Gravid - har ångrat mig. Hjälp snälla!

Hej TS,

Det finns en del som blir deprimerande under graviditet och som kan behöva lite hjälp (jodå, även de som äntligen blir gravida efter IVF). Jag känner ett par mammor som inte mådde bra alls, men som med samtalsstöd och medicinering mådde bättre till förlossningen. En blev till och med inlagd i omgångar. Det finns hjälp att få och du kan må bättre.

Du har sex månader kvar av din graviditet, om du väljer att behålla barnet. Mycket kan hända under den tiden. Du har ju tid att ta tag i dina problem! Du skriver att du mått dåligt cirka sex månader innan du blev gravid. Nu vill jag inte förminska ditt lidande, men det är egentligen inte en så lång tid, även om det känns så.

Du tänker kanske "det är ju inte såhär det skulle kännas" men det där drömläget finns egentligen inte. Livet går upp och ner, med eller utan graviditet. Det perfekta läget när allt känns rätt finns egentligen inte heller (eller då det kommer kanske det inte blir barn just då). Det kanske hinner gå upp och ned i graviditeten ett par gånger till. Låt dig inte gripas av panik.

Det verkar som om du har ett gott stöd omkring dig i form av familj och sambo. Ta hjälp av dem och av MVC för att kunna fatta ett beslut som du kan leva med.

Jag hade inte gjort abort själv, men det är jag det. Du skriver att du har haft mycket oskyddat sex tidigare, utan att bli gravid. Kanske du inte hade sex under dina fertila dagar då, men sett till att du är i din mest fertila ålder så skulle jag också fundera över förutsättningarna. Du har ju åldern med dig i alla fall.

Jag blir beklämd när jag läser ditt inlägg. Fast ditt utgångsläge är ju ganska långt ifrån det som TS har? Du har ju en diagnos med flera depressioner i bagaget, medicinering m.m. Förstår om det finns så många fler aspekter att beakta då.

TS,

Jag känner med dig som mår så dåligt. Jag fick intrycket att du trots allt stod bättre rustad inför graviditet och barn. Som du berättar det har du ett socialt arv som plågar dig, en sjukdom som du "ärvt" av din mor och som du behöver göra upp med. Jag förstår hur du resonerar och har all respekt för det.

Jag tycker förstås att det är synd med en abort.

Jag vill svara separat på ovanstående: Jag förstår att det är ett uttryck för hur dåligt du mår just nu. Du kan må så mycket bättre än vad du gör nu, även när du mår som sämst. Det känns som allra mörkast när man befinner sig på botten - och nu i livet verkar du vara på lite större djup. Du kan ta dig till grundare vatten där botten inte är lika mörk. Då mår man inte lika dåligt när livet går upp och ner - man kommer snabbare till ytan igen efter en dipp. Förstår du vad jag menar? Du kan absolut ta dig dit!

Jag har inte haft de bekymmer som du bär på, men jag mådde också dåligt när jag var yngre. Det blev mycket bättre senare (men jag fick förstås jobba på det, vilket jag fortfarande håller på med). Att lära mig att ta nya grepp när saker gått snett har nu blivit en av mina styrkor.