Övergrepp på vår 4 månaders?

Jag har under flera års tid själv jobbat och jobbar med frågan om utsatta barn/hört/sett många mammor berätta om övergrepp som det visat sig att pappan utfört på deras gemensamma barn.
En partner och pappa som de aldrig skulle kunnat tro något sådant om men där det sen ändå visat sig vara så. Där mammorna har en sådan ångest av att inte kunnat se tidigare, inte kunnat förhindra, "borde de inte ha märkt något - kunde de inte ha stoppat det?"
Detta gör förstås att jag är väldigt vaksam själv, rent teoretiskt har full koll på vad man bör vara vaksam på. Har alltid tänkt att minsta tecken/misstanke/oro om något liknande så skulle jag lämna direkt etc etc...

Men är det så enkelt om man själv hamnar mitt i det? Och hur vet man? Jag har hur mycket kunskap som helst, både teoretiskt och hur man bör agera rent praktiskt... men när man väl står där själv med en partner man älskar (älskat?) och en oro som börjat gro, så är det inte så jäkla lätt ändå. Har man fel ödelägger man en människas liv. Fatta den fruktansvärda sorgen och ångesten som dabbar den som blir misstänkt för något så motbjudande fastän den inte gjort nått.
Har man rätt i sin misstanke, å andra sidan, riskerar man att förstöra ett barns hela liv om man inte agerar på det - så fruktansvärt om ett barn blir utsatt och det inte blir uppdagat och barnet hjälpt!!!

Jag har nu själv fått barn med en man... och innan förlossningen tänkte jag inte ens tanken på honom som möjlig övergreppsman på vår dotter, så långt bort att jag aldrig ens skulle komma på tanken.
Men efter att hon kommit har oron smugit sig på mig, av små små saker som jag knappt kan sätta fingret på. Jag har funnit mig själv stå i duschen och känna mig superstressad på att bli klar eftersom jag har en dålig känsla av att "något fel kanske händer". Jag började få en obehagskänsla då han skulle gå och byta blöja på henne. Jag upplevde också ofta att han "tog tillfället i akt att byta blöja" så snart jag duschade. Vissa ggr kunde jag fråga efter "böt du blöja?" och han ja:kar varpå jag frågar "varför, jag bytte ju precis innan jag duscha?" och han "jag tyckte det luktade kiss". Det finns fler sådana "småsaker" som bekymmrat mig.

Jag har slagits med denna oro och obehagskänsla. Å ena sidan känner jag "men gud, tänk om det inte alls är något, om jag är övermisstänksam pga mitt yrke, och så tror jag såhär om mitt barns pappa" och å andra sidan känner jag "men tänk om det är något fel, om jag har en magkänsla av faktiska skäl, och så blir jag ändå en sådan som inte märker eller agerar".

Det är väldigt subtilt, det jag "samlat på mig", svårt att helt ta på, men ändå så pass oroande för mig att jag antecknat "händelserna" för att kunna samla ihop en hel bild om det skulle behövas. Bör sägas att här påverkar förstås min yrkesbakgrund mig också. Många ggr, när något sådant här väl blivit tydligt och ofrånkomligt finner sig mamman (eller pappan för den delen) plötsligt i en sits där den vet att den byggt sin magkänsla på en massa saker men där hen inte kan presentera det såhär i efterhand. Därför känns anteckningar rätt.

