Anonym (Rädd)

Äldre 24 Mar 14:37

41 svar

Jag är rädd för min man

Det är jobbigt. Att leva såhär. Är rädd att han ska bli arg, att han ska kliva över gränsen och slå mig eller döda mig.

När vi bråkar och han är frustrerad och intr haft tillräckligt med sex, då blir han aggressiv. Han vill skrämma mig, säger att han ska slå in mitt pannben, att han kommer bryta min arm eller att han vill att jag dör. Jag blir vettskrämd. Jag gråter och han spärrar upp ögonen och ser galen ut. Han har bara slagit mig en gång, och då skrek jag så högt att han blev rädd att någon skulle höra.

Jag är rädd att der ska gå från hot, svordomar och skrik till att han en dag kommer göra det.

Jag skulle skrivit "lämna honom" men det är inte så enkelt.

Vad kan jag göra i stunden, när jag är rädd? Jag känner mig så ensam. Finns det någon där ute som kan prata med mig?

Anonym (...)

Äldre 24 Mar 20:37

#11

Anonym (Rädd) skrev 2015-03-24 20:34:35 följande:

Jag känner att jag inte orkar mer.. Idag bråkade vi, han hade nästan sönder min mobil så hans knogar började blöda, och sa att jag ska ringa någon och försvinna. Vem ska jag ringar. Jag kan inte ringa någon. Fick mig att tänka på familjeliv, att jag kan vända mig till er och prata med er, jag vet inte vad jag ska göra i situationer när han är så arg, jag bara fryser fast och vågar inte röra mig. Är så rädd att han ska slå mig. Då kommer han inte sluta.

Jag har inget annat tips till dig än att du ska lämna honom! Det här kan inte sluta bra, din man behöver hjälp! Han är farlig, om han har sådana aggressioner nu så vet man aldrig vart de slutar..

Förstår att det inte är lätt, men det blir inte lättare att stanna kvar heller

Anonym (Rädd) Trådstartaren

Äldre 24 Mar 20:38

#12

Anonym (Ada) skrev 2015-03-24 15:34:41 följande:

Det ÄR inte så lätt att lämna, jag har varit i samma situation.

Hoten eskalerade till verklighet och han misshandlade mig mycket grovt, mitt liv kunde lika gärna tagit slut.

Han våldtog mig och misshandlade mig i flera år innan jag lyckades lämna.

Det måste hända något eller så måste man"vakna", svårt att förklara.

Jag vill vara anonym tyvärr... annars kunde jag nog givit ts en del råd privat.

Så hemskt att det kan eskalera till fysiskt. Hur gick det för dig sen?

Anonym (Ada)

Äldre 24 Mar 21:08

#13

Anonym (Rädd) skrev 2015-03-24 20:38:00 följande:

Så hemskt att det kan eskalera till fysiskt. Hur gick det för dig sen?

Efter att han slagit mig sönder och samman och en granne fått nog och ringde polisen gick det fort.
En av poliserna som kom var en gammal bekant sedan långt tillbaka som jag inte träffat på länge... han fortsatte hålla kontakten med mig och fick mig inse att jag måste gå.

Jag tog kontakt med soc som efter att jag polisanmält hjälpte mig att få en lägenhet.
Det blev rättegång, det var en pärs men ack så värt det så här efteråt.
Han fick sitta av sitt straff och jag fick ett relativt stort skadestånd.

Anonym (j)

Äldre 26 Mar 14:53

#14

Anonym (Rädd) skrev 2015-03-24 20:36:03 följande:

Ja, de gör fruktansvärt ont. Känns skönt att någon förstår mig, men olyckligt att det finns flera där ute som går igenom nåt sånt. Hur är det för Dig? Är du kvar i ditt förhållande? Jag hoppas på en förändring. Att han ska bli bra..

Jag är kvar i förhållandet. Jag vet att det är konstigt, klarar bara inte av att lämna. Är så rädd för vad som händer då. Nu vet jag vad som händer, eller på ett ungefär, då skulle jag ju inte veta när han kunde dyka upp och hur desperat han skulle vara. Jag tror tyvärr inte att han kommer förändras, inte heller i ditt fall..men det kan ju inte jag veta.

Har du möjlighet att ta dig ur lägenheten/huset som du vill?

Anonym (Kan ngn förklara?)

Äldre 26 Mar 15:45

#15

Blir förundrad över att man skriver att det inte är så lätt att bara lämna sådär när man blir misshandlad. Hur kan man kalla misshandel som ger er dödsångest för "bara sådär"..? Det låter ju svårare att vara kvar och garanterat bli slagen igen och ev skadad för livet eller tom dödad!?

Anonym (lämnat)

Äldre 26 Mar 16:21

#16

Anonym (Kan ngn förklara?) skrev 2015-03-26 15:45:14 följande:

Blir förundrad över att man skriver att det inte är så lätt att bara lämna sådär när man blir misshandlad. Hur kan man kalla misshandel som ger er dödsångest för "bara sådär"..? Det låter ju svårare att vara kvar och garanterat bli slagen igen och ev skadad för livet eller tom dödad!?

