• MrsFrozen

    Bonus Mamma på heltid, inga barn sen förut.

    Hej bonus mamma sen lite mer än 1 år tillbaka till en liten tös på 3 år. Bonus mamma på heltid sen 2014 de har varit en riktig berg och dalbana kan jag säga. Innan jag fanns i bilden var denna situation ännu värre för min sambo som var ensam förälder kan man säga.

    BM=biomamman

    BM bryr sig inte alls om sitt barn om de inte handlar om att BM får uppmärksamhet, BM träffar nästan aldrig sitt barn, hon ringer inte ens och pratar med sin dotter i telefon eller undrar hur sin dotter mår.

    BM dom få gångerna hon träffar sin dotter är när hon hämtar hon och åker iväg för att visa upp hon för andra människor eller lämnar hon lite överallt hos tex grannen, vänner m.m och åker iväg själv efter ett tag för att hon blir less.

    BM hittar ALLTID på ursäkter för att slippa träffa hennes dotter.

    BM ljuger om allt hon säger så inget kan man tro på.

    BM säger ofta att hon ska bli bättre på att ta hand om sin dotter och träffa henne mer och lovar att vi börjar med varannan vecka igen tex och säger att hon tar henne på fredag, men i sista minuten så kommer ursäkterna. :(

    Är en sån bonus mamma som har fått ta på mig hela mamma rollen. Jag som inte har någon erfarenhet av barn sen förut kan tycka detta är väldigt kämpigt både att uppfostra en 3 åring och få ett förhållande att fungera på bästa sätt.

    Känner att man blivit bestulen sin egen tid och tid för varandra ibland fast man fixar barnvakt någon gång.

    Beundrar er alla föräldrar där ute ni ska veta att ni gör ett fantastiskt jobb :)

    Finns de någon där ute som har liknade sits? eller kan ge Tips,Råd m.m frågor?

    Hur ni får de funka, uppfostran?

    Egen tid för sig själv och tsm?

    Barnvakt är ok, men hur ofta är Ok?

  • Svar på tråden Bonus Mamma på heltid, inga barn sen förut.
  • MrsFrozen

    Hej!

    Det värmer så i hjärtat att få höra allt detta så man blir tårögd.

    Vi har märkt att det med BM ska vi inte prata om mera eller lägga ner energi på hon. Men känner ibland att dottern behöver ju sin riktiga mamma också. Så man blir både sur/ besviken att BM inte förstår att har man satt ett barn till världen ska man finnas där för den/dom Tycker då jag.

    Vi har även börjat prata mycket om detta, var min sambo som tyckte ja behöver få prata med någon i samma sits ( Gå in på denna sidan tex)

    Har börja planera lite smått att åka iväg på min egentid och umgås med vänner m.m.

    Men känner alltid en ångest över att åka en kort sväng bara om ja vet dom är hemma, inte kan ja åka utom dom, fast jag behöver de innerst inne. Är de vanligt?

    När en vännina till mig frågat om jag ska komma över till henne och ta ett glas vin och sedan ut på dans, även då känner jag - Nä jag kan inte måste stanna här.

    Hela min uppväxt har jag fått höra när man skaffar barn eller barn kommer med in i bilden så kommer dom före allt annat, att de är bara att släppa all fritids intressen man hade för sånt finns de ingen tid till. Man kan inte göra vissa saker eller åka hejvilt iväg med bilen hundratals mil m.m. Tex.

    Så beror väl mycket på det. Men som du säger de är ju inte mitt barn, är ju bara bonusmamma.

    Sen är de väl de att jag inte vill framstå som BM som skiter totalt i dottern om jag åker ut med mina vänninor. Även där säger sambon att de kommer jag aldrig göra, man behöver ju bara åka ut nån gång.

    Dottern har som tur är underbara farmor och farfar som ställer upp nån gång och är barnvakt och även mormor ställer upp. Men även där kan ja få lite dåligt samvete att lämna hon fast ja vet att hon har svin kul hos dom.

