Trött på att min kille inte säger ifrån????

Vissa är ju hundfamiljer andra är det inte. Själv tycker jag det är vidrigt med hundhår och smutsiga tassar inne så jag skulle absolut inte bara acceptera att mitt hem blivit ett hundhem. Inte ens på halvtid.

Min mans barn var betydligt äldre och klarade inte av sin hund. Hen satt och brölade för fullt för att hen inte vågade gå ut med den på kvällen.

Min bonusdotter har haft kanin. Även i den åldern.. Hon lovade dyrt o heligt att ta hand om den vilket hon gjorde - ett tag.. Sedan blev det trist...

Skaffar man ett djur till en fjortonåring så får hela familjen vara beredda på att livet ändras. En hund ligger inte obemärkt i ett hörn (borde inte göra det...)

En valp kanske inte är torr och kissar inne eller behöver ut mitt i natten.

TS känner antagligen bonusdottern bättre än vad du gör och är garanterat mer kvalificerad att göra en bedömning gällande sannolikheten att hon tar sitt fulla ansvar eller inte.

Hur vet du att hon klarar det bra hos din mamma?

Du tycker det är självklart att det handlar om svartsjuka. Nå, DITT inlägg osar hekt klart av förutfattade meningar och oförmåga att sätta sig in i en situation som beskrivs utan att hitta på en massa egna saker..

Min man råkade ut för det. Exet köpte en hund som kallades för "barnets hund". Min man är dessutom allergisk och ville inte ha någon hund hemma hos sig. Men exet sa att fick inte hunden komma så fick inte barnet det heller, tydligen var de sammanvuxna på något vis....................

Vissa gör precis allt för att bråka och ställa till det.
Barnet skötte ju naturligtvis inte hunden heller. Vilket ju var oväntat...........

Jag kom in i bilden när dom var rätt stora, men hen skötte fortfarande inte sin hund. Hen vågade inte gå ut med den, visste inte att den behövde äta osv.
Det är inte så konstigt att jag länge gick runt och trodde att hen hade ett dolt handikapp.

Kul att många svarat.

Vill belysa att jag har ingen svartsjuka varken mot exet eller hunden. Jag vill bara inte ha en hundvalp i vårat hem som kissar, bajsar, fäller och biter på kablar medans 14-åringen sitter med sin iphone och jag står med dammsugaren och min sambo håller god min för dottern.

Jag fick inte pratat med min sambo så mycket igår kväll ( hunden kom med dottern efter skolan och stannade till 21.00)

Jag blir lite "sårad" eftersom min sambo inte säger sanningen till sin dotter, inte talar om för mig att hunden kommer med hit, att han har så svårt att lyfta luren till sitt X och fråga vad fan hon håller på me

Och ni som tror att en 14- åring klarar en valp helt själv...nej det gör man inte.

Det kan va samma som med min mans barn. Mamman eller sambon matade hunden, sedan släppte dom bara ut den i trädgården. Där fanns ingen som promenerade med den.

Men jag håller med dig om att vid 14 års ålder så förväntar man sig mer än bara ett -vaaaa, ska den äta??

Dottern ringde 15 minuter innan skoldagen var slut och sa till min sambo att ( Mamma jobbar, hunden är ensam, jag vill ta med hunden)

Min man har i 15 år aldrig sagt NEJ till sitt eget barn allt p.g.a sitt X.

Jag står i en riktig soppa där en hund bara är grädden på moset.

Min sambo bröt ihop när han hörde om denna hunden, den var droppen. Sambo (som han uttrycker det själv och jag vet) Har levt hela sitt liv genom sin dotter , p.g.a barnets mor. Med det menar jag att han alltid ställt upp på sitt barn. Skjutsat henne till/ från träningar på mammans dagar (mamman jobbar, sambo har inte hjärta att låta sin dotter gå i snöstormar, regn) Och mycket mer.

Haken i historien är att mamman jobbar och satsar på karriären och aldrig funnits till hands. Det blir min sambo som får stå givakt så fort dottern ringer och naturligtvis vet dottern hur hon trycker på pappas svaga signaler.

Min sambo har gjort klart för sin dotter att valpen bor inte här och skall vara där den är trygg. Dottern är införstådd med det men får dåligt samvete gentemot sin mamma som då får ett problem (åka från jobbet och ta hand om hunden)

Jag i min tur blir besviken och arg inte på sambo, valp eller bonus. Jag inser att om jag och min sambo ska vara ett par måste ändringar ske, vilket jag sagt till han då dottern ville ha med valpen eftersom mamman skulle resa utomlands. Men jag vettetusan om det blir någon ändring.

Nu blev detta rörigt men jag hoppas ni förstår.

Alltså varken du eller sambon vill ha hunden där?

Enkelt, hunden stannar i sitt hem och ägaren (exet) får lösa det med hunden. Vanligtvis tar man ledigt när man skaffar valp eftersom de inte kan vara ensamma. Hon får helt enkelt ta tag i sin självvalda situation utan att ni ska behöva anpassa era liv.

Nej ingen av oss vill ha den här.

Är helt enig i vad du skriver. Dock tas det inget ansvar för hunden hos dotterns mamma.