Förr tänkte jag alltid så, men det är ju bara att lämna. Men sen hamnade jag själv i ett sådant förhållande. Han var helt underbar fram till 2 veckor efter vi flyttade ihop. Då började den psykiska misshandeln, för mycket kontakt med familj och vänner, "Dom var ju inte bra för dig" hette det. Han lyckades isolera mig ifrån vänner och familj, på bara någon månad. 3 månader efter vi hade flyttat ihop kom dom första slagen, började med hårda grepp om armar, örfilar, blev knuffad. Ibland tryckte han upp en mot väggen och slog näven i väggen bredvid huvud. Levde dagligen under hot. Skulle jag lämna honom så skulle han göra mitt liv till ett helvete, han skulle ta livet av sig och lämna ett brev så alla kunde läsa hur hemsk jag?! hade varit mot honom alternativt att lämna jag honom skulle han ta livet av oss båda och våra djur. "Jag skulle inte kunna komma lindrigt undan" hette det ofta. Så nej, det är inte lätt att lämna ett sådant förhållande. På slutet tassade jag runt i huset, vågade knappt göra något än det som förväntades utav mig. Han var lätt irriterad till tusen och ibland tänkte jag att det räcker med att "ett gruskorn på uppfarten ligger fel" så flyger själva f*n i honom. Jag fick kontakt med en vän som jag träffade i smyg som hjälpte mig bygga upp mitt mod samt att vännen kontakta både polis och kvinnojouren och i december förra året så lämnade jag. Min vän hämtade upp mig i samband med kvällsrundan med hunden, jag hade fått en kontaktperson hos polisen som min vän ordnade. Jag pratade med polisen dagen efter och gjorde anmälan samt fick kontakt med kvinnojouren som jag träffade samma vecka.

Anonym (Lugn)

Äldre 26 Mar 16:27

#17

Kan du inte försöka lugna ner honom när han är arg? I stundens hetta kanske det är bättre om du bara är tyst istället för att bråka eller skrika åt honom (om du gör det).

Har svårt att tro att han skulle bli mer förbannad för att du t.ex är tyst, tvärtom, han skulle nog lugna ner sig när han ser att du är tyst och ledsen.

Anonym (Ada)

Äldre 26 Mar 19:59

#18

Anonym (Lugn) skrev 2015-03-26 16:27:07 följande:

Kan du inte försöka lugna ner honom när han är arg? I stundens hetta kanske det är bättre om du bara är tyst istället för att bråka eller skrika åt honom (om du gör det).

Har svårt att tro att han skulle bli mer förbannad för att du t.ex är tyst, tvärtom, han skulle nog lugna ner sig när han ser att du är tyst och ledsen.

Bara nej!

"Vad sitter du där och håller käften för, säg nåt för fan"!
Och så vidare, och så vidare, och så vidare.

Det märks att du saknar erfarenhet av detta.

Ska ts förresten behöva förneka sig själv för att hennes kille inte ska bli galen?

FuckGoggleAskMe

Äldre 26 Mar 20:16

#19

Du undrar om det finns någon du kan prata med, bäst vore om du kontaktar kvinnojour där du bor, men det finns också andra. De allra flesta tycker att misshandel är fruktansvärt och är redo att hjälpa. Kanske kan du prata med gamle gubben som bor granne, kassörskan på IKA, din bardomskompis, din kusin ... öppna dig för någon som verkar vara normal, trevlig och snäll, det är en början. Tyvärr ska man inte tro på att en människa ska förändra sig. Man ska bedöma efter hur någon gör, aldrig enligt vad dom säger. Har någon uppfört sig väl i ett år, kan man fundera på att återta kontakt. Inte om någon slår en på tisdag, lovar guld och gröna skogar på onsdag, och faktiskt är otroligt trevlig i sex dagar därefter. Det räcker inte.

Anonym (Kan ngn förklara?)

Äldre 26 Mar 20:58

#20

Anonym (lämnat) skrev 2015-03-26 16:21:33 följande:

Förr tänkte jag alltid så, men det är ju bara att lämna. Men sen hamnade jag själv i ett sådant förhållande. Han var helt underbar fram till 2 veckor efter vi flyttade ihop. Då började den psykiska misshandeln, för mycket kontakt med familj och vänner, "Dom var ju inte bra för dig" hette det. Han lyckades isolera mig ifrån vänner och familj, på bara någon månad. 3 månader efter vi hade flyttat ihop kom dom första slagen, började med hårda grepp om armar, örfilar, blev knuffad. Ibland tryckte han upp en mot väggen och slog näven i väggen bredvid huvud. Levde dagligen under hot. Skulle jag lämna honom så skulle han göra mitt liv till ett helvete, han skulle ta livet av sig och lämna ett brev så alla kunde läsa hur hemsk jag?! hade varit mot honom alternativt att lämna jag honom skulle han ta livet av oss båda och våra djur. "Jag skulle inte kunna komma lindrigt undan" hette det ofta. Så nej, det är inte lätt att lämna ett sådant förhållande. På slutet tassade jag runt i huset, vågade knappt göra något än det som förväntades utav mig. Han var lätt irriterad till tusen och ibland tänkte jag att det räcker med att "ett gruskorn på uppfarten ligger fel" så flyger själva f*n i honom. Jag fick kontakt med en vän som jag träffade i smyg som hjälpte mig bygga upp mitt mod samt att vännen kontakta både polis och kvinnojouren och i december förra året så lämnade jag. Min vän hämtade upp mig i samband med kvällsrundan med hunden, jag hade fått en kontaktperson hos polisen som min vän ordnade. Jag pratade med polisen dagen efter och gjorde anmälan samt fick kontakt med kvinnojouren som jag träffade samma vecka.

Var det för att du var rädd för hans hot om vad han skulle göra du stannade? För det är ju ändå ganska ologiskt. Även om han verkställde sina hot blir det ju som att välja mellan pest eller kolera ändå. Att kanske bli misshandlad eller garanterat bli det..

Jag är rädd för min man

INNEHÅLL