Jag skrapades för en dryg vecka sedan i vecka 11 efter att graviditeten avstannat i vecka 6 och nu tänkte vi köra igång och försöka oss på en ny graviditet på en gång. Men denna gång känner jag mig inre lika kaxig. Oron över att det ska hända igen finns med och det skulle vara skönt att dela tankar med andra som upplevt samma på vägen.
Vid gjorde "aborten" den 29 december fick min mens den 29 januari. Tog sig ej denna gången och helt plötsligt känns det som att vi inte kommer få barn igen men hoppas sååå att det tar sig denna månaden. Första fången jag blev gravid med vår dotter pt jag P-piller nu senaste grav blev vi gravida på första försöket när vi hade bestämt oss. Har känt mig stressad över att det al bli barn nu 2015 men får nog försöka släppa det där och ställa in mig på 2016 istället. Gör bara så ont i hjärtat när vår 5-åriga dotter ( som längtar efter syskon och är så otroligt omtänksam ) frågar varför inte jag har någon bebis i magen och att alla har syskon förutom hon. Då vill jag bara bryta ihop men det går ju inte :(
Nu har det Molat i tjejmagen sen i lördags och jag har kört ÄL-test sen i torsdags... Tors-fre= rund cirkel = låg chans. Och lör-tis blinkande gubbe!!!!! När kommer den fasta?!!! ???? enligt min mens ska det vara ÄL idag eller imorgon!!!!! Har regelbunden på 27-28 dagar ca... Men undrar mf har gjort att den är sen?! Någon som har varit med om liknande?!? Att ÄL kommit senare efter Mf?!!
?
ag kan inte sluta gråta.. Trodde verkligen att det var våran tur.. Efter 2,5 år plussade vi naturligt den 27 jan (precis när vi skulle börja ivf-behandling) och enligt uträkning (sista mensen 30 dec) borde jag vara i v.10(9+2). Hade länge funderat på ett tidigt ul eftersom vi försökt så länge och jag verkligen ville se att allt stod rätt till. Idag var det dags, men dom såg ingenting, nada.. Helt tomt.. Förstår ingenting.. Eftersom jag har kvar vissa symptom och gravtest fortfarande visar positivt tror dom på ofrostig graviditet eller utomkveds.. Imorgon fick jag akut tid hos kvinnokliniken för att bekräfta.. Har inget hopp kvar och lyckan är som bortblåst.. Hur kan kroppen lura en så pass mycket.. Finns väl ingen möjlighet att man kan räkna fel på 4 veckor och att jag endast är i v.6..
Vid gjorde "aborten" den 29 december fick min mens den 29 januari. Tog sig ej denna gången och helt plötsligt känns det som att vi inte kommer få barn igen men hoppas sååå att det tar sig denna månaden. Första fången jag blev gravid med vår dotter pt jag P-piller nu senaste grav blev vi gravida på första försöket när vi hade bestämt oss. Har känt mig stressad över att det al bli barn nu 2015 men får nog försöka släppa det där och ställa in mig på 2016 istället. Gör bara så ont i hjärtat när vår 5-åriga dotter ( som längtar efter syskon och är så otroligt omtänksam ) frågar varför inte jag har någon bebis i magen och att alla har syskon förutom hon. Då vill jag bara bryta ihop men det går ju inte :(
ag kan inte sluta gråta.. Trodde verkligen att det var våran tur.. Efter 2,5 år plussade vi naturligt den 27 jan (precis när vi skulle börja ivf-behandling) och enligt uträkning (sista mensen 30 dec) borde jag vara i v.10(9+2). Hade länge funderat på ett tidigt ul eftersom vi försökt så länge och jag verkligen ville se att allt stod rätt till. Idag var det dags, men dom såg ingenting, nada.. Helt tomt.. Förstår ingenting.. Eftersom jag har kvar vissa symptom och gravtest fortfarande visar positivt tror dom på ofrostig graviditet eller utomkveds.. Imorgon fick jag akut tid hos kvinnokliniken för att bekräfta.. Har inget hopp kvar och lyckan är som bortblåst.. Hur kan kroppen lura en så pass mycket.. Finns väl ingen möjlighet att man kan räkna fel på 4 veckor och att jag endast är i v.6..
hoppar in här! fick missfall för en månad sedan (eller MA) var i v 11 men hade avstannat i v 5-6. Fick tabletter för att stöta ut det. Har en dotter sedan tidigare som blir 3 år i juni.
Omställningen tycker jag är otroligt jobbig. Att ens planer inte alls blir av. Jag skulle gå hem på gravledighet nu i mars egentligen och det var det enda jag tänkte på, då det är mycket stress m.m på jobbet. Och nu när det inte blir så längre.,, åh det är så svårt.
Hur har eran dotter reagerat på det?
Åh känner verkligen för er. Måste vara skittufft.. Hoppas ni får en lyckad graviditet snart.
Hann precis också berätta för min son. Jag sa att det inte var någon bebis, att vi trodde fel. Ville inte säga att det dött. Nu hoppas jag mensen kommer igång snart så vi kan börja försöka igen men väntan är så jobbig. Sen att jag även måste försöka i 1-2 år för att bli gravid gör det inte lättare.