• Äldre 25 Jan 23:24
    3315 visningar
    7 svar
    7
    3315

    Bonus Mamma på heltid, inga barn sen förut.

    Hej bonus mamma sen lite mer än 1 år tillbaka till en liten tös på 3 år. Bonus mamma på heltid sen 2014 de har varit en riktig berg och dalbana kan jag säga. Innan jag fanns i bilden var denna situation ännu värre för min sambo som var ensam förälder kan man säga.

    BM=biomamman

    BM bryr sig inte alls om sitt barn om de inte handlar om att BM får uppmärksamhet, BM träffar nästan aldrig sitt barn, hon ringer inte ens och pratar med sin dotter i telefon eller undrar hur sin dotter mår.

    BM dom få gångerna hon träffar sin dotter är när hon hämtar hon och åker iväg för att visa upp hon för andra människor eller lämnar hon lite överallt hos tex grannen, vänner m.m och åker iväg själv efter ett tag för att hon blir less.

    BM hittar ALLTID på ursäkter för att slippa träffa hennes dotter.

    BM ljuger om allt hon säger så inget kan man tro på.

    BM säger ofta att hon ska bli bättre på att ta hand om sin dotter och träffa henne mer och lovar att vi börjar med varannan vecka igen tex och säger att hon tar henne på fredag, men i sista minuten så kommer ursäkterna. :(

    Är en sån bonus mamma som har fått ta på mig hela mamma rollen. Jag som inte har någon erfarenhet av barn sen förut kan tycka detta är väldigt kämpigt både att uppfostra en 3 åring och få ett förhållande att fungera på bästa sätt.

    Känner att man blivit bestulen sin egen tid och tid för varandra ibland fast man fixar barnvakt någon gång.

    Beundrar er alla föräldrar där ute ni ska veta att ni gör ett fantastiskt jobb :)

    Finns de någon där ute som har liknade sits? eller kan ge Tips,Råd m.m frågor?

    Hur ni får de funka, uppfostran?

    Egen tid för sig själv och tsm?

    Barnvakt är ok, men hur ofta är Ok?

  • Svar på tråden Bonus Mamma på heltid, inga barn sen förut.
  • Äldre 26 Jan 21:15
    #1

    Hej

    Jag lever i te med min bonus till vardags, utan hon bor his oss vh samt flera veckor på loven. Men jag har funnits i hennes liv sedan hon var ett år. Idag är hon tonåring :)

    Jag har även två biologiska barn. Två pojkar, en på fem år och en ettåring.

    Det är skittufft att fixa de första åren ÄVEN om båda föräldrarna lever tillsammans. Som bonusförälder är det ännu tuffare pga många olika orsaker...

    Tror det är dels väldigt viktigt med den där egentiden - i en kärnfamilj har de vuxna oftast haft MINST ett år på sig (o då har det gått fort. ..) att lära känna varandra ordentligt och bygga sitt förhållande från grunden innan de slitsamma småbarnsåren kommer.

    Dels är det viktigt att även du får komma till tals. Speciellt om ni har barnet på heltid. Jag anser att man som bonusförälder måste få vara lika delaktig i uppfostran och regler som bioföräldern om man bor med barnet.

    Du måste även få lov att tycka att allt inte är en dans på rosor.. Det ÄR jobbigt att leva med barn, det tycker även vi biologiska föräldrar. Vi har dock en grundfärgen att stå på vilket gör att vi orkar lite längre ibland. Det är inte fel, det är bara så det är. Ofta "får" man som bonusförälder inte klaga... Som biologisk förälder får man däremot stöttning o goda råd om man uttrycker att det i perioder är jobbigt...

    Så - prata mkt och öppet.. Och tillåt dig andas ibland... det kan vara så att du har ett större behov av att glra barnfria saker än vad din sambo har (det ÄR hans barn..) och då tycker jag det vore bra om det gick att ordna..

    Gällande tid för er vuxna tillsammans utan barn tycker jag faktiskt det är helt ok att ha barnvakt några gånger i månaden. ..

