Någon som varit surrogatmamma...

Jag orkar inte läsa igenom alla kommentarer utan går direkt på TS.

Du är inte "surrogat"mamma - du är barnets riktiga mamma. Barnets far är också dess riktiga pappa. OM ni använder ytterligare en person, en "donator" har ni bäddat för problem.

Jag förutsätter att det går till så här:

Du och mannen X  skaffar ett barn tillsammans; dvs du blir inseminerad med X:s spermier. X bor redan tillsammans med Y- är alternativt gift med henne. När barnet Z är fött går du och X till en socialsekreterare där han får intyga "på heder och samvete" att han haft samlag med dig under konceptionstiden (trots att han inte haft det). Detta trots att X redan lever med Y. Sen skall du först överlåta vårdnanden av lille Z på X och Y och skall därefter adoptera Z.

Det är mycket ovanligt i Sverige att människor adopterar bort sina egna biologiska barn till den andre förälderns nya partner... Jag kan garantera att familjerätten kommer att höja på ögonbrynen. Om ni dessutom blandat in en spermadonator i cirkusen undrar jag vad som händer.

Några reflektioner: det är ditt barn (du är ingen "surrogat"mamma). Vad händer om

1) du efter förlossningen ändrar dig

2) om X ändrar sig och inte vill ha barnet

3) om Y hoppar av och inte vill bli "mamma"

4) om barnet är skadat eller sjukt.

Att medvetet undanhålla ett barn sitt ursprung är fel fel fel. Fel!

Det går. Men sjukvård får inte assistera till graviditet för surro i Sverige och det är förbjudet att ge ekonomisk ersättning för adoption. Du måste vara helt säker på att du aldrig vill ha fler barn. Eftersom man inte tar dna på pappa om det inte finns fler tänkbara kandidater så kan ni använda er av spermiedonator. Var ärliga mot barnet! Fint av dig. :)

Jag orkar inte läsa igenom alla kommentarer utan går direkt på TS.

Du är inte "surrogat"mamma - du är barnets riktiga mamma. Barnets far är också dess riktiga pappa. OM ni använder ytterligare en person, en "donator" har ni bäddat för problem.

Jag förutsätter att det går till så här:

Du och mannen X  skaffar ett barn tillsammans; dvs du blir inseminerad med X:s spermier. X bor redan tillsammans med Y- är alternativt gift med henne. När barnet Z är fött går du och X till en socialsekreterare där han får intyga "på heder och samvete" att han haft samlag med dig under konceptionstiden (trots att han inte haft det). Detta trots att X redan lever med Y. Sen skall du först överlåta vårdnanden av lille Z på X och Y och skall därefter adoptera Z.

Det är mycket ovanligt i Sverige att människor adopterar bort sina egna biologiska barn till den andre förälderns nya partner... Jag kan garantera att familjerätten kommer att höja på ögonbrynen. Om ni dessutom blandat in en spermadonator i cirkusen undrar jag vad som händer.

Några reflektioner: det är ditt barn (du är ingen "surrogat"mamma). Vad händer om

1) du efter förlossningen ändrar dig

2) om X ändrar sig och inte vill ha barnet

3) om Y hoppar av och inte vill bli "mamma"

4) om barnet är skadat eller sjukt.

Tack och lov inte, på 1800-talet brydde man sig inte så mycket om barns rätt till sitt ursprung. Nu är vi i alla fall ganska många som värnar om det och även lagen här i Sverige.

Att medvetet ange fel information på faderskapserkännandet, som planeras här i tråden, för att kringå det juridiska regelverket kring adoptioner är att förneka barnet vikten av sitt ursprung.

Nu handlar det helt plötsligt om donerade ägg. TS inledde med att bli "surrogat"mamma vilket endast kan tolkas som att TS vill föda ett barn och sedan lämna bort.

Helt förvirrat alltså.