• Anonym (orolig mamma)

    Övergrepp på vår 4 månaders?

    Jag har under flera års tid själv jobbat och jobbar med frågan om utsatta barn/hört/sett många mammor berätta om övergrepp som det visat sig att pappan utfört på deras gemensamma barn.
    En partner och pappa som de aldrig skulle kunnat tro något sådant om men där det sen ändå visat sig vara så. Där mammorna har en sådan ångest av att inte kunnat se tidigare, inte kunnat förhindra, "borde de inte ha märkt något - kunde de inte ha stoppat det?"
    Detta gör förstås att jag är väldigt vaksam själv, rent teoretiskt har full koll på vad man bör vara vaksam på. Har alltid tänkt att minsta tecken/misstanke/oro om något liknande så skulle jag lämna direkt etc etc...


    Men är det så enkelt om man själv hamnar mitt i det? Och hur vet man? Jag har hur mycket kunskap som helst, både teoretiskt och hur man bör agera rent praktiskt... men när man väl står där själv med en partner man älskar (älskat?) och en oro som börjat gro, så är det inte så jäkla lätt ändå. Har man fel ödelägger man en människas liv. Fatta den fruktansvärda sorgen och ångesten som dabbar den som blir misstänkt för något så motbjudande fastän den inte gjort nått.
    Har man rätt i sin misstanke, å andra sidan, riskerar man att förstöra ett barns hela liv om man inte agerar på det - så fruktansvärt om ett barn blir utsatt och det inte blir uppdagat och barnet hjälpt!!!

    Jag har nu själv fått barn med en man... och innan förlossningen tänkte jag inte ens tanken på honom som möjlig övergreppsman på vår dotter, så långt bort att jag aldrig ens skulle komma på tanken.
    Men efter att hon kommit har oron smugit sig på mig, av små små saker som jag knappt kan sätta fingret på. Jag har funnit mig själv stå i duschen och känna mig superstressad på att bli klar eftersom jag har en dålig känsla av att "något fel kanske händer". Jag började få en obehagskänsla då han skulle gå och byta blöja på henne. Jag upplevde också ofta att han "tog tillfället i akt att byta blöja" så snart jag duschade. Vissa ggr kunde jag fråga efter "böt du blöja?" och han ja:kar varpå jag frågar "varför, jag bytte ju precis innan jag duscha?" och han "jag tyckte det luktade kiss". Det finns fler sådana "småsaker" som bekymmrat mig.

    Jag har slagits med denna oro och obehagskänsla. Å ena sidan känner jag "men gud, tänk om det inte alls är något, om jag är övermisstänksam pga mitt yrke, och så tror jag såhär om mitt barns pappa" och å andra sidan känner jag "men tänk om det är något fel, om jag har en magkänsla av faktiska skäl, och så blir jag ändå en sådan som inte märker eller agerar".

    Det är väldigt subtilt, det jag "samlat på mig", svårt att helt ta på, men ändå så pass oroande för mig att jag antecknat "händelserna" för att kunna samla ihop en hel bild om det skulle behövas. Bör sägas att här påverkar förstås min yrkesbakgrund mig också. Många ggr, när något sådant här väl blivit tydligt och ofrånkomligt finner sig mamman (eller pappan för den delen) plötsligt i en sits där den vet att den byggt sin magkänsla på en massa saker men där hen inte kan presentera det såhär i efterhand. Därför känns anteckningar rätt.

