ArasL skrev 2015-04-15 08:10:56 följande:
Det är precis sånt här som får mig att känna mig som en usel förälder. Eller kommetarer som "Jaha, bråkar era barn mycket? Nej hemma hos oss får man varken skrika eller bråka". Det får det att låta som om vi väljer detta och tro mig, det gör vi inte! Både min man och jag är väldigt lugna, tysta och stillsamma så detta är inte ett liv vi vill ha!
Kanske var tonen fel i mitt inlägg för vi säger absolut till på skarpen med pondus och med bestämd ton. Dagligen! Så nej, här tramsas inte från vår sida utan vi gör väldigt klart att man inte får bråka och säger alltid till med bestämd ton.
Tack annars för bra tips. Jag är nog den som har mest pondus och bestämdhet i min röst, kanske måste min man anamma det också men han har lite svår att ta tips frå mig när det kommer till barnuppfostran......
Ang att sära på dem så försöker vi det också. Då gnälls det mest och tjatar om när den andre ska komma hem. De går inte på samma förskola så de är isär hela dagarna. När de sedan träffas på eftermiddagarna är det pussar och kramar men sedan efter 10 minuter så är det igång igen.
Det låter som att ni är inne på rätt spår här tycker jag.
Att dom tjatar när dom är ifrån varandra ser jag som ett mycket gott tecken, då finns det ju en motivation att sköta sig så man slipper vara ifrån varandra.
Var tydlig med varför dom säras på när det är för att dom bråkar och sen stå ut med tjatet.
Ja, jag vet det är jobbigt, men det gäller att vara envisare än vad dom är.