    Vi lämnar mkt sällan bort barnen för VÅR skull.. Däremot ser vi ett behov hos barnen att vara med andra nästen vuxna. DE har kvalitetstid med sina mor o farföräldrar och vi får vuxentid på köpet ;)

    Den store har i perioder sedan han var två år sovit borta flera gånger i månaden. Hos sin morfar nästan en gång i veckan (mitt i veckan och sedan ledig en dag från förskolan). Han har till o med ett eget rum där :) Sov han inte där så sov han istället hos sin mormor eller farfar. För HAN ville. Gick det två veckor utan dem så började han ifrågasätta :)

    Övernattningar har minskar sedan lillebror kom, antar han inte vill missa ngt ;)

    Lillebror har inte börjat sova borta än. Han har provat en natt för morfar ville prova. Det gick utmärkt men det är inte ngt vi kommer börja med på regelbunden basis riktigt än. Men ngn kväll då o då iallafall..

    Med tanke på att bonus är 3 år så borde det gå ypperligt att hon sover borta ibland om hon har ngn som står henne riktigt nära. Farmor o farfar kanske? Eller mormor om hon nu inte har kontakt med mamman? En faster eller liknande?

    Försök göra det så att det blir fokus på att HON skall få hitta på ngt roligt - mys med farmor, bio med faster, djurparken med morfar osv - och inte för att NI skall få vara ensamma...

    Gällande bonus mamma... Det gör ont i hjärtat när jag hör sådant... Det ni måste minnas är att ni aldrig kan ta på er mammans val. Ni kan heller inte kompensera för henne. Ni kan bara ta ansvar för hur NI agerar. Låt inte konflikterna om henne ta över ert förhållande. . För det nöter även det...

    Tösen kommer märka tids nog vilja som finns där för henne och även om det smärtar så kommer hon förhoppningsvis finna trygghet i er.

    Vill avsluta med - du låter som en fantastisk bonusmamma! Att du tagit på dig rollen som du gjort (glöm bara inte bort dig själv och se till att pappan inte laddar över ansvaret på dig) är fantastiskt. Bara att du funderar över dessa sakerna visar hur mkt du bryr dig.

    Jag önskar er styrka att ta er igenom de här första åren, de är ofta värst.

    Försök hålla en bra kommunikation, se till att få egentid bara du själv och även ni vuxna tillsammans.

    Lycka till.

  • Äldre 29 Jan 23:02
    #2

    Hej!

    Det värmer så i hjärtat att få höra allt detta så man blir tårögd.

    Vi har märkt att det med BM ska vi inte prata om mera eller lägga ner energi på hon. Men känner ibland att dottern behöver ju sin riktiga mamma också. Så man blir både sur/ besviken att BM inte förstår att har man satt ett barn till världen ska man finnas där för den/dom Tycker då jag.

    Vi har även börjat prata mycket om detta, var min sambo som tyckte ja behöver få prata med någon i samma sits ( Gå in på denna sidan tex)

    Har börja planera lite smått att åka iväg på min egentid och umgås med vänner m.m.

    Men känner alltid en ångest över att åka en kort sväng bara om ja vet dom är hemma, inte kan ja åka utom dom, fast jag behöver de innerst inne. Är de vanligt?

    När en vännina till mig frågat om jag ska komma över till henne och ta ett glas vin och sedan ut på dans, även då känner jag - Nä jag kan inte måste stanna här.

    Hela min uppväxt har jag fått höra när man skaffar barn eller barn kommer med in i bilden så kommer dom före allt annat, att de är bara att släppa all fritids intressen man hade för sånt finns de ingen tid till. Man kan inte göra vissa saker eller åka hejvilt iväg med bilen hundratals mil m.m. Tex.

    Så beror väl mycket på det. Men som du säger de är ju inte mitt barn, är ju bara bonusmamma.

    Sen är de väl de att jag inte vill framstå som BM som skiter totalt i dottern om jag åker ut med mina vänninor. Även där säger sambon att de kommer jag aldrig göra, man behöver ju bara åka ut nån gång.