    Men så nu... här om dagen.. hände något way tydligare/större än vad jag ens varit i närheten av att notera tidigare. Tidigare har jag haft känslan av att något kan ha hänt men inte haft/funnit något som helst bevis/tecken för det reeelt. Det jag "antecknat" har endast varit min känsla och omständigheterna kring den.
    Men nu hade flickans pappa en stund ensam med henne - vilket inte händer så ofta. Det rörde sig om 1-2 timmar då de var ensamma. När jag sen bytte blöja på vår tjej så hade hon något vitt kring analen. OBS INTE spermalikt. Såg ungefär ut som om man smörjt med idominsalva eller liknande, det tagit upp av huden/torkats av och detta var resterna. Jag blev fundersam då jag inte använt någon form av salva på henne sista dagarna. Jag kikade därför närmare och jag ser då att hon är lite sårig/har en spricka/öm/tunn hud på ett ställe utanför analen. Jag kikar då även kring slidan och ser att hon är röd/öm på ett ställe där också. Det är dessa två fakta i kombo som jag reaferar på. Jag får nu panik!!! FINNS det naturliga förklaringar till detta - och det är jag som är så misstänksam att jag går igång direkt åt ett enda håll - eller är det här nått jag ska agera på direkt?
    En del av mig skriker att det måste va så att min man använt någon form av salva och möjligt förgripit sig på henne (kan inte tänka mig annat än finger)? en annan del av mig försöker finna logiska förklaringar. Men så tänker jag också: Kan det verkligen slumpa sig så att jag haft en underliggande oro OCH att jag sen upptäcker detta på henne just den dagen de två varit ensamma?? Jag ställer frågorna till mig själv lika mycket som till "er".... Jag vill ABSOLUT inte missa att agera, men jag vill inte utsätta min man för misstanke om det inte alls rörde sig om något sådant.

    Jag vet knappt om det var fel eller rätt, vilket jag väl borde veta, men jag konfronterade på sätt och vis min man där direkt. Frågade bara "har du använt någon salva på henne idag?" och han svarade "nä" och jag "okej, vad konstigt för hon har något vitt här, undrar vad det kan va". Jag sa sen också att hon var röd/hade ett sår och att jag funderade på vad det kunde bero på, at jag inte sett det förut (obs, innan jag ens sa något till honom fotade jag faktiskt hur det såg ut). Han var ganska snabb på att säga ?ja jag vet inte / jag har inte gjort nått? och gå därifrån? vilket jag finner lite konstigt. Samtidigt blev han kanske illa till mods av undertonen om anklagning...?  Jag sa då ?om du nu inte vet vad det är blir du inte nyfiken på att se vad jag pratar om istället för att gå iväg?? Det framgick tillslut vad jag antydde och han blev arg och undrade hur jag kunde tro något sådant om honom. Men ja... det skulle ju en person som gjort något säga också förstås. Jag förtydligade att jag inte anklagar honom men att jag funderar på vad tusan det är och att - med min bakgrund - skulle jag aldrig låta bli att reagera.

    Förstår att mitt inlägg är långt och svamligt, dessutom har jag utelämnat de andra "små tecknen" som väckt min misstanke.... Jag vet hur jag ska agera om jag måste gå vidare med detta? så det jag undrar ifrån är väl främst:

    Vad kan det ha varit om det INTE var ett övergrepp? Finns det ens några möjliga logiska förklaringar? För jag har så svårt att se några sådana logiska förklaringar just nu...
    Hon har haft svårt med magen/hård i magen vilket förstås kan ge sprickor/öm anal?  men nu var det ett tag sedan hon bajsade - kan hon ändå få/ha fått sår/spricka där pga det? Varför är hon i så fall även rödlätt kring slidans mynning? Är det vanligt att bebisar är/blir det? Får man sprickor/sår i analen av andra anledningar än att där pressas ut för hårt bajs när man är förstoppad? För bajsa har hon som sagt inte på ett par dagar (vi har hjälp kring det på BVC) men förstoppad kan hon ju va. Hon har precis börjat med smakportioner... kan det vita på något vis vara från det? Det känns sjukt att ens skriva det men vill lämna alla möjliga detaljer och hon har ätit ?fast? föda (potatispuré) för första ggr nyligt innan detta. Kan det på något vis varit oprocessad potatis? Kan de få annan typ av vätska/flytning från slidan/rumpan som är vitaktig och lite "bitig" inte rinnig i konstistensen?


    Om jag inte går vidare direkt, hur försäkrar jag mig ändå om att hon inte blir utsatt, hur kan jag säkra eventuella ?bevis? etc.  Så länge jag är föräldraledig är jag i hennes närhet i stort sett HELA tiden? men det kommer ju en dag då jag börjar jobba igen också. Den ger mig ångest.


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-03-09 19:01
    EDIT:
    Skriver faktiskt i min TS att där finns andra saker som hör till historien som jag inte lyft.

