Skulle du vara hemma på heltid med dina barn om det var möjligt?

Ja absolut vill jag vara hemma tills barnen börjar skolan. 

Äldsta går i skolan redan.

Våran yngsta har jag varit hemma hela tiden med och hon är 4 år. 

Vi har planerat in fler barn, och kommer det fler kommer jag vara hemma med dom också. Väldigt skönt för barnen att slippa dagis och fritids.

Jag själv hade en mamma som var hemma. Och det är en sån trygghet att veta att någon alltid finns hemma. Långt upp i åldrarna tyckte jag detsamma. Däremot tyckte jag inte det var så kul när mamma började jobba när jag var tonåring. För maten hemma ändrades, till mer snabbmat och dålig mat. och alla i familjen var stressade och vi hann inte äta, och alla fick typ klara sig själv, med läxor och sina "problem". Var skönt när mamma var mindre stressad och hemma mer, och man som barn fick uppmärksamheten och dom tog tiden till en. Det hann dom inte när dom jobbade heltid...

Men alla  små barndoms år var helt underbara och trygga. Därav valde jag själv att vara hemma då jag vill ge barnen samma trygghet. Att kunna få närhet och kärlek närsomhelst på dagen. Att ha ett stressfritt liv, att kunna få lära och utvecklas utan att bli jämförd med andra. Mycket som är positivt.

Du vet att dom på dagis har paddor, datorer och massa annat fröknarna sätter barnen att göra. Samt närhet får barnen väldigt sällan då det är så få fröknar, kanske någon får sitta i knät. men sällan alla får kramas och gosa och bli burna. Det kan dom få hemma i allafall.

Dom får närhet av dom andra barnen, lek av dom andra barnen,dom lär av dom andra barnen.  I princip uppfostras dina barn av andra barn hela dagarna. Barn anknyter till de som dom umgås mest med. Och i dagis fall så anknyter barn många gånger till dom andra barnen. Det blir många separationer om året.

Jag hade förstått om 60% av barnen i Sverige gick på dagis, Då kunde man säga att det fanns ensamstående som verkligen behövde jobba, eller dom med annan dålig ekonomi som hade barnen på dagis. Eller dessa "aktiva" barn som folk så gärna vill ha på dagis, kunde gå på dagis.

Det jag motsätter mig är att samhället vill att 100% av alla barn SKA gå på dagis. Det är där det blir fel. Alla barn är inte över aktiva och behöver den överdrivna stimulansen. Alla barn funkar inte på dagis eller dagmamma. Utan vissa barn och jag skulle tro fler barn mår faktiskt bättre av att få vara hemma mer och längre. Speciellt i småbarnsåren.

Jag har jobbat på dagis och sett andra fröknar, så jo jag vet den där "kramen" som aldrig händer annars än när föräldrarna ser på.

Om dina barn går 8-9 timmar på dagis om dagen 5 dagar i veckan. Då¨uppfostras ditt barn av dagiset. Majoritet tiden barnet vistas på är dagis.

Om man ska ha barn på dagis om man ahr dålig ekonomi. Ja och nej.

Det beror på hur dålig? Har du skulder, och ekonomiska problem för att klara dig och ditt barn. Självfallet bör du jobba för er levnad.

Men har man tex en lön efter skatt som är ca 12000kr då kan den andra vara hemma på heltid. Man får helt enkelt sänka sina andra kostnader för att sätta barnet först.

Sen om man har psykiska problem eller är sjukskriven och har sina barn på dagis är ju bra för barnets skull, då man inte är kapabel att sköta dom själv under hela dagen.

Och självklart finns det föräldrar som inte vill vara hemma. Men då undrar ju jag varför man skaffat barn? Det kan ju likställas med att skaffa ett dröm jobb och sen inte vilja jobba?

Om ditt barn går 9 timmar om dagen på dagis = = 45 timmar i veckan.