    Dottern har som tur är underbara farmor och farfar som ställer upp nån gång och är barnvakt och även mormor ställer upp. Men även där kan ja få lite dåligt samvete att lämna hon fast ja vet att hon har svin kul hos dom.

    Men kan även känna om hon varit där 1-2 dagar att ja Inte hade vilja hämta henne ännu.

    Min sambo tycker de är lite hemskt när vi hade haft dottern en hel helg hos mormor och vi skulle hämta hon på söndag EM.

    Då säger han - va ja längtar, har sakna hon så.

    Jag säger - saknar hon inte, för mig hade hon fått stanna ett tag till.

    Han tycker de är hemskt att inte ja saknar hon lika mycket som han.

    Känner mig hemsk och får sjukt Dåligt samvete igen!!

    Kan väl bero på att jag inte fått umgås med han/vänner m.m. Helt själv på länge ett tag inte bara en dag/helg eller jag inte hunnit ladda om mina batterier om man så säger?

    Du/Ni har aldrig haft några problem med BM?

    I vilken ålder var bonusdottern när ni skaffa ärat först barn tillsammans? Hur gick de?

    Tycker de är jätte svårt och tungt när man har jobbat hela dagen och att man har slut energi när man kommer hem och dotter vill göra allt möjligt, tips/råd hur gör ni?

    Hur gammal va bonusdottern när ni blev tillsammans?

    Man känner/märker ju att dottern börja känna sig trygg och älskad här hos oss. Nu frågar hon allt mig och längtar efter mig, vill alltid prata i telefon med mig innan hon ska sova när jag jobbar kväll/natt. Hon har även sakt många gånger att hon Älskar en :,)

    För förut när mamman strula fram och tillbaka här i somras så prata hon bara om mamma hit och dit.

    Hon sa mycket -mamma kommer snart och hämtar mig!

    De gör hon inte nu nå mera, hon pratar knappt om hon mer.

    Hon fick vara ett dygn med BM över mellandagarna och då hade hon tydligen skrikit och ropat efter mig och min sambo väldigt mycket.

    Otroligt tacksam för svar av dig Brumma. De värmer i hjärtat att få höra tips/råd och så svar på funderingarna man har va man kan och inte kan göra. :) Mvh bonus mamma på heltid.

  • Äldre 30 Jan 07:50
    #3

    Hej

    Sitter lite körigt just nu och har svårt att svara... Ska försöka skriva till dig i helgen :)

    Men så vet du att jag inte bara skiter i att svara :)

    Kram så länge ;)

  • Äldre 30 Jan 08:26
    #4

    Hej Mrsfrozen


    Jag känner sorg för ditt bonusbarn när jag läser ditt inlägg, men samtidigt är glad för att det finns en stadig pappa och att du finns där för den här lilla tjejen. Vilken mardröm till liv den här flickan skulle ha om hon bodde med sin mamma på heltid eller deltid, eftersom det är så rörigt. Vilken tur att ni tar ansvar!


    Det är inte lätt att vara förälder idag och barn är krävande. I denna situation är det vårdnadshavarana som har skyldighet att tillgodose barnets behov, inte du.


    Det är sorgligt hur du beskriver mor och dotter relationen, med tanke på anknytningen. Jag undrar hur mamman skulle beskriva sin relation till dottern och på vilket vis hon tillgodoser barnets behov. Det du beskriver låter som de har bristfällig kontakt, i övrigt hur hon är med dottern framkommer inte.


    Vill fadern till barnet ha en förändring gällande umgänget? Isf kontakta familjerätt och då får föräldrarna göra upp en umgängesplan. Ett litet barn behöver trygghet och kontinuitet i kontakten med sina föräldrar och det behöver ske regelbundet. Flickan behöver få veta när hon ska till sin mamma och det behöver ske kontinuerligt.


    Jag förstår att du som bonusmamma har ställts inför en helt nu vardag än vad du är van vid och att du vill ha egentid med din partner. Farmor och farfar kanske kan ta flickan någon helg, så att ni får lite egentid. Men i detta så måste man se till flickans bästa och det är ni som är hennes trygga punkt i livet.