    Någonstans var/är jag så rädd att bara få kommentarer som "men Gud, anmäl direkt" att jag tryckte väldigt mycket på den motsatta sidan av historien (att det kanske är
    min förstorade rädsla). Hade jag istället skrivit ett inlägg som riktat sig på allt han gjort och sagt hade jag högst troligt fått motsatta reaktioner. Allt beror ju på vilka fakta man lägger fram...

    Det är inte särskilt konstriktivt att enbart lämna kommentarer i stil med "du verkar ju sjuk" etc. Det jag bad om - om man nu ser mig som problemet - var att hjälpa mig finna logiska förklaringar till händelsen. Det tar jag tacksamt emot.
  • Svar på tråden Övergrepp på vår 4 månaders?
  • Anonym (Hmm)

    Eftersom hon är flicka så kan det ju vara urinet som frätt lite.

    Vår flicka vart ofta röd och irriterad och i synnerhet om vi köpte "fel" märke på blöjan. Hon är helt enkelt väldans känslig.

    Kanske din tös är lika känslig för att ha blöt blöja?

  • Anonym (...)

    Har bara läst trådstarten och jag tycker du låter överdrivet rädd, som att du letar fel. 

  • Anonym (...)
    Anonym (careful) skrev 2015-03-09 19:41:18 följande:

    Jag skriver inte det här för att vara otrevlig, jag förstår att du är orolig och att det här är jobbigt för dig.
    Och första barnet, man är ju alltid lite nojig, och ska nog vara så också, för att skydda barnet.
    Men det låter i mina öron som om du tagit med dig jobbet hem, litegrann och överför det du upplevt i dina möten med andra som blivit utsatt till din egen sitaution.
    Du kanske inte medvetet letar efter tecken, men nånstans så tror jag att du ändå gör det omedvetet och tolkar till det värsta. 
    Ungefär som en vän till mig som jobbade som kriminalvårdare på fängelse, såg potentiella brottslingar i alla han inte kände. 
    Jag tror inte du behöver oroa dig om du inte har mer att gå på än vad du skrivit här. 
    Dom allra flesta människor begår inte övergrepp på barn, utgå du ifrån att din sambo tillhör majoriteten tills du fått motsatsen bevisad, annars finns en risk att du skadar mer än du skyddar. 


  • Anonym (Hoppas inte)
    Anonym (justdet) skrev 2015-03-10 11:24:17 följande:

    Därför att jag arbetat med kollegor från andra kulturer, där en son fortfarande är lite bättre (eller kanske bara roligare) än en dotter. En beskrev förtjust hur den sögs in i näsan när hun luktade på sin späda sons snopp. Inget sexuellt alls i det, hon var bara glad för att hennes barn hade en fin penis. Ungefär som att räkna tår och fingrar.

    Jag har aldrig gjort det själv, men jag är ju också uppväxt i Sverige, där sådant är oacceptabelt.


    Jag väljer att inte tro det där, hade jag suttit där och hört henne säga det där skulle hon få smaka på min mycket förnedrande dödliga blick ;) knäppaste jag läst på länge!!!
  • Anonym (Fundersam)

    Ska jag vara ärlig så låter du lite nojig. Men å andra sidan vet jag själv hur det kan vara när magkänslan skriker något, samtidigt som man har väldigt lite konkret att gå på. Och jag tycker faktiskt man ska ta sådana känslor på allvar. (Jag har dock inte varit i samma sits som du, utan det har rört andra saker). 

    Jag skulle föreslå att ta flickan till en läkare. Gör det på en gång, för den typen av skador läker fort. Du behöver inte säga att du misstänker övergrepp, det är läkarens jobb att ställa en diagnos. Berätta bara vad du lagt märke till och fråga vad det kan vara.

    Om läkaren inte ser någon anledning till oro kan du också tagga ner. Om läkaren stärker misstankarna om övergrepp har du gjort allt du kunnat för att skydda din dotter.

  • Anonym (förstoppning?)

    När min lilla började med mat blev hon ibland så förstoppad att bajset kom ut genom analen så att man såg en stor klump men som hon inte fick ut utan den försvann in i rumpan igen. Det kan ju ge sår/sprickor/blödningar. I övrigt vet jag inget om hur det kan vara i din situation, ville bara säga att det kan hända vid förstoppning.

