Vi samsov också i början. Sonen låg i ett babynest och hade varken täcke eller filt. Som flera redan sagt är det lättare att somna om och man behöver inte gå upp när man ska amma. För oss var det också så att när sonen lärt sig sugtekniken ordentligt hittade han typ bröstet själv och jag vaknade av hans pickande. Då var det bara att knäppa upp och sedan skötte han amningen själv medan jag halvsov vidare. När sonen var runt 2-3 månader började vi lägga honom i hans säng. Då sov han där till första amningen (5-6 timmar) och sedan samsov vi resten av natten. Både jag och min sambo hade svårt med samsovningen då vi alla tre störde varandra när vi rörde oss i sömnen. Dessutom kände vi att vi ville att vår säng skulle vara just vår säng. Då var det skönt att få iaf 5-6 timmars sömn utan något som störde. Det funkade bra för sonen också så efter ett tag började jag lägga över honom till hans säng efter första amningen och så samsov vi efter andra amningen osv.
Sen blir det ju svårare att "tjäna" sovtid när man samsover om man av någon anledning inte kan/vill amma och måste ge ersättning. Då måste man upp i vilket fall. Å andra sidan kan ju båda föräldrarna sköta matningen och då kan man dela upp det. Ett tips då är att ha flaskor med rätt mängd pulver och en termos med rätt tempererat vatten bredvid sängen så går det snabbt att fixa maten mitt i natten.
En sak som störde mina nätter var att jag hade mjölk så det räckte och blev över och vaknade därför runt 4-5 av att det kändes som att brösten skulle sprängas. Om inte sonen vaknade och ville äta då var jag tvungen att pumpa och då gick det ju inte att sova samtidigt.
Annars vad gäller nattsömnen så kommer du med största sannolikhet få sova mindre än vanligt och vara tröttare, iaf i början. Det kan också bero på att man fortfarande är trött efter förlossningen som ju faktiskt tar en hel del krafter för de allra flesta. Men det blir bättre och man vänjer sig vid mindre sömn. Det är ju vanligt att man sover sämre och sämre på nätterna ju närmare förlossningen man kommer och det är väl kroppens sätt att förbereda sig på att klara sig med mindre sömn. Tänk på att försöka sova samtidigt som barnet under dagen (eller bara vila) så kommer du känna dig piggare.
För oss blev det så att sonens sömn blev riktigt dålig när han var nästan 6 månader gammal. Han vaknade minst 1 gång i timmen hela natten, jag var tvungen att amma 5-6 av uppvaken för att han skulle somna om och på dagarna sov han bara om vi var ute och gick med vagnen. När det var som värst jobbade dessutom min sambo borta i nästa tre veckor, jag sov minimalt och var HELT slut. Den sömnbristen vänjer man sig inte vid. På dagarna var jag ett vrak och orkade ingenting. Jag lekte inte med sonen utan låg utslagen på golvet bredvid honom och jag åt nästan ingenting. Tog en macka eller lite yoghurt nån gång per dag. Vi valde tillslut att genomföra en sömnmetod vars grund var att ha tydliga rutiner för mat och sömn under dygnet. Jag smygstartade lite med det och när sambon kom hem körde vi igång ordentligt. Den fjärde natten sov han 12 timmar i sträck och det gör han fortfarande, lite mer än 1 år senare (med lite upp- och nedgångar såklart, pga av sjukdom, tänder, mardrömmar, utvecklingsfaser m.m). Men oftast när barnen sover dåligt och man känner sig tröttare än vanligt är det en fas som det bara gäller att stå ut med. Inget att oroa sig för än alltså! :)
