Amningsattityder??

Jag har två barn som jg har helammat. Med första gjorde jag det överallt men efter att ha hört olika fördomar så blev jag mer tillbakadragne med tvåan. Försökte med ersättning/välling fastän jag ville amma. Det kanske skulle underlätta och jag kanske skulle kunna åka någonstans. Har suttit i amningsrum(inte alls kul), har haft filt över huvudet på sonen(inte alls mysigt). Helst vill jag sitta rak i ryggen offentligt i solen med huvudet högt och le åt människor som hår förbi medans mitt barn myser i min famn.

Och tack och lov för ersättning för de slm inte kan eller vill amma! Men min uppfattning är att ger man sitt barn flaskan så är det okey att mata ett spädbarn offentligt, men bröstet ska skylas helst.

Jag håller med ovanstående. Det är en väldigt amningsovänlig kultur i samhället (och det gäller till viss del även rutiner i vården) samtidigt som det inte riktigt anses ok att välja bort amningen heller.
Som barnmorska ryser jag lite av formuleringen "bra" och "dålig" mamma i förhållande till amning. Jag vet inte hur många gråtande mammor som jag suttit med och "tjatat" om att deras önskan/förmåga att amma inte har med hur de är som förälder att göra, just för att det finns någon slags föreställning att man är en dålig mamma om man inte kan/vill amma sitt barn. Så det är ju jättebra att det finns någon som vill undersöka det
Det är sant att vårdpersonal ska främja amning, men inte genom någon slags övertalningskampanj utan genom att ge blivande föräldrar korrekt information (för att kunna göra ett informerat val) och genom att t.ex. uppmuntra till hud mot hud, inte separera mor och barn, inte ge tillmatning utan medicinsk indikation o.s.v. Men den som säger att hon inte vill amma ska också få stöttning i det. Tyvärr fungerar inte detta riktigt som det ska. Jag tycker många kollegor inte verkar ha tilltro till amning utan vill ge ersättning betydligt oftare än vad som behövs, och uttalanden som "hon har ingen mat" eller "det finns inte tillräckligt" (redan första 1-2 dygnen) o.s.v. förekommer.
Ang. hur samhället ser på amning så är det inte riktigt ok att amma offentligt, inte ok att amma längre än "genomsnittet", inte ok att avvakta med introducera annan föda, bröst är väldigt sexualiserade så många kvinnor känner t.o.m. att det känns konstigt eller äckligt att ett barn ska suga på dem (till skillnad från en vuxen man eller kvinna...) o.s.v.
Så när man dels kanske inte ens har sett ett nyfött barn amma innan man själv får barn, inte får korrekt information och stöd från vården, och inte känner att det är välkommet att ge sitt barn mat någon annanstans än bakom stängda dörrar är det ju inte konstigt att amningen strular och blir en jobbig upplevelse för många. Och som grädde på moset tillkommer skuld- och skamkänslor för att amning på något knepigt sätt ändå är norm...
Inte konstigt att amningsstatistiken dalar!

Jag tycker att det var ett jäkla tjat om amning innan barnet föddes men sedan när barnet hade kommit så vände det snabbt och blev tjat om att sluta amma. Jag fick "rådet" att sluta amma av BVC när sonen var knappt fyra månader. Skälet: Han kommer inte vilja äta riktig mat annars. Jag har konsekvent vägrat barnmatsprodukter (välling likaså) utan barnen har fått äta samma mat som vi vuxna minus salt, mixat eller mosat, när de är såpass stora att de kan det som komplement till amningen.

Min erfarenhet är att samhället är rätt amningsfientligt men jag har också förstått av vänner som inte har ammat att samhället även är flaskmatsfientligt. Damned if you do, damned if you don't...

Håller med helt och hållet.

Det tråkiga är att samhället inte enbart är amningsfientligt. Ammande kvinnor fördöms hårt, men lika hårt fördöms kvinnor som väljer att INTE amma.

Personligen tror jag att amning är viktig och det bästa för barnet. Jag anser att inte att kvinnor "missköter" amning i offentliga miljöer. Ett hungrigt barn måste få matas, vill man inte se så tittar man inte.

Jag är även medveten om att vissa kvinnor inte kan amma. Kan man inte så gör ändå det bästa möjliga genom att ge ersättning.

Att däremot välja att ge ersättning av rena bekvämlighetsskäl ser jag som egoistiskt.

Dagen etik och moral, förstör väldigt mycket för kvinnor. De blir osäkra i sina modersinstinkter. Kvinnor har klarat att amma i tusentals år. Nu tjatas det bara om vad som är okej och inte okej. BVC krånglar också till det, genom tjat om nya rön och forskning. Exakt när det ska slutas och exakt hur man ska introducera annan mat. Enligt mig är inte amning någon "raketforskning". Inners inne vet varje kvinna hur deras barn ska skötas.