon missfallsutredning? Vill också ha barn så fort som möjligt och spelar ingen roll om det blir i december. Jag har en son som är 18 år och han var beräknad till december men kom en månad för tidigt.