    Läs på om barns utveckling och fortsätt med det fina som ni gör, kontakta familjerätt och be om hjälp.


    Lycka till, ni tar ansvar!

  • Äldre 1 Feb 21:22
    #5

    Hej, tack för ännu ett svar :)

    Vi har en kontakt på min sida av släkten som jobbar i familjerätten som tar hand om såna här situationer varje dag. Det är faktiskt skönt.

    Vi skriver upp allt som händer och sägs om allt gällande dottern.

    Gällande övrigt hur det är hos BM, så verkar de vara bra enligt dotter hon trivs och har jätte kul med BM och hon vill verkligen inte åka därifrån när hon väl träffar hon. Dottern är super glad när hon väl får se hon, att hon börjar hyperventilera.

    Men de tragiska är att hon har säkert jätte kul där men de är inga fasta tider på läggning tex.

    Har hänt att dom åker runt i bilen hela natten och dottern får sova där, eller så blir hon lämnad hos någon BM känner.

    När hon varit hos BM har hon haft för små kläder, stora som tält till kläder, skor som inte alls går att gå i m.m. :(

    Sen tycker jag de är så sjukt när hon skriver mitt i allt när hon inte hört av sig på en hel månad. Att skriva att hon saknar dottern.

    Saknar man någon nog mycket så gör man allt för att träffa dom, prata med dom, ge dom lite tid av sin egen om man inte har mer en så. Som sakt man försöker göra allt.

    Hur kan man skriva de ens?

    Sen när BM får veta att dottern är sjuk, så hör hon inte heller av sig och hör hur hon mår m.m. Förstår bara inte? Hur kan man göra så, när de är ens egen dotter och allt?

    Jag och sambon vill ju inte alls att hon ska vara hos BM men när dom har halva vårdnaden var så har hon all rätt till det. Men vi försöker ju få allt till oss men inte de lättaste.

    Tack för svar och råd/tips.

    Alla ni föräldrar ni gör ett underbart jobb, beundrar er starkt :)

  • Äldre 6 Apr 13:55
    #6

    Hej mrsfrozen!!

    Oj vad jag känner igen mig!! Är oxå bonusmamma till en 7åring och har varit det nästan 2 år. Han bor hos oss på heltid är bara hos BM när de passar. Vi har krävt att hon ska ha honom 1 gång i månaden. Får se hur länge det går.

    Jag har oxå fått bli mamma på heltid och det mesta ansvar ligger på mig, vilket det inte borde göra.

    Önskade jag kunde ge dig massa bra råd men är lika frågande själv. Kallar barnet dig för mamma? Hur ställer du dig till det?

    Önskar dig all lycka till!

  • Äldre 16 Apr 21:31
    #7

    Hej.
    Bonusmamma till tre. De är 14, 16 och 18. Jag har funnits i deras liv sedan 8 år tillbaka. De bor hos oss på heltid pga tråkiga omständigheter med en biomamma som lämnat sina barn i sticket och inte alls träffar dem. Det är snart två år sedan hon träffade sina barn och före det så var inte relationen den bästa.

    Här fungerar det för att jag har en bra relation med barnen. De säger själva att jag är mer mamma än vad deras riktiga mamma är. De lyssnar på mig, säger jag till så gör de som jag säger och jag har aldrig någonsin fått höra "Du är inte min mamma så jag behöver inte bry mig vad du säger." och jag tror aldrig jag kommer få höra det.

    Jag tror det är viktigt att man som bonusförälder vågar ta ansvar och kräver sin plats. Och att man tillsammans med pappan bestämmer regler för vad som gäller så det inte är pappan som själv styr och kör sitt race för då skulle jag känna mig väldigt utanför.

    Egen tid har vi inte så mycket tillsammans då vi även fått ett gemensamt barn som nu är tre. Vi har inte heller möjlighet till barnvakt så egen tid är att träna på egen hand eller när barnen sover.

Svar på tråden Bonus Mamma på heltid, inga barn sen förut.