    Men kan även känna om hon varit där 1-2 dagar att ja Inte hade vilja hämta henne ännu.

    Min sambo tycker de är lite hemskt när vi hade haft dottern en hel helg hos mormor och vi skulle hämta hon på söndag EM.

    Då säger han - va ja längtar, har sakna hon så.

    Jag säger - saknar hon inte, för mig hade hon fått stanna ett tag till.

    Han tycker de är hemskt att inte ja saknar hon lika mycket som han.

    Känner mig hemsk och får sjukt Dåligt samvete igen!!

    Kan väl bero på att jag inte fått umgås med han/vänner m.m. Helt själv på länge ett tag inte bara en dag/helg eller jag inte hunnit ladda om mina batterier om man så säger?

    Du/Ni har aldrig haft några problem med BM?

    I vilken ålder var bonusdottern när ni skaffa ärat först barn tillsammans? Hur gick de?

    Tycker de är jätte svårt och tungt när man har jobbat hela dagen och att man har slut energi när man kommer hem och dotter vill göra allt möjligt, tips/råd hur gör ni?

    Hur gammal va bonusdottern när ni blev tillsammans?

    Man känner/märker ju att dottern börja känna sig trygg och älskad här hos oss. Nu frågar hon allt mig och längtar efter mig, vill alltid prata i telefon med mig innan hon ska sova när jag jobbar kväll/natt. Hon har även sakt många gånger att hon Älskar en :,)

    För förut när mamman strula fram och tillbaka här i somras så prata hon bara om mamma hit och dit.

    Hon sa mycket -mamma kommer snart och hämtar mig!

    De gör hon inte nu nå mera, hon pratar knappt om hon mer.

    Hon fick vara ett dygn med BM över mellandagarna och då hade hon tydligen skrikit och ropat efter mig och min sambo väldigt mycket.

    Otroligt tacksam för svar av dig Brumma. De värmer i hjärtat att få höra tips/råd och så svar på funderingarna man har va man kan och inte kan göra. :) Mvh bonus mamma på heltid.

  • MrsFrozen

    Hej, tack för ännu ett svar :)

    Vi har en kontakt på min sida av släkten som jobbar i familjerätten som tar hand om såna här situationer varje dag. Det är faktiskt skönt.

    Vi skriver upp allt som händer och sägs om allt gällande dottern.

    Gällande övrigt hur det är hos BM, så verkar de vara bra enligt dotter hon trivs och har jätte kul med BM och hon vill verkligen inte åka därifrån när hon väl träffar hon. Dottern är super glad när hon väl får se hon, att hon börjar hyperventilera.

    Men de tragiska är att hon har säkert jätte kul där men de är inga fasta tider på läggning tex.

    Har hänt att dom åker runt i bilen hela natten och dottern får sova där, eller så blir hon lämnad hos någon BM känner.

    När hon varit hos BM har hon haft för små kläder, stora som tält till kläder, skor som inte alls går att gå i m.m. :(

    Sen tycker jag de är så sjukt när hon skriver mitt i allt när hon inte hört av sig på en hel månad. Att skriva att hon saknar dottern.

    Saknar man någon nog mycket så gör man allt för att träffa dom, prata med dom, ge dom lite tid av sin egen om man inte har mer en så. Som sakt man försöker göra allt.

    Hur kan man skriva de ens?

    Sen när BM får veta att dottern är sjuk, så hör hon inte heller av sig och hör hur hon mår m.m. Förstår bara inte? Hur kan man göra så, när de är ens egen dotter och allt?

    Jag och sambon vill ju inte alls att hon ska vara hos BM men när dom har halva vårdnaden var så har hon all rätt till det. Men vi försöker ju få allt till oss men inte de lättaste.

    Tack för svar och råd/tips.

    Alla ni föräldrar ni gör ett underbart jobb, beundrar er starkt :)

Svar på tråden Bonus Mamma på heltid, inga barn sen förut.