Så förbannat trött på allt jämställdhetssnack!
Företaget är i maktposition och den anställde är i beroendeställning. Den enskilde accepterar deltid i hopp om att få heltid och framförallt slippa arbetslöshet.
Företaget använder den enskildes utsatthet för att slippa statiska kostnader. Den anställdes flexibilitet möjliggör följsammare timkostnader och bättre möjligheter till positivt kvartalsresultat.
Rätt?
Allt handlar om rätt balans i marknadsekonomi. Som det ser ut nu vill fler kvinnor än män ha deltidsanställning. Det finns även fler möjliga deltidsanställningar för kvinnor än för män. Det där kallas inte "mismatch". Det kallas "match"! Det är bra så. Det speglar behoven i samhället. Kanske inte perfekt, men det visar att marknadsekonomi till viss del fungerar.
Eftersom fler kvinnor vill ha deltidsanställning än män så skulle ju fler än nu lida, om anställningutbudet såg ut som för männen. Skall väl inte vara så svårt att greppa? Därmed inte sagt att alla får sitt drömjobb utan att kämpa lite för det.