  • En mamma till

    Hej!
    Jag förstår din oro och det är bra att du tar dina misstankar på allvar. 
    I Sverige är man tyvärr mycket noga att inte såra en vuxen men med barn går det bra.Man ska helst vänta tills de blir stora/vuxna så att de kan berätta själva...
    Det är fullt möjligt att du kommer att såra din man om misstankarna inte stämmer men älskar han dig och barnet måste han ställa upp på att göra allt för att dessa misstankar ska försvinna. 
    En sårad ego kan en vuxen mycket väl ta men ett övergrepp går längre än helande av ett köttsår. Det är bättre att din man får förklara sig och det är hans egna val hur han vill känna sig. Här handlar om ditt barns säkerhet och trygghet och i värsta fall kan du vara din flickans enda försvarare. 
    Visst kan ditt arbete göra så du är mer på din vakt än vi andra men se det som ett extra verktyg som kan hjälpa. Var inte rädd för vad du är och våga lösa det här. 
    Ett förhållande byggt på misstankar förgiftar och kommer du med det när något allvarlig har redan skett kommer skulden att ta död på dig.
    I slutändan handlar detta om kärlek både din och pappans gentemot barnet. Man måste kunna glömma sig själv då ens barn välbefinnande sätts på spel. 

    Om jag skulle ha det minsta misstanke över min man skulle jag först försöka överraska honom när han är med barnen som att komma tidigare eller låtsas duscha osv. Stärks dina misstankar måste du ställa honom mot väggen och prata med honom. Får du inget gehör prata med socialen så att det hanteras rätt för barnet. 

    Jag har själv haft små misstankar som inte stämde men barnets pappa har ställt upp, även om sårad, på att prata igenom det. Bestäm tex att det är bara du som ska byta blöja en tid tills du känner dig trygg med honom vad gäller barnet.
    Låt ingen dra ner dig som mamma!
    Gud vare med dig och din familj!

  • Anonym (***)

    Jätte jobbig sits, Men jag tror att du nojjar över nått som inte finns där.
    Anledningen till att hon är röd är nog som de flesta andra skriver här, Att urinet har gjort huden irriterad.
    Ang det vita du såg, Kan det vara potatispuren, eller någonting hon har ätit som inte kroppen har kunnat ta hand om ordentligt.
    Sprickorna har sin förklaring i att hon varit hård i magen.

    Om jag var du skulle jag försöka tona ner oron i den mån det går och prata med din man om att du är orolig för detta!
    Du får försöka tänka så att det är faktiskt hans barn också och visst att det existerar men det är långt ifrån varannan karl som gör övergrepp på sina barn.

  • Purplepill

    Ge inte en fyra månaders fast föda, Endast bröstmjölk. Deras mag- och tarmkanal är inte mogna för annat. Många småbebisar kan vara rödlätta kring både anal och slidöppning. Torr hud kan ge vita "avlagringar" även på andra ställen.
    Jag förstår att din man blir upprörd. Skulle inte Du bli det?! Självklart vill hanm vara delaktig i skötseln av SIN bebis! Du får ju det fina, amningen, samsovandet etc. "gratis". Han får hålla till godo med det som "finns kvar". Män är inte av naturen våldtäksmän. Precis som att kvinnor inte per automatik är rädda för spindlar eller benägna till otrohet bara för att de har tuttar.

  • Purplepill

    Tycker det är sinnessjukt att förbjuda pappan att byta blöja på sitt barn! Är det verkligen ingen här som inser att barnet ifråga inte är mammans egendom?! Hur skulle TS känna om pappan förbjöd henne att byta blöja? Skulle hon anta att han förgriper sig på barnet? Varför ska han inte anta att hon gör det, om hon vägrar låta honom se i blöjan..?
    Kanske TS behöver söka stöd från t.ex. en kurator och prata igenom dessa tankar istället, och få stöd och hjälp med eventuella paranoida tankar? Det är lätt hänt att detta går överstyr annars. I all välmening.

Svar på tråden Övergrepp på vår 4 månaders?