Men så nu... här om dagen.. hände något way tydligare/större än vad jag ens varit i närheten av att notera tidigare. Tidigare har jag haft känslan av att något kan ha hänt men inte haft/funnit något som helst bevis/tecken för det reeelt. Det jag "antecknat" har endast varit min känsla och omständigheterna kring den.
Men nu hade flickans pappa en stund ensam med henne - vilket inte händer så ofta. Det rörde sig om 1-2 timmar då de var ensamma. När jag sen bytte blöja på vår tjej så hade hon något vitt kring analen. OBS INTE spermalikt. Såg ungefär ut som om man smörjt med idominsalva eller liknande, det tagit upp av huden/torkats av och detta var resterna. Jag blev fundersam då jag inte använt någon form av salva på henne sista dagarna. Jag kikade därför närmare och jag ser då att hon är lite sårig/har en spricka/öm/tunn hud på ett ställe utanför analen. Jag kikar då även kring slidan och ser att hon är röd/öm på ett ställe där också. Det är dessa två fakta i kombo som jag reaferar på. Jag får nu panik!!! FINNS det naturliga förklaringar till detta - och det är jag som är så misstänksam att jag går igång direkt åt ett enda håll - eller är det här nått jag ska agera på direkt?
En del av mig skriker att det måste va så att min man använt någon form av salva och möjligt förgripit sig på henne (kan inte tänka mig annat än finger)? en annan del av mig försöker finna logiska förklaringar. Men så tänker jag också: Kan det verkligen slumpa sig så att jag haft en underliggande oro OCH att jag sen upptäcker detta på henne just den dagen de två varit ensamma?? Jag ställer frågorna till mig själv lika mycket som till "er".... Jag vill ABSOLUT inte missa att agera, men jag vill inte utsätta min man för misstanke om det inte alls rörde sig om något sådant.

Jag vet knappt om det var fel eller rätt, vilket jag väl borde veta, men jag konfronterade på sätt och vis min man där direkt. Frågade bara "har du använt någon salva på henne idag?" och han svarade "nä" och jag "okej, vad konstigt för hon har något vitt här, undrar vad det kan va". Jag sa sen också att hon var röd/hade ett sår och att jag funderade på vad det kunde bero på, at jag inte sett det förut (obs, innan jag ens sa något till honom fotade jag faktiskt hur det såg ut). Han var ganska snabb på att säga ?ja jag vet inte / jag har inte gjort nått? och gå därifrån? vilket jag finner lite konstigt. Samtidigt blev han kanske illa till mods av undertonen om anklagning...?  Jag sa då ?om du nu inte vet vad det är blir du inte nyfiken på att se vad jag pratar om istället för att gå iväg?? Det framgick tillslut vad jag antydde och han blev arg och undrade hur jag kunde tro något sådant om honom. Men ja... det skulle ju en person som gjort något säga också förstås. Jag förtydligade att jag inte anklagar honom men att jag funderar på vad tusan det är och att - med min bakgrund - skulle jag aldrig låta bli att reagera.

Förstår att mitt inlägg är långt och svamligt, dessutom har jag utelämnat de andra "små tecknen" som väckt min misstanke.... Jag vet hur jag ska agera om jag måste gå vidare med detta? så det jag undrar ifrån är väl främst:

Vad kan det ha varit om det INTE var ett övergrepp? Finns det ens några möjliga logiska förklaringar? För jag har så svårt att se några sådana logiska förklaringar just nu...
Hon har haft svårt med magen/hård i magen vilket förstås kan ge sprickor/öm anal?  men nu var det ett tag sedan hon bajsade - kan hon ändå få/ha fått sår/spricka där pga det? Varför är hon i så fall även rödlätt kring slidans mynning? Är det vanligt att bebisar är/blir det? Får man sprickor/sår i analen av andra anledningar än att där pressas ut för hårt bajs när man är förstoppad? För bajsa har hon som sagt inte på ett par dagar (vi har hjälp kring det på BVC) men förstoppad kan hon ju va. Hon har precis börjat med smakportioner... kan det vita på något vis vara från det? Det känns sjukt att ens skriva det men vill lämna alla möjliga detaljer och hon har ätit ?fast? föda (potatispuré) för första ggr nyligt innan detta. Kan det på något vis varit oprocessad potatis? Kan de få annan typ av vätska/flytning från slidan/rumpan som är vitaktig och lite "bitig" inte rinnig i konstistensen?

Om jag inte går vidare direkt, hur försäkrar jag mig ändå om att hon inte blir utsatt, hur kan jag säkra eventuella ?bevis? etc.  Så länge jag är föräldraledig är jag i hennes närhet i stort sett HELA tiden? men det kommer ju en dag då jag börjar jobba igen också. Den ger mig ångest.