Barn som går på dagis (och alla andra barn) bör sova ca 12 timmar per dygn i den åldern 1-3år, barn mellan 4-5år snittar 10-12 timmar per natt. Sen finns det ju barn som har besvär med sömnen men nu menar jag rekommenderad sömn är 12 timmar per natt.

Sömn 12 timmar per natt är 84 timmar per vecka

45 timmar är barnen på dagis.

84 timmar sömn per vecka

168 timmar totalt på en vecka

= 39 timmar kvar med föräldrarna. 

Du tränar inte, har inte barnvakt, ser tv, googlar, eller handlar, lagar mat medans du har barnet? Du är 100% närvarande dom 39 timmarna? Både du och maken?

Annars har dagiset barnet mer än ni = Barnet uppfostras på dagis.

Barnen är 100% närvarande med dina barn, inte fröknarna. Barnen är dom som uppfostrar och anknyter och ger närhet till dina barn. Det är andra barnen dom lär sig socialisera, och umgås med hela dagarna.

Och om 1-3 åringarna sover om dagen ja vissa gör det.

Mina barn sover 12 timmar på natten istället.

Jag har mina barn alla timmar förutom när dom sover. Så jag har mina 39 timmar vakentid, och alla 45 timmar som andra har sina på dagis.

Så ja jag har majoritet i tid med barnen. och dom är delaktiga i promenader, handling och matlagning. Och nej jag ser inte heller tv eller dylikt. Endast på kvällen när dom sover. Jag anser att jag står helt och hållet för deras uppfostran.

Jag tycker enligt din tidigare text att det låter som du sätter högt värde på att visa för dina barn att du jobbar?

"Jag vill lära mina barn orsak-verkan. Jobb = lön. 

Inget jobb = inga pengar. "

"Jag tycker inte heller att man ska vara martyr inför sina barn, att de ska känna att jag gav upp mitt jobb för deras skull är inte okej för mig. "

Låter enligt mig som du värderar jobbet högt? = Inte lika högt som att vara hemma med barnen.

Inget konstigt med det. Men du prioriterar jobbet och att visa dina barn vikten av jobb, vikten av utbildning, vikten av pengar, värdet av att jobba och tjäna sina egna pengar.

Före att prioritera barnen och vara hemma med dom.

Jag prioriterar att vara hemma med barnen istället. Att visa dom kärlek, ödmjukhet, närhet, att få ha ett stressfritt liv, att lära dom prioritera människor inte pengar. Att lära dom att livet handlar inte jobb eller pengar (Det är ett nödvändigt ont för mig) Jag vill kunna lära dom i en lugn pedagogisk miljö hemma. Jag vill lära dom trygghet med att få ha ett stabilt hem, kunna pyssla i trädgården. Jag prioriterar att äta mat som tagit lång tid att laga, och ha tid att äta tillsammans, varje frukost lunch och middag och kvällsmat ihop. Att få sällskap, förståelse och kärlek i oändlighet hela dagarna för barnen. Och kan tillägga att mina barn är långt före andra barn när det gäller utveckling. 

Du kan omöjligt veta om jag sätter mig själv på väldigt höga hästar?

Du vet inte vart jag kommer ifrån eller hur jag är uppväxt.

Samt har jag levt ett fattigt liv i många år, och insett att jobba är inte värt mödan inte i längden.

Familjen fanns där när pengar inte fanns, värme och kärlek och gemenskap det var allt man hade när pengar och mat inte fanns. (Detta var en tid innan jag fick barn)

Sen fick en närstående cancer och jag insåg att mitt liv ska inte handla om att jobba bort det för att kunna åka på resor, eller ha lyxbåtar eller göra annat. Mitt liv ska gå ut på att serva dom jag älskar. Att få spendera tid med dom jag älskar värderar jag högt. Livet är för kort för att enbart jobbas bort. Och att träffa mina barn bara några få timmar om dagen räcker inte.

Och jag hade hellre valt att leva på en extremt låg lön och vara fattig igen och ändå vara hemma. Än att vi båda föräldrar jobba och barnet fick sättas på dagis. Och våra liv handlade bara om att tjäna in pengar.