Bonus Mamma på heltid, inga barn sen förut.
Hej
Jag lever i te med min bonus till vardags, utan hon bor his oss vh samt flera veckor på loven. Men jag har funnits i hennes liv sedan hon var ett år. Idag är hon tonåring :)
Jag har även två biologiska barn. Två pojkar, en på fem år och en ettåring.
Det är skittufft att fixa de första åren ÄVEN om båda föräldrarna lever tillsammans. Som bonusförälder är det ännu tuffare pga många olika orsaker...
Tror det är dels väldigt viktigt med den där egentiden - i en kärnfamilj har de vuxna oftast haft MINST ett år på sig (o då har det gått fort. ..) att lära känna varandra ordentligt och bygga sitt förhållande från grunden innan de slitsamma småbarnsåren kommer.
Dels är det viktigt att även du får komma till tals. Speciellt om ni har barnet på heltid. Jag anser att man som bonusförälder måste få vara lika delaktig i uppfostran och regler som bioföräldern om man bor med barnet.
Du måste även få lov att tycka att allt inte är en dans på rosor.. Det ÄR jobbigt att leva med barn, det tycker även vi biologiska föräldrar. Vi har dock en grundfärgen att stå på vilket gör att vi orkar lite längre ibland. Det är inte fel, det är bara så det är. Ofta "får" man som bonusförälder inte klaga... Som biologisk förälder får man däremot stöttning o goda råd om man uttrycker att det i perioder är jobbigt...
Så - prata mkt och öppet.. Och tillåt dig andas ibland... det kan vara så att du har ett större behov av att glra barnfria saker än vad din sambo har (det ÄR hans barn..) och då tycker jag det vore bra om det gick att ordna..
Gällande tid för er vuxna tillsammans utan barn tycker jag faktiskt det är helt ok att ha barnvakt några gånger i månaden. ..
Vi lämnar mkt sällan bort barnen för VÅR skull.. Däremot ser vi ett behov hos barnen att vara med andra nästen vuxna. DE har kvalitetstid med sina mor o farföräldrar och vi får vuxentid på köpet ;)
Den store har i perioder sedan han var två år sovit borta flera gånger i månaden. Hos sin morfar nästan en gång i veckan (mitt i veckan och sedan ledig en dag från förskolan). Han har till o med ett eget rum där :) Sov han inte där så sov han istället hos sin mormor eller farfar. För HAN ville. Gick det två veckor utan dem så började han ifrågasätta :)
Övernattningar har minskar sedan lillebror kom, antar han inte vill missa ngt ;)
Lillebror har inte börjat sova borta än. Han har provat en natt för morfar ville prova. Det gick utmärkt men det är inte ngt vi kommer börja med på regelbunden basis riktigt än. Men ngn kväll då o då iallafall..
Med tanke på att bonus är 3 år så borde det gå ypperligt att hon sover borta ibland om hon har ngn som står henne riktigt nära. Farmor o farfar kanske? Eller mormor om hon nu inte har kontakt med mamman? En faster eller liknande?
Försök göra det så att det blir fokus på att HON skall få hitta på ngt roligt - mys med farmor, bio med faster, djurparken med morfar osv - och inte för att NI skall få vara ensamma...
Gällande bonus mamma... Det gör ont i hjärtat när jag hör sådant... Det ni måste minnas är att ni aldrig kan ta på er mammans val. Ni kan heller inte kompensera för henne. Ni kan bara ta ansvar för hur NI agerar. Låt inte konflikterna om henne ta över ert förhållande. . För det nöter även det...
Tösen kommer märka tids nog vilja som finns där för henne och även om det smärtar så kommer hon förhoppningsvis finna trygghet i er.
Vill avsluta med - du låter som en fantastisk bonusmamma! Att du tagit på dig rollen som du gjort (glöm bara inte bort dig själv och se till att pappan inte laddar över ansvaret på dig) är fantastiskt. Bara att du funderar över dessa sakerna visar hur mkt du bryr dig.
Jag önskar er styrka att ta er igenom de här första åren, de är ofta värst.
Försök hålla en bra kommunikation, se till att få egentid bara du själv och även ni vuxna tillsammans.
Lycka till.